Gällande vårdprogram äggstockscancer

Fastställt av Regionala cancercentrum i samverkan 2015-06-04

Sammanfattning

Detta nationella vårdprogram omfattar epitelial ovarialcancer, tubarcancer, primär peritonealcancer och epiteliala borderlinetumörer i ovariet (äggstocken). Epitelial ovarialcancer är den gynekologiska cancersjukdom som har högst dödlighet i västvärlden, vilket bland annat speglar svårigheter att detektera sjukdomen i ett tidigt stadium. Här följer en kort sammanfattning av de viktigaste slutsatserna och rekommendationerna.

Ärftlig ovarialcancer: Alla patienter med ovarial- tubar- eller primär peritonealcancer bör, oavsett familjehistoria, erbjudas genetiskt test. Vid misstanke om eller med screening konstaterad ärftlig ovarialcancer bör remiss erbjudas till en cancergenetisk mottagning. 

Kombinerade p-piller: Även kvinnor med ärftlig riskökning för ovarialcancer på grund av BRCA1- eller BRCA2-mutationer har en påtaglig skyddande effekt av kombinerade p-piller.

Alarmsymtom: Det är viktigt att öka medvetenheten bland allmänhet och vårdgivare om symtom som kan tyda på ovarialcancer. Följande symtom bör föranleda snar utredning: ihållande utspänd buk (uppblåsthet), snabb mättnadskänsla eller aptitförlust, bäcken- eller buksmärta, ökande urinträngningar. Även olaga eller postmenopausal blödning bör utredas. 

Handläggning vid malignitetsmisstanke: Om primärutredningen visat misstanke om ovarialmalignitet bör en remiss omgående skickas till ett gynekologiskt tumörkirurgiskt centrum för fortsatt handläggning och behandling. 

Ny WHO-klassifikation: Hittills har epitelial ovarialcancer betraktats och behandlats som en enhetlig sjukdom, men nu kan fem sinsemellan helt olika undergrupper urskiljas: höggradig serös cancer, endometrioid cancer, klarcellig cancer, mucinös cancer och låggradig serös cancer. Borderlinetumörer med invasiva implantat klassificeras nu som låggradig serös cancer.  

Multidisciplinär konferens (MDK): Alla patienter med misstänkt avancerad ovarialcancer bör diskuteras på en preoperativ MDK. Patienter med ovarialcancer som genomgått kirurgi bör diskuteras på en postoperativ MDK där man drar upp riktlinjer för fortsatt handläggning, behandling och eventuell inklusion i kliniska studier. 

Omvårdnad: Alla patienter med ovarialcancer bör erbjudas en namngiven kontaktsjuksköterska. En individuell skriftlig vårdplan bör tas fram för varje patient, där även rehabiliteringsåtgärder bör ingå.

Kirurgisk stadieindelning: Kirurgisk stadieindelning bör göras enligt FIGO-systemet och utföras av en gynekologisk tumörkirurg. Lymfkörtelutrymning bör utföras i stadium I. 

Primär- och återfallsbehandling: Behandlingen består av kirurgi ofta efterföljt av cytostatikabehandling med karboplatin-paklitaxel. Målet vid kirurgi är att uppnå makroskopisk tumörfrihet. Neoadjuvant cytostatikabehandling bör användas i utvalda fall av FIGO-stadium IIIC–IV. Tillägg med bevacizumab rekommenderas till patienter med FIGO-stadium III som efter primärkirurgi har resttumör, patienter med FIGO-stadium III som inte genomgår kirurgi, efter fördröjd primärkirurgi samt alla med stadium IV. Därutöver rekommenderas tillägg av bevacizumab i vissa fall vid återfallsbehandling. Underhållsbehandling med olaparib rekommenderas till patienter som svarat (partiellt eller komplett)på platinuminnehållande kemoterapi för sent återfall av BRCA-muterad (ärftlig eller förvärvad) höggradig serös ovarial- tubar- eller primär peritoneal cancer. 

Provtagning av färsk tumörvävnad: För att möjliggöra analys av såväl ärftlig som förvärvad BRCA-mutation rekommenderas provtagning av färsk tumörvävnad från primärtumören. Vid analyssvar av tumörvävnad som visar BRCA-mutation bör remiss erbjudas till en cancergenetisk mottagning för rådgivning och blodprovstagning för fastställande av eventuell ärftlighet.

Kvalitetsregistrering: Ovarial- tubar och primär peritonealcancerfallen registreras via Svenska kvalitetsregistret för gynekologisk cancer.