Förkortade svarstider på patologen i Sundsvall

De var sämst i landet. Nu är de en av de bästa. Patologen i Sundsvalls sjukhus har fått ner svarstiderna drastiskt de senaste åren. En avgörande faktor är mer personal, men också omfördelning av arbetet mellan olika yrkeskategorier.

326 timmar, det vill säga nästan 14 dygn. Så lång tid tog det i genomsnitt innan en patient som hade lämnat vävnadsprov till patologen på Sundsvalls sjukhus fick sitt svar. Det var de längsta svarstiderna i hela landet. Året var 2015 och det hela kändes ohållbart.Ingela Pirttilä och Lena Carlsson

– Det är ju inte svårt att räkna ut att det var tufft för patienterna. Men det var tufft för oss också, säger Lena Carlsson, överläkare och länsverksamhetschef för onkologi, sjukhusfysik, patologi, mammografi vid Region Västernorrland, (till höger i bild).

Det hela handlade om att laboratoriet inte hann med alla prov de skulle gå igenom.

– Då blev det stopp i flödet, vilket i sin tur skapade en massa spilltid. Kontaktsjuksköterskor och läkare kunde inte gå vidare med sina arbetsuppgifter, medan sekreterarna fick ägna en stor del av sin tid åt att svara i telefon från oroliga patienter.

Undersköterskor till laboratoriet

Det hela skapade frustration och irritation både från patienter och arbetskamrater sinsemellan. I samma veva drog satsningen Varje dag räknas och arbetet med standardiserade vårdförlopp, SVF, i gång. Lena Carlsson såg både en möjlighet och ett krav på att försöka göra något åt de långa svarstiderna.

– Det var tydligt att det var för få som jobbade på laboratoriet.

Hon gav den driftsansvariga på laboratoriet, Anders Bergqvist, i uppdrag att undersöka hur många fler de skulle behöva vara för att få bättre effektivitet. Han skulle också titta på om andra yrkesgrupper skulle kunna utföra en del av de biomedicinska analytikerna arbetsuppgifter.

Hans analys visade att laboratoriet behövde anställa ytterligare tre biomedicinska analytiker. Men också tre undersköterskor, som skulle få ansvar för sådana arbetsuppgifter som inte kräver legitimation, som att diska, beställa hem nytt materiel etcetera.

Ingela PirttiläLena Carlsson visste att det ekonomiska läget var kärvt, men gick ändå till sin chef och fick klartecken på ett överskridande av budgeten för att dessa sex personer skulle kunna anställas. Ungefär samtidigt fick patologen en ny enhetschef, Ingela Pirttilä, sedan den tidigare gått i pension.

– Jag såg att personalen här verkligen är fokuserad på patienterna, trots att de aldrig träffar dem. Därför skapade det vanmakt hos dem att inte kunna leverera, säger Ingela Pirttilä och berättar att sjukfrånvaron var 15 procent.

Våga göra förändringar

Men så tillsattes de nya tjänsterna, och redan 2016 var den genomsnittliga svarstiden nere i 225 timmar. Så har det fortsatt. De första månaderna 2018 var medelsvarstiden 118 timmar, det vill säga knappt fem dygn. Samtidigt har sjukfrånvaron på laboratoriet gått ner till 3,3 procent. Ingela Pirttilä känner sig ganska säker på att det beror på att arbetsklimatet förbättrades radikalt då personalstyrkan ökade från nio till femton personer. Dessutom blev en hel rad pensionerade läkare ersatta av unga ST-läkare.

– Det händer något dynamiskt när det kommer nya människor och de här nya läkarna är så hungriga. Det är jättespännande, säger Ingela Pirttilä. Att anställa undersköterskor på laboratoriet var också en framgång, säger hon.

– En fördel med undersköterskor är att de har vårderfarenhet. Sedan finns det förstås laborativa arbetsuppgifter som de inte behärskar, men då lär vi upp dem.

Hon och Lena Carlsson tror att ett skäl till att det hela gått så bra är att avdelningen erkände att den hade brister.

– Det är bara om man vågar göra det som det går att få till förändring, säger Ingela Pirttilä.

Text: Ingela Hofsten
Foto: Therése Ny

Sidan uppdaterad: 14 maj 2018

Regionalt