Gällande vårdprogram bukspottkörtelcancer

Översyn av kapitel 9 samt kapitel 13 2014-03-05

Sammanfattning

Varje år insjuknar cirka 1400 patienter i cancer som utgår från pankreas eller det periampullära området. Sjukdomen har vaga och ospecifika symtom vilket bidrar till att huvuddelen av de drabbade främst blir aktuella för olika former av palliativ behandling, eftersom sjukdomen ofta är lokalt avancerad eller metastaserande. Sjukdomen har en dålig prognos och endast 5 procent av patienterna lever mer än 5 år efter diagnos trots behandling.

Eftersom sjukdomen är ovanlig är allmän screening inte motiverad. Mest information för diagnos och stadieindelning får man genom bilddiagnostik med multidetektordatortomografi (DT). Laboratoriediagnostik med tumörmarkörer har inget diagnostiskt värde men kan användas som behandlingsmonitorering i vissa fall. Inte heller endoskopisk undersökning är motiverad vid utredning, men kan användas vid avlastning av gallvägarna och övre magtarmkanalen vid passagehinder.

Behandlingsbeslut ska tas vid en multidisciplinär konferens. Deltagarna ska omfatta en kirurg som är specialiserad inom området, en onkolog och en radiolog, men även patolog, palliativmedicinare och kontaktsjuksköterska bör närvara.

Den enda möjligheten till bot av pankreascancer är kirurgisk behandling, men det är en tekniskt svår och komplikationsbelastad behandling. Det finns ett starkt stöd för en centralisering av denna typ av kirurgi till enheter med större patientvolymer.

Patienter som har genomgått pankreasresektion ska erbjudas adjuvant cytostatikabehandling om det inte finns omständigheter som talar emot det. Patienter som har en lokalt avancerad eller metastaserande sjukdom men i övrigt god funktionsstatus bör få palliativ cytostatikabehandling.

Det finns inget vetenskapligt stöd för olika former av uppföljningsprogram efter kirurgi, men det är ändå rimligt att följa upp patienten efter operationen för att identifiera och hantera komplikationer och bieffekter som diabetes, undernäring och brist på pankreasenzym.

Alla patienter ska ha en kontaktsjuksköterska för att få kontinuitet och uppföljning av behandlingsplanen. Vårdgivarna bör ha standardiserade vårdplaner för att förbättra dokumentation och öka möjligheten att identifiera postoperativa komplikationer. När sjukdomen inte är botbar ska patienten och de närstående informeras tidigt och erbjudas symtomlindring och psykosocialt stöd. Det team som ansvarar för vården ska ha väl upparbetade rutiner med palliativ specialistkompetens.

Alla patienter med pankreascancer ska registreras i det nationella kvalitetsregistret. Patienter som får palliativa insatser bör även registreras i det svenska palliativregistret.

För att förbättra vården och de medicinska resultaten vid pankreascancer bör klinisk forskning inom detta fält prioriteras. Vårdgivarna bör säkerställa att de har rutiner för att inkludera patienter i pågående studier om det är lämpligt.