Gällande vårdprogram huvud- och halscancer

Fastställt av Regionala cancercentrum i samverkan 2015-08-25.

3. Epidemiologi

Den totala cancerincidensen ökar i Sverige. Detta gäller även HH-cancer som ökade med 11 % år 2008–2012.

År 2010 rapporterades 1 270 nya fall till SweHNCR och täckningen gentemot Socialstyrelsens cancerregister var 99 %. Samma år uppgick den totala cancerincidensen i vårt land till 55 342 rapporterade fall och andelen nya HH-cancerfall utgjorde 2,3 %, figur 3:1 [6, 7].

I Sverige liksom i övriga Norden är HH-cancer en relativt ovanlig cancerform [1, 3, 4] men globalt sett är den en mycket betydande sjukdomsgrupp. I västvärlden är HH-cancer den 5–6:e vanligaste cancertypen och i utvecklingsländerna den 2–3:e vanligaste. Oral cancer är den näst vanligaste cancerformen bland indiska män [8].

Figur 3:1. Antalet fall per lokalisation och kön, registrerade i SweHNCR 2008–2012 (n = 6308)

Antalet fall per lokalisation och kön

3.1. Ålder och kön

I Sverige domineras insjuknande i HH-cancer av män, i förhållandet 2:1 till kvinnor. Denna kvot varierar dock kraftigt mellan olika tumörlokalisationer: för larynxcancer är den 4:1, för orofarynxcancer 3:1 och oral cancer 1:1 [7]. Medianåldern vid diagnos för män är 65 och för kvinnor 68 år, men även denna varierar mellan lokalisationerna (figur 3:2).

Spottkörtelcancer är lika vanligt för båda könen och drabbar även barn och unga. Närmare 15 % är yngre än 40 år [7].

Tungcancer har ökat hos yngre individer (< 40 år) utan kända riskfaktorer, vilket uppmärksammats även internationellt [9-12]. Även orofarynxcancer har ökat kraftigt de senaste decennierna. Den drabbar, liksom nasofarynxcancer och cancer med okänd primärtumör (CUP), genomsnittligt yngre personer än övriga tumörgrupper men även här dominerar män [7, 13, 14].

Figur 3:2. Medianålder vid diagnos per lokalisation och kön, SweHNCR 2008–2012

Medianålder vid diagnos per lokalisation och kön

3.2 Trender

I Norden visar Danmark stigande incidenssiffror för oral och orofaryngeal cancer. Orofaryngeal cancer ökar också i Sverige. Detta kan förklaras av en kraftig ökning av cancer i tonsill och tungbas relaterad till HPV (humant papillomvirus) [14, 15] samtidigt som tumörer som inte är relaterade till HPV minskar [13]. Rökning och i viss mån alkohol är andra enskilda och synergistiskt verksamma riskfaktorer.

Den epidemiologiska ökningen av HPV-relaterade tumörer ses i hela västvärlden [16] och förefaller kopplad till den del av orofarynx som bär lymfatisk vävnad. HPV påvisas i 40–90 % av cancerfallen i tonsill och tungbas, men i övrig orofarynx (mjuka gommen, uvula, svalgets bakvägg, vallecula) bara i < 10 % av fallen [17]. HPV typ 16 dominerar, men även andra högrisktyper är vanliga.

Nasofarynxcancer är en annan tumörform som också ofta kan kopplas till virus (Epstein-Barr-virus, EBV). Incidensen i väst ligger under 1 nytt fall per 100 000 invånare och år. Men i vissa delar av världen, t.ex. södra Kina, är nasofarynxcancer en endemisk sjukdom med 25–50 nya fall per 100 000 invånare och år. Sydostasien, norra Afrika och inuiter är områden och grupper med en incidens på cirka 5–15 per 100 000 och år [17].

Läppcancer minskar stadigt inom hela Norden [18, 19]. Även larynxcancer minskar men visar samtidigt stora skillnader i incidens; den är hög i Danmark jämfört med övriga nordiska länder [19]

3.3 Prognos

Den relativa överlevnaden var 67 % för all huvud- och halscancer i Sverige under perioden 2008–2012 (figur 3:3). Relativ överlevnad per lokalisation visas i figur 3:4 och 3:5 [7]. Kurvorna speglar väl hur prognosen påverkas av tidig upptäckt (läppcancer), lokalisation, samsjuklighet (hypofarynxcancer), observationstid och olika tumörbiologi (spottkörtelcancer där t.ex. adenoid cystisk cancer ger sena fjärrmetastaser).

Över tid noteras skillnader i prognosen för olika tumörgrupper. I Sverige uppvisar orofaryngeal cancer en förbättrad prognos, möjligen genom kopplingen till ökningen av HPV-inducerad cancer [14-16].
I Tyskland och USA uppmärksammas en förbättrad 5-årsöverlevnad när vissa tumörgrupper studeras per lokal och stadium [20-21].

Figur 3:3. Relativ överlevnad för patienter med HH-cancer i Sverige 2008–2012

Relativ överlevnad för patienter med HH-cancer i Sverige 2008–2012

Figur 3:4. Relativ överlevnad för patienter med HH-cancer per diagnosgrupp i Sverige 2008–2012

Relativ överlevnad för patienter med HH-cancer per diagnosgrupp i Sverige 2008–2012

Figur 3:5. Relativ överlevnad för patienter med HH-cancer per diagnosgrupp i Sverige 2008–2012

Relativ överlevnad för patienter med HH-cancer per diagnosgrupp i Sverige 2008–2012