Egenvård

I den individuella vårdplanen ska man som patient få möjlighet att medverka i utformningen av sin egen vård och behandling. Detta ska även gälla patientens möjlighet till egenvård. Den ska utformas utifrån varje patients unika situation och förutsättningar.

Ett aktivt ansvar med sjukvården som hjälpande hand

Det ska finnas möjlighet att aktivera sig i sin eller närståendes vård, att känna sig stärkt i att kunna påverka sin situation och få förutsättningar för att ta ett aktivt ansvar. Detta ger en bättre hälsa och en effektivare vårdprocess. Sjukvårdens roll är viktig i detta och bör hjälpa patienten genom vårdprocessen för en optimal egenvård.

Platsoberoende vård

För bästa möjliga vård bör patienten har en aktiv roll i sin behandling och vård samt bli stöttad i den vården som sker även utanför sjukhusets väggar; den som i vården går under benämningen vård på distans. Egenvård, som sker oavsett plats, består av de uppgifter som individen behöver utföra för att leva med en eller flera kroniska tillstånd. För att möjliggöra en aktiv patient finns behov av att stärka patienten. Dock bör det inte endast vara åtgärder som hälso- och sjukvården uppmanat till, utan patienten bör också ges verktyg för att stärka sina förmågor.

Innehåll i egenvård

  • Medicinsk hantering – Att dagligen hantera sin medicinering, att följa en specifik diet etc.
  • Beteendehantering – Upprätthålla, ändra och skapa nya meningsfulla beteenden eller livsroller.
  • Emotionell hantering – Lära sig hantera olika känslor inför framtiden för att kunna hantera sin sjukdomsbild.
  • Beroende på upplevda problem, sjukdomsbild och behandling med biverkningar med mera, så ser behovet och således vårdplanen olika ut för olika patienter. Är smärta det huvudsakliga problemet hos en patient, då är det ett egenvårdsprogram med fokus på smärthantering som gäller. De övriga delarna i egenvården beaktas då inom ramen för smärthantering.

Mål med egenvård

Målet med egenvård, och hälso- och sjukvårdens stöd gällande egenvården, bör vara lösningsfokuserat samt anpassat till individens egen lärandestil:

  • Problemlösning & beslutsfattande – patienten får inte per automatik en lösning för sina problem; hen får istället kunskaper om problemlösning. En viss kunskap krävs för att kunna fatta rätt beslut.
  • Resursanvändning – att skapa ett informationsnät och göra patienten medveten om vilka resurser som finns tillhands. Information ska möjliggöra för patienten att hantera sitt tillstånd hemma → Egenvårdprogram innefattande diagnosspecifik utbildning gällande att leva med en specifik diagnos, epidemiologi, diagnostik, terapi, egenkontroll, psykosociala aspekter, risk-/skyddsfaktorer och nätverkande.
  • Bygga relationer med vårdgivare – vid hantering av långvarig sjukdom behöver vården vara både lärare och samarbetspartner, likväl som professionell handledare. Patienten behöver kunna precisera sina symptom och olika trender i sjukdomstillståndet samt kunna vara behjälplig i att fatta beslut om behandling tillsammans med vården → erbjuda patienten att utveckla kommunikationsfärdigheter för att förbättra relationen mellan vården och patienten och möjliggöra för en delad beslutsprocess.
  • Planera handlingsplaner och följa upp - medicinsk handlingsplan som ska tillgodose hur medicineringen ska tas (tabletter, sprutor med mera), att lära sig känna igen symptom och hur individen ska agera utifrån symtomen. Återkoppling ska ske från exempelvis kontaktsjuksköterskan till patienten utifrån hens agerande. Emotionell handlingsplan för att hantera olika konsekvenser av sjukdomen → Problemlösningsstrategier, avslappningsövningar, kognitiv omstrukturering och sätta upp mål.
  • Träning för praktiska egenvårdsaktiviteter – träna patienten att utveckla färdigheter som hjälper hen att hantera sin sjukdom och i vissa fall handikapp.
  • Livsstil och support – råd och stöd gällande hälsa och livsstil → Råd och stöd gällande diet, fysisk aktivitet, rökning och alkoholintag etc. 
  • Egenmätningar – stötta patienten att söka egna vägar för att nå bättre välmående, samt vara mottaglig för hens resultat av sina mätningar → Visar patienten mått på att hen mår bättre av att träna än att vila, så behöver sjukvården vara lyhörd inför det.

Socialstyrelsens definition av egenvård

När någon inom hälso- och sjukvården har bedömt att en person själv eller med hjälp av någon annan kan utföra en hälso- och sjukvårdsåtgärd.

WHO (World Health Organisation, 2009) definition av egenvård

Egenvård är förmågan hos individer, närstående och samhällen att promota hälsa, förebygga sjukdom och befrämja hälsa samt att hantera sjukdom och handikapp med eller utan stöd från hälso- och sjukvården. 

Sidan uppdaterad: 22 juni 2017

Regionalt