Innehållsrika regionala cancerdagar

I mitten av april gick årets RCC Norr-dagar av stapeln med deltagare från hela regionen. Det var regionala chefsamråd, arbetsgrupper, patientföreträdare, personal inom cancervård och cancerforskare som samlades i Umeå för att lyssna på föredrag och seminarier - och diskutera med varandra. Det är mycket som händer inom RCC just nu, både nationellt och regionalt.

Det första passet handlade om patienters och närståendes erfarenheter av cancerrehabilitering. Patientrådets ordförande Owe Persson berättade om hur han fick den vård han behövde men att familjen var dåligt informerade om vad som hände och saknade stöd. Han anser att familjen måste komma in tidigt i processen eftersom cancersjukdomen påverkar de närstående så mycket.

Det finns många viktiga bitar inom cancerrehabiliteringen som ibland glöms bort, t ex att sexlivet påverkas eller de existentiella frågorna och den sociala rehabiliteringen. Kontaktsjuksköterskan har därför ett stort ansvar att uppmärksamma behov och en mycket viktig roll i samspelet med patienten.

Alexandra Andersson, ledamot i patientrådet berättade om sin resa som anhörig till sin mamma som fick gynekologisk cancer. – Sjukvården får inte glömma de närstående, någonstans måste vi bli sedda, menade Alexandra.

Cancerrehabilitering i norra regionen

Helena Bucht från Norrbotten redovisade resultatet från den första enkäten om cancerrehabilitering ur ett patientperspektiv som gjorts i norra regionen. 200 enkäter delades ut under hösten och 174 patienter svarade. Resultatet ger en bild av hur patienterna upplever sin situation. De patienter som har fått hjälp är oftast nöjda med den hjälp de har fått. Samtidigt är informationsbristen stor och det är stor skillnad mellan patienternas behov och den hjälp som faktiskt erbjuds.

Här är några exempel på hur patienterna har svarat:

  • 42 procent har fått information om cancerrehabilitering.
  • 14 procent har en individuell skriftlig vårdplan.
  • 22 procent har blivit erbjuden kontakt med kontaktsjuksköterska.

Man kan konstatera att cancerrehabiliteringen fortfarande är långt ifrån jämlik och likvärdig över regionen och mellan olika diagnoser.

Carereprojektet

För att förbättra samordningen av kontaktsjuksköterskor och cancerrehabilitering i den regionala vårdprocessen för gynekologisk cancer genomförs nu pilotprojektet Carere. Projektgruppen, som under cancerdagarna redovisade vad man hittills kommit fram till, består av Helena Bucht, Katja Vuollet Carlsson och Ulrika Ottander. De menade att det finns massor av möjligheter med samverkan över alla gränser men att det samtidigt finns en ovana att arbeta gränsöverskridande på området.

Målet med Carereprojektet är välinformerade patienter som är delaktiga i sin egen vård, en sammanhållen vårdprocess med patientens fokus och välfungerande kommunikation mellan patient, närstående och vårdgivare.

Projektet ska synliggöra vilka möjligheter och hinder som finns för ett fortsatt arbete efter projekttidens slut. Man vill också att kunskapen ska spridas till fler diagnosprocesser och mycket material har utarbetats som även kan användas inom andra diagnoser. För ett hållbart, långsiktigt positivt resultat för cancerrehabiliteringen krävs hela organisationens stöd och medverkan.

Standardiserade vårdförlopp ska korta väntetiderna

Förutom cancerrehabilitering upptogs en stor del av konferensens första dag av regeringens nationella satsning på kortare väntetider och högre kvalitet inom cancervården. Gunilla Gunnarsson, nationell cancersamordnare, berättade att 500 mkr planeras att satsas per år 2015-2018. Det mesta av pengarna läggs på standardiserade vårdförlopp (SVF).

– Dagar av oviss väntan är besvärliga för patienten och att de skiljer så mycket i väntetid mellan olika landsting är inte okej, menade Gunilla Gunnarsson.

Hon tog ett exempel med en typ av prostatacancer. Medianväntetiden skiljer 154 dagar mellan det landsting som har längst väntetid i jämförelse med det landsting som har den kortaste väntetiden.

Helena Brändström är nationell samordnare för de standardiserade vårdförloppen. I sitt föredrag beskrev hon hur arbetet med vårdförloppen går till och på vilket sätt förloppen är uppbyggda. Helena deltar själv i de internat då de olika vårdprogramgrupperna sammanträder och gemensamt skriver fram det standardiserade vårdförloppet för en viss cancerdiagnos.

– Tidsgränserna i de standardiserade vårdförloppen är målsättningar som cancervården kommer att sträva efter, steg för steg. Allt kommer inte att vara på plats från början men cancervården måste sträva dit, menade Helena Brändström.

I den påföljande gruppdiskussionen om SVF framhölls hur viktigt det är att kommunikationen fungerar på alla nivåer och att informationen mellan olika sjukhus är tydlig. En stor vinst är att alla vet vad som förväntas, vilket leder till ett effektivare arbete och en bättre arbetssituation.

Regionalt ”snabbspår”

Redan 2011 startade ett regionalt samarbete för att korta ledtiderna och förbättra vårdkedjan för patienter med misstänkt cancer inom öra-näsa-halsklinikerna i norra regionen. Processledare inom RCC Norr för huvud-hals-cancer är Brith Granström. Hon berättade att norrlandstingen har gått från en nationell jumboplacering till en tredjeplats då det gäller medianväntetiden från remissankomst till behandlingsbeslut. 2008 var medianväntetiden 48 dagar men den hade minskat till 29 dagar 2014.

Lektor Eva Westman redovisade en studie under rubriken: Från misstanke till behandling – har ”snabbspåret” kortat ledtider för patienter med ÖNH-cancer i Västernorrland? Resultatet från studien visar att antalet remisser visserligen har ökat med 70 procent men också att ett rent snabbflöde är signifikant snabbare. Patienterna får ett bättre omhändertagande generellt och vården har fått ett ökat fokus på snabb utredning för snabbare behandlingsstart.

Sidan uppdaterad: 27 maj 2016