Gällande vårdprogram myelom

Fastställt av Regionala cancercentrum i samverkan 2016-06-22

1. Inledning

I Sverige insjuknar varje år cirka 600 vuxna personer i myelom, samtliga vuxna. Dessa patienter utreds och behandlas vid större specialistkliniker i hematologi, men även vid medicinkliniker på mindre sjukhus. Detta vårdprogram syftar till att ge nationella riktlinjer för diagnostik, utredning, behandling och uppföljning av patienter med myelom oavsett ålder. Vårdprogrammet beskriver av läkemedelsmyndigheterna godkända och beprövade behandlingar och går inte in på experimentell behandling.

Målgruppen för vårdprogrammet är de läkare (hematologer, internmedicinare, palliativmedicinare) som har hand om och behandlar myelompatienter i olika skeden av sjukdomen, de sjuksköterskor och paramedicinare som vårdar dessa patienter, samt de hematopatologer och kliniska genetiker som är involverade i diagnostiken av myelom. Dessutom vänder det sig till allmänläkare, som ofta medverkar i handläggningen i olika skeden av myelom och MGUS. Våra rekommendationer bygger främst på kunskaper och erfarenheter från kliniska studier, Svenska Myelomgruppens Nationella riktlinjer, samt data från det svenska myelomregistret.

Vår kunskap om denna sjukdom är i många stycken ofullständig och prognosen allvarlig. Vi vill därför starkt poängtera vikten av att myelompatienter, där så är möjligt, erbjuds att delta i kontrollerade kliniska studier där olika behandlingsalternativ utvärderas.

1.1 Vårdprogrammets giltighetsområde

Vårdprogrammet gäller för alla patienter med diagnosen myelom, i olika skeden av sjukdomen. I kapitel 7 MGUS avhandlas även handläggning av personer med monoklonal gammopati av oklar signifikans (MGUS). 

1.2 Förändringar jämfört med tidigare version

Diagnosgruppen för plasmacellssjukdomar inom Svensk förening för hematologi har tidigare publicerat vårdprogram i form av Nationella riktlinjer för utredning och behandling av myelom, där den senaste versionen är från 2013-04-25. Nytt i detta vårdprogram är framför allt följande:

  • Vårdprogrammet är med vissa modifikationer skrivet enligt mall och struktur anvisad av Regionalt Cancercentrum (RCC).
  • Evidensgradering enligt GRADE används genomgående.
  • Kvalitetsindikatorer och målnivåer har definierats tydligare.
  • Principer för nivåstrukturering har tillkommit. Praktisk tillämpning av dessa bör dock överenskommas på regional nivå.
  • Terminologin för rekommenderade behandlingsregimer har förtydligats.
  • Kapitlet om palliativ vård har omarbetats väsentligt.
  • Det finns nyskrivna kapitel om rehabilitering, psykosocialt omhändertagande och omvårdnadsaspekter.
  • Information riktad till patienter finns som bilaga.

1.3 Vårdprogrammets förankring

Vårdprogrammet har utarbetats på uppdrag av RCC:s samverkansnämnd, vilken utsett Bo Björkstrand till vårdprogramgruppens ordförande. Arbetet har bedrivits som ett RCC-projekt där syftet även har varit att anpassa RCC:s mall för vårdprogram till hematologiska sjukdomsgrupper.

I en första remissrunda har nedanstående organisationer ombetts att lämna synpunkter på vårdprogrammets innehåll:

  • En användarkommission, bestående av tre kliniskt erfarna hematologer som inte är knutna till myelomgruppen (Mattias Mattsson, Uppsala; Peter Johansson, Uddevalla; Anders Wahlin, Umeå)
  • Hematologisjuksköterskornas organisation (HEMSIS)
  • Nätverksgruppen för Cancerrehabilitering
  • Regionala kontaktpersoner på respektive RCC
  • Svenska Myelomgruppen (av SFH utsedda regionala representanter samt myelomintresserade kollegor, som inte är knutna till vårdprogramgruppen)
  • Svenska Benmärgstransplantationsgruppen (SBMTG)
  • Svensk Förening för Hematologis styrelse
  • Svensk Förening för Medicinsk Genetik (SFMG)
  • Svensk Förening för Palliativ Medicin (SFPM)
  • Svensk Förening för Patologis hematopatologisektion. 

1.4 Standardiserat vårdförlopp

För myelom finns ett standardiserat vårdförlopp framtaget, gällande från och med år 2016. Det finns ingen konflikt mellan innehållet i vårdprogrammet och det standardiserade vårdförloppet. Vårdförloppet beskriver vad som ska göras medan vårdprogrammet utvecklar hur, samt vilken evidensgrund som finns för åtgärderna i det standardiserade vårdförloppet.

Det standardiserade vårdförloppet finns delvis integrerat med texten i vårdprogrammet men kan också läsas i sin helhet på RCC:s webbplats.

1.5 Evidensgradering

De viktigaste rekommendationerna i detta dokument har evidensgraderats. Detta gäller även i de fall där det vetenskapliga underlaget är svagt, men där det icke desto mindre är viktigt att komma med en rekommendation.

Ett flertal klassifikationer för evidensgradering används i dag för att utvärdera insatser i vården. Vi har i detta dokument valt att använda SBU:s modifierade version av GRADE-systemet.

Styrkan i rekommendationerna graderas i detta system enligt följande:

Starkt vetenskapligt underlag (++++)

Bygger på studier med hög eller medelhög kvalitet utan försvagande faktorer vid en samlad bedömning.

 

Måttligt starkt vetenskapligt underlag (+++)

Bygger på studier med hög eller medelhög kvalitet med förekomst av enstaka försvagande faktorer vid en samlad bedömning.

 

Begränsat vetenskapligt underlag (++)

Bygger på studier med hög eller medelhög kvalitet med försvagande faktorer vid en samlad bedömning.

 

Otillräckligt vetenskapligt underlag (+)

Det vetenskapliga underlaget anges som otillräckligt när vetenskapligt underlag saknas, tillgängliga studier har låg kvalitet, eller där studier av likartad kvalitet är motsägande.

Vissa rekommendationer måste dock göras utan tydligt vetenskapligt underlag då det saknas studier som direkt tar upp frågeställningen. Vi har då utgått från indirekta resultat i publicerade studier och från vår samlade erfarenhet.