Gällande vårdförlopp myelom

Fastställt av SKLs beslutsgrupp 2015-12-21

Ingång till standardiserat vårdförlopp

Misstanke

Följande fynd ska föranleda misstanke om myelom, förutsatt att primär utredning inte ger annan förklaring:

  • skelettsmärtor (ofta rygg eller bröstkorg/revben) 
  • patologiska frakturer, t.ex. kotkompressionsfrakturer, hotande tvärsnittslesion
  • anemi 
  • hyperkalcemi 
  • polyneuropati eller rizopati
  • njursvikt 
  • hög SR
  • osteoporos hos män och premenopausala kvinnor
  • återkommande bakteriella luftvägsinfektioner.

 

Vid misstanke ska följande prover tas:

  • Blodstatus (Hb, LPK, TPK).
  • Elektrolytstatus inklusive P-albumin, P-kalcium (eller joniserat Ca) och Pkreatinin. 
  • Fraktionerade proteiner i serum och urin (t.ex. U-elektrofores och Selektrofores). Fria lätta kedjor i serum (S-FLC) kan ersätta fraktionerade proteiner i urinen.


Observera
: Vid symtomgivande hyperkalcemi, akut njursvikt och hotande tvärsnittslesion ska specialistvården omgående kontaktas på telefon.

 

Välgrundad misstanke – kriterier för start av utredning enligt standardiserat vårdförlopp

Välgrundad misstanke föreligger vid något av följande, oavsett symtom:

  • M-komponent IgG eller IgA i serum > 15 g/l 
  • M-komponent IgD eller IgE i serum oavsett storlek
  • monoklonala lätta kedjor i urinen > 500 mg/dygn
  • S-FLC kvot > 100 (involverad lätt kedja måste vara > 100 mg/l)
  • histopatologiskt eller cytologiskt fynd talande för plasmacellsmalignitet
  • fynd vid bilddiagnostik talande för plasmacellsmalignitet.


Välgrundad misstanke föreligger även vid 

  • minst ett av följande provsvar:
    • hypogammaglobulinemi 
    • M-komponent i serum eller urin (ej IgM)
    • patologisk S-FLC-kvot
  • tillsammans med minst ett av följande symtom förutsatt att primär utredning inte ger annan förklaring:
    • anemi 
    • njursvikt
    • hyperkalcemi 
    • skelettengagemang enligt ovan (se Misstanke)


Patienter med M-komponent som inte uppfyller kriterierna för välgrundad misstanke ska utredas enligt ordinarie rutiner.

 

Remiss till utredning vid välgrundad misstanke

Remissen ska innehålla 

  • anamnes, ange särskilt
    • symtom eller fynd som ligger till grund för välgrundad misstanke
    • företagen utredning
    • allmäntillstånd och samsjuklighet
    • tidigare sjukdomar och behandlingar
    • läkemedel 
    • social situation, eventuella språkhinder, tolkbehov eller funktionsnedsättningar
  • kontaktuppgifter för patienten inklusive aktuella telefonnummer
  • uppgifter för direktkontakt med inremitterande (direktnummer).

Kommunikation och delaktighet

Den som remitterar ska informera patienten om 

  • att det finns anledning att göra fler undersökningar för att ta reda på om patienten har eller inte har cancer
  • vad ett standardiserat vårdförlopp innebär och vad som händer i den inledande fasen
  • att patienten kan komma att kallas till utredning snabbt och därför bör vara tillgänglig på telefon
  • att sjukvården ofta ringer från dolt nummer.  

Den som ger informationen ska så långt som möjligt försäkra sig om att patienten har förstått innehållet i och betydelsen av informationen. Informationen ska ges vid ett fysiskt möte om man inte kommit överens om annat.