MENY

Gällande vårdprogram

Fastställt av Regionala cancercentrum i samverkan 2019-05-22

11. Hörsel och balans

Behandling med vissa läkemedel och/eller strålbehandling mot örat eller huvudet kan ge hörsel- och balanspåverkan.

Hörselnedsättningen drabbar oftast diskantområdet.

Låg ålder (under 5 år) vid behandling innebär en ökad risk.

11.1 Riskfaktorer

Följande är riskfaktorer för påverkan på hörsel och balans:

  • Ålder under 5 år vid behandling.
  • Behandling med cisplatin eller karboplatin. Ökande risk med ökande kumulativ dos (Meyer et al., 2009).
  • Kombination av cisplatin eller karboplatin och strålbehandling oberoende av dos.
  • Strålbehandling med fält som inkluderar innerörat inklusive helkroppsbestrålning, med särskild observans vid lokala stråldoser över 35 Gy till innerörat (Bhandare et al., 2010; Hua et al., 2008; Jereczek-Fossa et al., 2003).
  • Behandling med andra ototoxiska läkemedel, framför allt aminoglykosider, och i synnerhet i kombination med någon av ovanstående faktorer.

11.2 Målsättning

Målet med uppföljningen är att identifiera individer med behandlingsutlöst hörsel- och/eller balanspåverkan och ge dem adekvat uppföljning och behandling via hörselvården och/eller audiologisk verksamhet.

11.3 Uppföljning före 18 års ålder

Tillgång till hörselmätning och om möjligt balanstest före behandlingsstart är mycket värdefullt som underlag för senare uppföljning.

De patienter som fått behandling som ger risk för hörsel- och balanspåverkan bör undersökas direkt efter avslutad behandling samt 1, 3 och 5 år efter avslutad behandling. Alla barn som behandlats vid låg ålder och som endast har bedömts med hjärnstamsaudiometri eller OAE (otoakustiska emissioner) ska genomgå audiometri när de kan medverka. Detta brukar vanligtvis vara vid 3–4 års ålder. För att minimera risken att hörselnedsättning feltolkas som kognitiva problem rekommenderas test med talaudiometri och helst tal i brus.

  • Om hörsel och balans är normal vid ovanstående kontroller görs förnyad hörsel- och balanstest endast vid klinisk misstanke om hörselnedsättning eller balansstörning. Ungdomar med utvecklingsförsening eller annan neuropsykiatrisk diagnos kan kräva extra uppmärksamhet eftersom det finns risk för att de själva inte noterar eventuella symptom.
  • Vid avvikande hörsel eller balans görs förnyad hörsel- och balanstest enligt ansvarig audiologs bedömning.

11.4 Uppföljning från 18 års ålder

Det är av största vikt att de patienter som har ett fortsatt behov av uppföljning p.g.a. etablerad funktionspåverkan, kvarstående risk att utveckla sådan eller behov av fortsatta rehabiliteringskontakter aktivt remitteras och överrapporteras till vuxenvården.

11.5 Kunskapsunderlag

11.5.1 Hörsel

Vissa läkemedel som används vid behandling av cancer hos barn är kända för att kunna ge skador på innerörat och därmed försämrad hörsel och balans. Hörselnedsättning efter barncancerbehandling drabbar främst diskantområdet. Hörselnedsättningen kan uppträda även efter små doser cytostatika, och ibland veckor, månader eller flera år efter behandlingen. En hörselnedsättning som debuterar i samband med behandlingen fortsätter ofta att försämras i många år fram till vuxenlivet (Einarsson et al., 2010). Barn med hörselnedsättning efter cytostatikabehandling kan ha stora svårigheter med taluppfattningen, särskilt i krävande lyssningsmiljöer. Effektiva hörapparater kan hjälpa vid denna typ av besvär (Einarsson et al., 2011)och underlätta i skolarbete och utveckling.

11.5.2 Balans

Postural kontroll, d.v.s. att stående hålla balansen och reagera på yttre stimuli, kräver en kontinuerlig bearbetning i hjärnan av information från de olika sensoriska systemen i kroppen. Sensoriska receptorer finns i muskler, senor och hud och ger information om kroppens position och rörelser. Denna sensoriska information är tillsammans med ögonen och innerörats balansreceptorer viktig för den posturala kontrollen. Den posturala kontrollen hos barn som behandlats för cancer är inte sällan försämrad, särskilt när balansen provoceras. Ju yngre barnen är när de behandlas med cytostatika, desto sämre är den posturala kontrollen och anpassningen till balansstörningen. Ju längre tid som har gått sedan behandlingen gavs, desto fler symtom uppstår också (Einarsson et al., 2018). Barn som fått cytostatika tycks vara mer beroende av visuell information för att hålla balansen (Einarsson et al., 2016).