Gällande vårdprogram akut myeloisk leukemi (AML)

Fastställt av Regionala cancercentrum i samverkan 2016-09-13

3. Bakgrund och orsaker

3.1 Epidemiologi

I Sverige diagnostiseras varje år cirka 350 vuxna personer med AML, vilket mot-svarar en incidens av 3–4 fall per 100 000 invånare och år. AML förekommer i alla åldrar, men incidensen ökar med stigande ålder och medianåldern vid diagnos är 71 år (1). Vad gäller APL är medianåldern 60 år. Män i högre ålder löper större risk än kvinnor att drabbas av AML (3) (Figur 1).

Figur 1. Incidens per 100 000 invånare och år efter ålder, kön och typ av akut leukemi (AML utom APL, APL och ALL). Från Svenska nationella akutleukemiregistret 1997–2006

3.2 Naturalhistoria och etiologi

Sjukdomen har obehandlad ofta ett snabbt förlopp och intensiv cytostatikabe­handling är en förutsättning för överlevnad på sikt. En obehandlad patient avlider ofta inom några veckor till månader, men ett långsammare förlopp med mindre proliferativ sjukdom ses ibland.

Etiologin är i de flesta fall okänd, men hos cirka var fjärde patient har AML föregåtts av en annan hematologisk sjukdom såsom MDS och MPN (9, 10). Andra kända riskfaktorer är tidigare behand­ling med cytostatika, särskilt alkylerare och topoisomeras II-hämmare, exponering för höga doser joniserande stålning, bensen, behandling med vissa radioaktiva isotoper (t.ex. P32) samt långvarig terapi med immunsuppressiva medel (11).

Vissa sällsynta medfödda sjukdomar medför ökad risk för AML (12). Det finns ingen väsentligt ökad risk för sjukdomen hos släktingar till AML-patienter, men i sällsynta fall kan sjukdomen ansamlas i vissa familjer (13). Angående ärftliga former av AML, se avsnitt 11.6 Misstanke om ärftlig leukemisjukdom.

Utvecklingen av molekylära tekniker har medfört att vår kunskap om återkommande mutationer vid AML nu är god (14). Denna kunskap kommer att förbättras ytterligare genom ökad tillgång till den nya generationens sekvenseringsteknik (”next generation sequencing” eller NGS) vilken gör det möjligt att samtidigt påvisa mutationer i flera gener med en enda analys. Mutationerna kan indelas i ett antal undergrupper baserade på vilken typ av gen som affekteras (15-17). Exempel på sådana undergrup­per är fusioner med, eller mutationer av, gener som kodar för transkriptionsfaktorer, nukleofosminge­nen (NPM1) samt gener som reglerar DNA-metylering, aktiverande signalvägar respek­tive kromatinstruktur. Även epigenetiska förändringar spelar stor roll vid upp­komst och utveckling av AML(18).