MENY

Gällande vårdprogram aggressiva B-cellslymfom

Fastställt av Regionala cancercentrum i samverkan 2019-09-10.

2. Inledning

2.1 Vårdprogrammets giltighetsområde

Programmet gäller för patienter ≥18 år och täcker följande sjukdomar: diffust storcelligt B‑cellslymfom (DLBCL), primärt mediastinalt storcelligt B-cellslymfom (PMBCL), Primära CNS lymfom (PCNSL) och Burkittlymfom. Follikulära lymfom, grad 3b, liksom lymfom som transformerats från follikulärt lymfom, marginalzonslymfom eller kronisk lymfatisk leukemi, behandlas som DLBCL.

2.2 Förändringar jämfört med tidigare version

Det första svenska nationella vårdprogrammet för aggressiva B-cellslymfom (ABCL) publicerades 2006, och har därefter uppdaterats årligen av en arbetsgrupp tillsatt av Svenska Lymfomgruppen. Det första vårdprogrammet som utarbetats enligt mall anvisad av RCC publicerades i juni 2015 efter godkännande av RCC-samverkan. 

Nytt i denna version, som är den tredje uppdateringen av ABCL-vårdprogrammet från juni 2015, är framför allt följande:

  • För patienter med lågrisk (aaIPI=0) diffust storcelligt B-cellslymfom rekommenderas nu deeskalerad behandling med R-CHOP x 4 + 2 doser rituximab. För patienter med bulkig sjukdom rekommenderas dock fortfarande 6 cyklers behandling.
  • Rekommendationer avseende CNS-profylax och behandling av högrisk patienter med DLBCL (aaIPI 2-3) har omarbetats betydligt, och tidig profylax med högdos metotrexat har introducerats. I denna version har indikationer och doser av högdos metotrexat modifierats. I övrigt endast mindre justeringar inklusive uppdatering av referenslistan. 

2.3 Vårdprogrammets förankring

Vårdprogrammet har utarbetats på uppdrag av RCC:s samverkansnämnd, vilken utsett Mats Jerkeman till vårdprogramgruppens ordförande.

Remissversionen av vårdprogrammet har publicerats öppet på cancercentrum.se.

Remissversionen har gått till landstingens linjeorganisationer för kommentarer kring organisatoriska och ekonomiska konsekvenser av vårdprogrammet. Under remissrundan har även följande instanser blivit särskilt uppmärksammade på möjligheten att lämna synpunkter på vårdprogrammets innehåll:

  • Blodcancerförbundet
  • Hematologisjuksköterskornas organisation (HEMSIS)
  • Läkemedelsindustriföreningen (LIF)
  • RCC:s nationella arbetsgrupp för cancerrehabilitering
  • RCC:s nationella arbetsgrupp för cancerläkemedel
  • RCC:s nationella arbetsgrupp för kontaktsjuksköterskor och Min Vårdplan
  • RCC:s nationella arbetsgrupp för prevention
  • Regionala kontaktpersoner på respektive RCC
  • Sjuksköterskor i cancervård
  • Sjuksköterskor för palliativ omvårdnad
  • Skandionkliniken
  • Svensk förening för allmänmedicin (SFAM)
  • Svensk förening för hematologi (SFH)
  • Svensk förening för medicinsk genetik (SFMG)
  • Svensk förening för medicinsk radiologi (SFMR)
  • Svensk onkologisk förening (SOF)
  • Svenskförening för nuklearmedicin
  • Svensk förening för palliativ medicin (SFPM)
  • Svensk förening för patologi
  • Svensk sjuksköterskeförening (SSF)
  • Svenska benmärgstransplantationsgruppen (SBMT)
  • Svenska lymfomgruppen (SLG)
  • Svenska läkaresällskapet

 

Patientföreningen Blodcancerförbundet har gett synpunkter genom att vara direktrepresenterad i arbetsgruppen.

Efter sammanställning av de inkomna synpunkterna och revidering som följd av den har vårdprogrammet bearbetats och godkänts av vårdprogramgruppen, fastställts av RCC:s samverkansnämnd och publicerats på RCC:s respektive SLG:s och SFH:s hemsidor.

2.4 Standardiserat vårdförlopp

För lymfom finns ett standardiserat vårdförlopp framtaget, gällande från och med år 2016.  

Det finns ingen konflikt mellan innehållet i vårdprogrammet och det standardiserade vårdförloppet. Vårdförloppet beskriver vad som ska göras medan vårdprogrammet utvecklar hur, samt vilken evidensgrund som finns för åtgärderna i det standardiserade vårdförloppet.

Det standardiserade vårdförloppet finns delvis integrerat med texten i vårdprogrammet men kan också laddas ned i sin helhet från RCC:s webbplats

2.5 Lagstöd

Vårdens skyldigheter regleras bland annat i hälso- och sjukvårdslagen(2017:30). Den anger att målet med hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen samt att hälso- och sjukvårdsverksamhet ska bedrivas så att kraven på en god vård uppfylls. God vård definieras enligt Socialstyrelsen som kunskapsbaserad, ändamålsenlig, säker, patientfokuserad, effektiv och jämlik. Vårdprogrammet ger rekommendationer för hur vården ska utföras för att uppfylla dessa kriterier. Dessa rekommendationer bör därför i väsentliga delar följas för att man ska kunna anse att sjukvården lever upp till hälso- och sjukvårdslagen.

Patientlagen(2014:821) anger att vårdgivaren ska erbjuda patienten anpassad information om bl.a. diagnosen, möjliga alternativ för vård, risk för biverkningar och förväntade väntetider samt information om möjligheten att själv välja mellan likvärdiga behandlingar (3 kap 1–2 § patientlagen). Vårdgivaren ska enligt samma lag erbjuda fast vårdkontakt samt information om möjlighet till ny medicinsk bedömning, även inom annan region. Vårdgivaren ska också informera om möjligheten att välja vårdgivare i hela landet inom allmän och specialiserad öppenvård. Enligt det s.k. patientrörlighetsdirektivetska vårdgivaren också informera om patientens rättighet att inom hela EU/EES välja och få ersättning för sådan vård som motsvarar vad som skulle kunna erbjudas i Sverige. Praktisk information om detta, t.ex. hur och när ersättning betalas ut, finns hos Försäkringskassan.

Enligt vårdgarantin(2010:349) har vårdgivaren en skyldighet att erbjuda patienter kontakt samt åtgärder inom vissa tider. De standardiserade vårdförloppsom RCC har tagit fram och som regionerna har beslutat att följa anger kortare väntetider som dock inte är en del av vårdgarantin.

I hälso- och sjukvårdslagen anges också att hälso- och sjukvården har särskilda skyldigheter att beakta barn som anhöriga och ge dem information, råd och stöd (5 kap 7 §).

2.6 Evidensgradering

De viktigaste rekommendationerna i detta dokument har evidensgraderats. Detta gäller även i de fall där det vetenskapliga underlaget är svagt, men där det icke desto mindre är viktigt att komma med en rekommendation.

Ett flertal klassifikationer för evidensgradering används i dag för utvärdering av insatser i vården. Vi har i detta dokument valt att använda SBU:s modifierade version av GRADE-systemet.
eller i förkortad version

För en komplett gradering ska alla ingående studier tabelleras och värderas. Detta har endast gjorts för ett urval av rekommendationerna, men principerna för GRADE-gradering har tillämpats i hela vårdprogrammet.

Styrkan i rekommendationerna graderas i detta system enligt följande:

  • Starkt vetenskapligt underlag (++++).
    Bygger på studier med hög eller medelhög kvalitet utan försvagande faktorer vid en samlad bedömning.
  • Måttligt starkt vetenskapligt underlag (+++).
    Bygger på studier med hög eller medelhög kvalitet med förekomst av enstaka försvagande faktorer vid en samlad bedömning.
  • Begränsat vetenskapligt underlag (++).
    Bygger på studier med hög eller medelhög kvalitet med försvagande faktorer vid en samlad bedömning.
  • Otillräckligt vetenskapligt underlag (+).
    När vetenskapligt underlag saknas, tillgängliga studier har låg kvalitet, eller där studier av likartad kvalitet är motsägande, anges det vetenskapliga underlaget som otillräckligt.

Vissa rekommendationer måste göras utan tydligt vetenskapligt underlag då det saknas studier som direkt tar upp frågeställningen. Vi har då utgått från indirekta resultat i publicerade studier och från vår samlade erfarenhet.