MENY

Gällande vårdprogram

Fastställt av Regionala cancercentrum i samverkan 2016-04-21

18. Gastrointestinalkanalen

Långtidsbiverkningar från gastrointestinalkanalen förekommer framför allt efter behandling med kombination av kirurgi och strålbehandling mot buken samt vid Graft-versus-Host- reaktion efter stamcellstransplantation.

18.1 Riskfaktorer

Graft-versus-Host-reaktioner (GvHD) efter stamcellstransplantation (++++).

Omfattande/upprepade kirurgiska ingrepp (++++).

Komplikationsrisken efter strålbehandling är relaterad till hur stor tarmvolym som bestrålats. Doser > 40 Gy mot >1/3 av tunntarmen innebär en riskökning för sena komplikationer (+++).

18.2 Målsättning

Målsättningen är att i samråd med kirurg och radioterapeut identifiera individer som riskerar sena komplikationer i gastrointestinalkanalen utifrån planerad behandling.

18.3 Uppföljning

    1. Vid besök ställs riktade frågor avseende tarmfunktion och kosthållning. Barn < 18 år bör följas med längd- och viktkurvor årligen. Pubertetsutvecklingen bör följas regelbundet.
    2. Patienter som uppvisar symtom som talar för sena biverkningar bör utredas i samråd med gastroenterolog/kirurg. Dietist kopplas in vid behov
    3. Patienter med verifierade sena biverkningar bör följas upp utifrån symtombild av lämplig specialist.

18.4 Kunskapsunderlag

Kombinationsbehandling med kemoterapi, kirurgi och strålbehandling ökar risken för sena komplikationer, där kombinationen av de två senare är förenad med störst risk. De flesta studier som finns publicerade baseras på vuxenstudier och inte på barn och ungdomar (169). Populationen inom barnonkologin är liten och bör kunna identifieras redan i samband med primär eller recidivbehandling.

Strålbehandling skadar tarmslemhinnan (mucosan), vilket kan leda till fibros och sekundär strikturering, men påverkar också lymfflödet (sekundär lymfangiektasi med ökat läckage in i tarmlumen). Detta förstärks av eventuellt föregången kirurgi med sammanväxningar och minskad motilitet i mesenteriet. Symtomen kan uppstå akut, men de kan även debutera flera år efter given terapi (170-172). Noggrann planering av strålfält kan eventuellt begränsa långtidsbiverkningar (173, 174).