MENY

Gällande vårdprogram

Fastställt av Regionala cancercentrum i samverkan 2019-05-22

18. Gastrointestinalkanalen

Långtidsbiverkningar från gastrointestinalkanalen förekommer framför allt efter behandling med kombination av kirurgi och strålbehandling mot buken samt vid Graft-versus-Host-reaktion (GvHD) efter stamcellstransplantation.

18.1 Riskfaktorer

Följande är riskfaktorer för biverkningar i gastrointestinalkanalen:

  • Graft-versus-Host-reaktioner (GvHD) efter stamcellstransplantation (++++).
  • Omfattande eller upprepade kirurgiska ingrepp (++++).
  • Stor bestrålad tarmvolym, för komplikationsrisken efter strålbehandling är relaterad till hur stor tarmvolym som bestrålats. Doser > 30 Gy mot över en tredjedel av tunntarmen innebär en riskökning för sena komplikationer, och > 40 Gy medför hög risk (+++).

I dagsläget saknas evidens för långtidsbiverkningar efter enbart cytostatikabehandling.

18.2 Målsättning

Målsättningen är att i samråd med kirurg och radioterapeut identifiera individer som riskerar sena komplikationer i gastrointestinalkanalen utifrån planerad behandling.

18.3 Uppföljning

Vid besök ställs riktade frågor om tarmfunktion och kosthållning. Barn under 18 år bör följas med längd- och viktkurvor årligen. Pubertetsutvecklingen bör följas regelbundet.

Patienter som uppvisar symtom som talar för sena biverkningar bör utredas i samråd med gastroenterolog eller kirurg. Dietist kopplas in vid behov

Patienter med verifierade sena biverkningar bör följas upp av lämplig specialist utifrån symtombild.

Vid uppföljning av patienter som fått strålbehandling mot buken bör man göra noggrann anamnes angående ändrade avföringsvanor och/eller blod i avföringen p.g.a. ökad risk för malignitet. Rekto- och koloskopi bör utföras vid symtom.

18.4 Kunskapsunderlag

Kombinationsbehandling med cytostatikabehandling, kirurgi och strålbehandling ökar risken för sena komplikationer, där kombinationen av de två senare är förenad med störst risk. De flesta studier som finns publicerade baseras på vuxna och inte på barn och ungdomar (Bolling et al., 2010). Populationen inom barnonkologin är liten och bör kunna identifieras redan i samband med primär behandling eller recidivbehandling.

Strålbehandling skadar tarmslemhinnan (mukosan), vilket kan leda till fibros och sekundär strikturering, men påverkar också lymfflödet (sekundär lymfangiektasi med ökat läckage in i tarmlumen). Detta förstärks av eventuell tidigare kirurgi med sammanväxningar och minskad motilitet i mesenteriet. Symtomen kan uppstå akut, men de kan även debutera flera år efter behandlingen (Aguayo et al., 2010; Kavanagh et al., 2010; Theis et al., 2010). Noggrann planering av strålfält kan eventuellt begränsa långtidsbiverkningar (Kountouras et al., 2008; Prevention of radiation enteritis Review Article, 2006). Efter strålbehandling mot buk-bäcken ses ökad risk för kolorektal cancer (se kapitel 27 Efterföljande cancer).