Process och organisation

Regional processägare: Gunnar Eckerdal

En stödprocess som beskriver och förbättrar det som olika cancerprocesser har gemensamt. Så skulle man kunna beskriva cancervårdprocessen, som Gunnar Eckerdal är processägare för.
 
Bakgrunden till att understödjande vård definierats som en egen process i Regionalt cancercentrum väst är arbetet med att uppdatera vårdprogrammen.

- De flesta vårdprogram blev allt mer omfattande och innehöll mycket av lärobokskaraktär, berättar Gunnar Eckerdal. Om man kunde göra dem kortare och enklare skulle det vara lättare att uppdatera dem oftare.

Med den ambitionen konstaterade man att det var mycket som vara samma i flera vårdprogram. Man valde att lyfta ut det mer övergripande i ett särskilt program – understödjande cancervård, som nu bytt namn till cancervrdprocessen.

- Vi har arbetat på det viset i ungefär fem år, säger Gunnar Eckerdal. Och vi är i Västra sjukvårdsregionen ensamma om den här lösningen.

Gemensamma områden
Vårdprogrammet för cancervårdprocessen handlar alltså om det som är gemensamt för många av cancerprocesserna:
Symptomlindring är en viktig del.
Psykosociala aspekter som inte är tumörspecifika, vilket till exempel kan handla om arbete med familj och närstående, anskaffning av peruk och liknande
Försäkringsmedicinska frågor, bland annat om sjukskrivning, färdtjänstfrågor, närståendepenning och liknande.

Har spolat spolning
Gunnar Eckerdal ger exempel på områden där arbetet med vårdprogrammet förändrat och tydliggjort för vården och patienterna:

- Ett exempel är närståendepenningen, där vi i samarbete med Försäkringskassan fått till en bättre logistik. Nu kan man vända sig till insatta handläggare centralt i Sverige med dessa frågor som tidigare var svåra att hantera ute på de enskilda försäkringskasse-kontoren.

- Ett annat exempel är hur venportar ska skötas. Där har vi kunnat visa på att vilande venportar inte ska spolas Och det är ju bra när man kan lyfta bort arbetsmoment som inte gör nytta.

Verkar via ombud
Efter att i två år arbetat med att skapa vårdprogrammet blev nästa steg att se till att det verkligen kom till användning ute i verksamheten.

- Vi bad varje klinik som arbetar med cancerpatienter att utse ett ombud. Nu har vi ett 70-tal ombud, ungefär en tredjedel läkare och två tredjedelar sjuksköterskor. Vi träffas en heldag var nionde månad, och det fungerar bra. Det blir ett möte där vi kan ”elda skarorna” och verka för att det blir en bra implementering av vårdprogrammet.

På dessa möten har man samlats kring ett särskilt tema, till exempel genetisk rådgivning och cancer och sexualitet.

- Det är viktigt att ombuden känner att de får lära sig något, att de får med sig något hem, säger Gunnar Eckerdal.

Väl fungerande nätverk
Hur ser han då på arbetet framöver med ”sin” process?

- Vi tänker att vi inte ska gå ut så mycket rakt på klinikcheferna inledningsvis. Vi har ju redan ett väl fungerande nätverk med ombuden där vi kan påverka i vardagsarbetet.

- Arbetet i Regionalt cancercentrum väst kommer väldigt lägligt för decancervårdprocessen. Det har så här långt varit drivet av eldsjälar och det finns kliniker och delar av primärvården som vi har haft svårt att få med. Nu kan vi tagga upp, det blir inte längre fritt val om man vill vara med eller inte.

Implementering
Bland utmaningarna i arbetet ser han implementeringen

- Det handlar om att få det implementerat utan att folk blir sura för att man lägger sig i för mycket. Vi vill till exempel att varje patient ska veta vilken läkare, sjuksköterska och kurator man har. Under hela processen. Det kan göra folk besvärade ute på klinikerna, och det gäller att inte våra ombud känner att de går omkring och är det ”dåliga samvetet” hela tiden.

Inga kvalitetsregister
Att visa på evidens är en annan utmaning.

- Vi har omarbetat vårdprogrammet för att visa på evidensgrad där så är möjligt. Det blir låg evidensgrad. Verkligheten är sådan. Men vi ska redovisa vilken evidensgrad det är.

- Det finns inte heller några egentliga kvalitetsregister på vårt område, säger Gunnar Eckerdal. Det är en fråga vi ligger lite lågt i. Ett förslag har varit att vi skulle haka på våra frågor i andra register, men samtidigt får inte kvalitetsregistren bli alltför omfattande – då går det ut över rapporteringen.

Egna mätningar
I arbetet med processen behövs det mätetal. Lösningen har ombuden stått för.

- Genom ombuden har vi gjort återkommande egna punktprevalens-mätningar på områden vi kommit överens om. Det ska vi fortsätta med.

Omarbetat vårdprogram
Just nu pågår arbetet med att revidera vårdprogrammet. Vårdprogrammet för cancervårdprocessen kommer att bestå av tre delar. En del med ”ska-satser” med redovisad evidensgrad, en faktadel som ger bakgrunden till ställningstagandena i del 1 och en del med bilagor som kan användas kliniskt eller som underlag för lokala PM.

Gunnar Eckerdal är geriatriker och diplomerad inom palliativ vård. Han har arbetat med geriatrik på Högsbo och Mölndals sjukhus, och med palliativ vård sedan 1984. Han jobbar sedan fem och ett halvt år heltid med palliativ medicin på Hallands sjukhus Kungsbacka.

Läkare av en slump
- Jag lockades till läkaryrket av en ren slump, berättar han. Jag fick bättre betyg i gymnasiet än jag räknat med, och sökte medicin bara för detta. Det är jag tacksam för, eftersom jag alltid älskat mitt yrke!
 
- Geriatrik blev det när jag förstod att kirurgjobbet i Lidköping skulle innefatta nattjobb fram till pension. Jag bytte spår till geriatrik - där var det inte så mycket jour. Även detta är jag glad för nu. Jag älskar att vara geriatriker.
 
Vikariat på hospice visade vägen
- Palliativ vård blev det av en slump, när jag ombads hoppa in som vikarie på Helhetsvårdens hospice 1984. Där blev jag fast med ett extraknäck som pågick i 25 år. Palliativ vård var nytt då, och jag har fått vara med att bygga upp specialiteten i vårt land. Det har varit synnerligen spännande, och numera arbetar jag heltid med detta.
 
Cancervård i allmänhet, och palliativ vård i synnerhet innehåller ofta samtal med människor om viktiga saker i livet, menar Gunnar Eckerdal.

- Som läkare får jag ofta förtroendet att lyssna, hjälpa och stödja - inte bara i det strikt medicinska. Arbetet är självklart organiserat i team, och samspelet med de andra i teamet är en källa till mycket glädje och härlig kamratskap. Så man kan väl inte begära så mycket mer av sitt yrkesarbete?

- Utveckling och forskning finns också med, men är för mig inte huvudsaken, utan mer redskap att nå längre i yrkesutövningen. Men den delen av jobbet är också otroligt spännande, och ofta rolig.