MENY

Gällande vårdprogram livmoderhals och vagina

Fastställt av Regionala cancercentrum i samverkan 2017-06-14

14. Uppföljning

Rekommendationer

Rekommendationer

  • Första återbesök efter avslutad primär terapi för information, summering och identifiering av individer som behöver individualiserad uppföljning. 
  • Efter kirurgi: Efter 4-8 veckor för klinisk kontroll. PAD-beskedet kan lämnas per telefon 2-4 veckor efter operationen om detta är överenskommet vid utskrivningen.
  • Efter radioterapi: Efter 4-8 veckor för biverkanskontroll.
  • Bilddiagnostik (MRT och PET-DT) 3–6 månader efter avslutad definitiv radiokemoterapi, för behandlingsevaluering, inklusive uppföljningsbesök för information.
  • Kontroll var 6:e månad i 3 år, därefter 1 gång årligen i 2 år. Kontrollerna avslutas efter 5 år utom för de trachelektomerade där cellprov bör tas vart tredje år resten av livet. 
  • Cellprov tas vid kontroll av opererade patienter 6 månader och 5 år efter hysterektomi. Efter 5 år kan kontrollfilen* användas för koniserade och trachelektomerade vart tredje år livslångt**.
  • Cellprov tas inte efter radioterapi.
  • Bilddiagnostik vid misstanke om recidiv, se nedan.
  • Individualiserad uppföljning av seneffekter och rehabilitering. Kontaktsjuksköterskor är viktiga för att fånga upp behov av extra kontroll samt rehabiliteringsbehov.
  • Registrering av komplikationer och seneffekter.

    * ”Kontrollfil”: Speciell fil inom organiserad GCK (Gynekologisk cellprovskontroll) upparbetad för dysplasifall, v.g. se NVP Cervixcancerprevention

** Eller så länge det bedöms adekvat

Syftet med uppföljning är att dels upptäcka eventuella recidiv tidigt, dels följa upp komplikationer och seneffekter av behandlingen, samt erbjuda behandling av dessa, samt råd och stöd (444).

14.2 Bilddiagnostik

14.2.1 Recidiv

Eftersom recidiv med metastaser kan förekomma i spridda lokaler är det motiverat att undersöka hela buken och thorax med DT.

MRT används för att kartlägga lokalrecidiv i lilla bäckenet. Metoden kan påvisa överväxt av recidiv på urinblåsa, rektum eller bäckenväggar och ger därmed en god vägledning när recidivkirurgi övervägs (460).

För båda metoderna gäller att lokalrecidiv kan vara svårt att särskilja från ärrvävnad eller strålningsreaktion med fibros som också kan vara kontrastuppladdande upp till ett år.

PET-DT har rapporterats ha en hög tillförlitlighet (86–92 %) för att upptäcka recidiv (461) och bör övervägas om kurativt syftande kirurgi av recidiv är aktuellt.

Vid misstänkt tumörrecidiv i bäckenet är ultraljudsvägledd punktion en metod som används för att fastställa diagnosen. Hematometra kan punkteras ultraljudsväglett för cytologi. Vid svårtillgängliga lesioner kan DT-vägledd punktion vara ett alternativ.

 

14.3 Utredning vid recidiv

Vid misstanke om recidiv utförs undersökning i första hand av gynekologisk tumörkirurg eller gynonkolog. Det gäller vare sig det beror på ett cellprov som inger misstanke om cancer eller symtom i form av smärta, blödning, nytillkommen bensvullnad eller nedsatt allmäntillstånd. 

Gynekologisk undersökning bör i de flesta fall ske under narkos med möjlighet att ta px från misstänkta förändringar i vagina/utföra cervixabrasio samt för att undersöka bimanuellt inklusive per rektum för att kunna bedöma eventuella resistenser och om dessa är fria från bäckenväggarna. Sampalpation (gynekologisk tumörkirurg och gynonkolog) rekommenderas för gemensam bedömning och optimal handläggning. Det är viktigt att biopsera för att histologiskt verifiera recidivet. Beroende på fynd kan man behöva kolposkopera, rektoskopera och cystoskopera. 

Bilddiagnostisk utredning är beroende på hur stark misstanken är om recidiv och vad man finner vid den gynekologiska undersökningen.

Vid misstanke om recidiv är det rimligt att komplettera med DT buk-thorax.

Vid ställningstagande till kirurgi utförs MRT av minst lilla bäckenet för att kartlägga tumören samt PET-DT för att utesluta spridning. Både MRT och PET-DT är även av stort värde för planering av eventuell radioterapi. 

Dessa fall bör diskuteras på MDK.