Cancerrehabilitering

Cancerrehabilitering syftar till att förebygga och reducera de fysiska, psykiska, sociala och existentiella följderna av en cancersjukdom och dess behandling. Insatserna ska ge patienten och de närstående stöd och förutsättningar att leva ett så bra liv som möjligt.

Målet är att alla patienter med cancer och deras närstående ska få möjlighet till rehabiliteringsinsatser utifrån sina unika situationer, behov och egna resurser, vilka kan skifta under processen. Cancerrehabilitering innebär att se hela människan i sitt livssammanhang.

Exempel på rehabiliteringsinsatser:

• krisstöd i samband med utredning, diagnos, behandling och efter behandling
• mobilisering och fysiska rehabiliteringsåtgärder för att återfå och bibehålla funktioner
• insatser kan vara av social karaktär så som information om samhällets resurser
• psykologiskt stöd och råd för att till exempel vara fysiskt aktiv i syfte att orka sina behandlingar och förebygga fatigue
• vissa rehabiliteringsbehov, till exempel lymfödem, kan vara behandlingskrävande livet ut

Fördjupad information om cancerrehabilitering inklusive bedömning och insatser finns i det nationella vårdprogrammet för cancerrehabilitering. Där belyses även närståendes situation och behov av stöd, och att barn som anhöriga har lagstadgad rätt till information, råd och stöd då en vuxen i familjen är svårt sjuk.

Behov av rehabilitering

Cancerrehabilitering är aktuellt under hela processen från misstanke om cancersjukdom och framåt. Behov av rehabilitering ska därför bedömas regelbundet. Patient och närstående ska återkommande få information om vilka rehabiliteringsbehov som är vanliga och vilka insatser som erbjuds. I patientens skriftliga vårdplan, Min Vårdplan, ska cancerrehabilitering ingå.

Såväl patienter som närstående kan omfattas av rehabiliteringsinsatser. Närstående kan vara exempelvis partner, barn, förälder, syskon eller annan person som patienten anser sig ha nära relation till. 

All personal inom hälso- och sjukvård ska göra grundläggande behovsbedömningar och ge grundläggande insatser inom cancerrehabilitering. Vid mer avancerade behov ska patienten erbjudas insatser från professioner med specialkompetens inom rehabilitering, exempelvis kurator, fysioterapeut, psykolog, arbetsterapeut och dietist. Även andra professioner som sjuksköterska, läkare och tandläkare kan arbeta specialiserat med cancerrehabilitering.

Barn som anhöriga

Det femte målet i den nationella planen för cancerrehabilitering handlar om barn som närstående. Barn som anhöriga har en särställning då hälso- och sjukvården har en lagstadgad skyldighet att ge information, råd och stöd om en förälder eller annan närstående har en allvarlig fysisk sjukdom, psykisk funktionsnedsättning, missbruk eller avlider.

För en person som är sjuk är det angeläget att få stöd i att möta barnets tankar och frågor och avlastas genom att känna att barnet får hjälp också av andra vuxna. För barn som närstående är det angeläget att synas och bli bekräftat.

Mer information:
Länkar till Nära cancer och Våga Fråga! webbutbildning.


Regionalt innehåll


Relaterade artiklar

Vem tar hand om bieffekterna?
Lång väg till en fungerande kropp efter ändtarmscancerbehandling.

Varför behövs en satsning på rehabilitering efter cancer i bäckenet?

Rapporter

Hur ser möjligheter till rehabilitering ut för patienter med cancer i Södra Sjukvårdsregionen? I syfte att skapa en första överblick genomfördes i oktober och november 2013 en enkätundersökning bland lokala patientprocessledare i RCC Syd som resulterade i nedan rapport.

Här kan du ta del av hela rapporten (öppnas i nytt fönster).


Faktaägare: Nuvarande nationella nätverket för cancerrehabilitering
Gemensam information uppdaterad: 2 september 2015

Regional information uppdaterad: 5 oktober 2016

Regionalt