MENY

Gällande vårdprogram lungcancer

Fastställt av Regionala cancercentrum i samverkan 2018-08-21.

16. Omvårdnad

Omvårdnad innebär att allmänmänskliga och personliga behov tillgodoses, att individens egna resurser tillvaratas för att bevara eller återvinna optimal hälsa samt att tillgodose behov av vård i livets slutskede. För att stärka patientens upplevelse av en god och trygg vård med hög kvalitet krävs inte enbart medicinska insatser utan också adekvata omvårdnadsinsatser, såväl allmänna som specifika. Den allmänna omvårdnaden är oberoende av sjukdom och medicinsk behandling, medan den specifika omvårdnaden är knuten till och kräver kunskap om den aktuella sjukdomen och dess behandling.

Lungcancer är den cancersjukdom som bäst skulle kunna bekämpas genom effektiva förebyggande åtgärder, fr.a. rökprevention i samhället. Studier har visat att ju tidigare man börjar röka, desto större är risken att drabbas av lungcancer. Om man slutar röka, minskar risken att drabbas av lungcancer avsevärt redan efter några år. Tyvärr utvecklar rökare genskador som innebär en bestående riskökning att få lungcancer jämfört med en person som aldrig har rökt.

Behovet av omvårdnadsinsatser för patienter med lungcancer ter sig olika under sjukdomens olika faser och behandlingar samt varierar självklart från person till person. Detta kräver stort kunnande, flexibilitet och lyhördhet av den personal som vårdar patienten. Varje situation ska bygga på omtanke och respekt för patientens integritet och självbestämmande.

16.1 Kontaktsjuksköterska

Varje patient med cancer ska från diagnos till avslutad uppföljning ha möjlighet att nå en namngiven sjuksköterska för information, råd, samt hjälp att få kontakt med andra vårdgivare inom cancervården. Denna funktion benämns kontaktsjuksköterska. Kontaktsjuksköterskans roll och uppgifter beskrivs närmare i ett arbetsdokument framtaget av SKL och RCC i samverkan.

16.2 Information om diagnosen

När patienten fått information om sin lungcancerdiagnos genomgår hon/han vanligen någon form av krisreaktion. Vårdpersonalens uppgift är att stödja patienten i denna reaktion genom att finnas tillgänglig, lyssna, samtala och ge adekvat information. Under hela vårdprocessen är kontaktsjuksköterskans uppgift att identifiera var patienten befinner sig och dennes behov. Därefter stötta, åtgärda eller ge förslag på lämplig åtgärd för att patienten ska ges möjlighet att bättre kunna hantera det dagliga livet. Det är också viktigt att förmedla kontakt med kurator, psykolog och sjukhuspräst om så önskas.

16.3 Skuld

Många cancerpatienter söker efter en anledning till att just de drabbats. När det gäller patienter med lungcancer kan upplevelsen av skuld bli extra påtaglig om patienten är eller har varit rökare. Som vårdpersonal är det viktigt att bemöta patienten på ett sådant sätt att känslan av skuld och skam inte förstärks. Vid palliativ vård bör behovet av nikotin betraktas som ett av patientens andra behov som ska tillgodoses, vilket också anhöriga bör bli informerade om. Detta ökar förutsättningarna för att patienten ska kunna uppleva en så god livskvalité som möjligt.

16.4 Information till barn

Fråga patienten om det finns barn i familjen och vad som sagts till barnen. Barnet bör informeras om förälderns sjukdom så tidigt och så ärligt som möjligt. De flesta frågor går att hantera inom familjen, men om barnen har större behov har man möjlighet att prata med kuratorn på sjukhuset.

Kanske vill man skydda barnet genom att inte tala om det svåra, men en önskan att skona barnen får oftast en motsatt effekt. De lämnas med en känsla av utanförskap. Vuxnas starka känslor kan möjligen vara hemska, men det gör mera ont att lämnas utanför än att få vara med och dela smärtsamma känslor. Att ha barnen med sig på sjukhuset kan vara ett bra sätt att göra dem delaktiga i det som sker. Det kan också göra det hela mer konkret och begripligt. Delaktiga barn klarar sorgen bättre. Ett barn som löpande (åldersanpassat) fått veta hur det står till med föräldrarna blir inte fullkomligt överrumplat om mamman eller pappan dör. Barnet har redan då hunnit börja sin sorgebearbetning.

16.5 Rökningens roll vid behandling

Rökare har generellt sämre syresättning i kroppen, i jämförelse med icke rökare, vilket kan vara något negativt under strålbehandlingsperioden. Tumörhypoxi har beskrivits som orsaken till att strålbehandlingen har sämre effekt hos rökande patienter, då syrefattiga celler är relativt resistenta mot strålbehandling. Att sluta röka ger stora hälsovinster och påverkar resultatet av strålbehandlingen.

Vid kurativt syftande strålbehandling av lungcancer ökar risker för biverkningar vid fortsatt rökning som hosta och slem, sämre lokal kontroll, större risk för återfall och förkortad överlevnad. Patienter som ska få strålbehandling bör informeras om detta. Vid cytostatikabehandling har man också sett att patienter som är rökfria får bättre behandlingsresultat och längre överlevnad. Även vid behandling med EGFR-hämmare minskar effekten av läkemedlet hos dem som fortsätter röka, då rökningen medför en lägre koncentration av läkemedlet i kroppen.

När patienten som får palliativ behandling och befinner sig i en mycket svår situation informeras om att ett rökstopp kan vara en vinst bör det ske på ett varsamt sätt. Svårt sjuka patienter som röker bör få information om att vid rökstopp kan t ex förbättrad lungfunktion, aptit, smak och livskvalité uppnås. Man bör erbjuda läkemedelshjälp med t ex vareniklin eller nikotinersättningsmedel. De patienter som fortsätter att röka efter sin cancerdiagnos eller försöker sluta behöver stöd och uppmuntran att lyckas sluta röka. Sjuksköterskor som träffar patienterna ofta och bygger upp en relation har ett gyllene tillfälle att stötta, utan att behöva vara tidskrävande.

16.6 Andningsproblem – omvårdnadsåtgärder

Symtom som kan uppkomma från andningsvägarna är oftast mycket ångestframkallande och skrämmande för patienten. Rädslan att kvävas till döds är vanlig hos patienter med lungcancer. För att kunna hjälpa patienten i ett så tidigt stadium som möjligt är det viktigt att få en bild av de problemen som patienten upplever, genom en noggrann omvårdnadsanamnes av patientens andningsproblem:

  • Vilka faktorer utlöser problemen?
  • Hur har patienten tidigare hanterat dessa problem?
  • Vad har fungerat? Vad har inte fungerat?
  • Hur har andningsproblemen påverkat patientens dagliga liv?

Under ett inledande samtal med patienten är det viktigt att ge utrymme för alla de frågor och funderingar patienten kan ha. Att ge patienten och anhöriga kunskap och förståelse över vad som händer ger i sin tur trygghet.

16.6.1 Samtalsdyspné

Samtalsdyspné är ett av de andningsproblem som kan förekomma. För att lindra detta problem är det viktigt att ge patienten tid att tala och undvika stress. Ett tips inför längre samtal exempelvis vårdplanering, läkarsamtal och dylikt är att patienten skriver ner de frågor och funderingar hon/han har.

16.6.2 Miljöfaktorer

För patienter med andningsproblem är miljön viktig. Patientrummet ska vädras ofta. Det är också viktigt att man undviker faktorer som kan framkalla andningsproblem så som starka dofter, parfym, blommor mm.

Sjukgymnasten är en stor tillgång i vården för de patienter som är i behov av andningsgymnastik och slemmobilisering. Hon/han kan också hjälpa dessa patienter att hitta viloställningar som kan underlätta andningen.

För hypoxiska patienter kan syrgasbehandling i hemmet bli aktuell (se avsnitt om Palliativ behandling). Placeboeffekten är dock stor, och en del patienter utan hypoxi upplever också lindring av syrgasbehandling, vilket inte ökar indikationen i dessa fall. Ofta kan dyspnékänslan dämpas effektivt med opioider och/eller bensodiazepiner.

16.6.3 Måltider

Hos en del patienter kan måltiden vara så ansträngande att de får andningsproblem. Det är viktigt att ge patienten möjlighet till vila innan måltid. Eventuell medicinering som kan underlätta måltiden bör ges i god tid. Det är bra om måltiden består av mindre portioner så att patienten orkar äta upp. Kosttillägg kan erbjudas, då en del patienter tycker att det är jobbigt att äta.

16.6.4 Elimination

För patienten kan toalettbesök vara mycket ansträngande. Erbjud de hjälpmedel som finns att tillgå, t ex toastol vid sängen, urinflaska mm.

16.6.5 Aktivitet

Andningspåverkade patienter kan ha svårt att utföra vardagsaktiviteter. Det finns många hjälpmedel att tillgå som kan underlätta det vardagliga livet för patienten. Arbetsterapeuten kan hjälpa till att tillgodose patientens behov av hjälpmedel. Sjukgymnasten kan också tillsammans med patienten hitta ett rörelsemönster som är så energibesparande som möjligt. Målet är att patienten ska kunna leva ett så självständigt liv som möjligt utifrån egna önskemål. Det är viktigt att hemsituationen diskuteras. Behöver patienten hjälp i hemmet? Om så är fallet rekommenderas att man gör en vårdplanering med kommunen. Detta kan göras på avdelningen eller i patientens hem.

16.6.6 Sömn

Nattetid är den tid på dygnet då ångest och oro kan kännas mer påtagligt. Viloställningen ska vara sådan att den underlättar andningen t ex höjd huvudände. Patienten bör ha lämpliga läkemedel att tillgå för att få en så bra nattsömn som möjligt.

16.6.7 Smärta

Det är oerhört viktigt att patienten är ordentlig smärtlindrad då smärta kan leda till ökade andningsproblem.

16.7 Palliativ vård och vård i livets slutskede

En stor del av patienterna med lungcancer har en spridning av sin sjukdom vid diagnos. Den aktiva behandlingen blir således palliativt syftande.

WHO (2002) definierar palliativ vård enligt följande: "Palliativ vård bygger på ett förhållningssätt som syftar till att förbättra livskvaliteten för patienter och familjer som drabbas av problem som kan uppstå vid livshotande sjukdom". Palliativ vård kan därför ses som ett medvetet förhållningssätt i omhändertagandet av både patient och närstående. För fördjupning inom detta område hänvisas till Nationellt vårdprogam för palliativ vård.

Palliativ vård och vård i livets slutskede ska vara inriktad på livskvalitet och symtomlindring. Patienten ska ges möjlighet att uttrycka sin vilja och delta i beslut om vårdens innehåll. När patienten befinner sig i livets slutskede bör patient och anhöriga göras medvetna om det. I livets slutskede bör patienten ha stående ordination på läkemedel i injektionsform mot smärta, rosslighet, illamående och ångest.

Svenska Palliativregistret är ett nationellt kvalitetsregister som på patientnivå mäter i vilken grad personen som avlidit fått del av den palliativa vårdens innehåll till exempel avseende brytpunktsamtal, smärtskattning, munhälsobedömning och - vid behov - ordination för viktiga symtom som smärta och ångest.