Gällande vårdprogram analcancer

Fastställt av Regionala cancercentrum i samverkan 2017-12-07.

1. Sammanfattning

Kapitel

Huvudbudskap

Evidensgrad

Bakgrund

Ovanlig malignitet men stigande incidens

++++

HPV-infektion viktig etiologisk faktor

++++

Primär prevention

HPV-vaccination kommer sannolikt att reducera incidensen av analcancer på sikt

+

Screening

Screening av riskpopulationer kan övervägas

+

Symtom och tidig utredning

Vid anala symtom: klinisk undersökning (inspektion, rektalpalpation och palpation av ljumskar)

+

Vid misstänkt analcancer: prokto-rektoskopi med px

+

Diagnostik

Fastställande av sjukdomsutbredning är avgörande för beslut om rätt behandling.

++

Vid nyupptäckt analcancer rekommenderas MR av lilla bäckenet och PET/DT av thorax och buk.

+++

Utredningen ska utmynna i en stadieindelning enl. TNM

++

Patologi

Skivepitelcancer är den vanligaste typen av malignitet i analregionen

++++

Indelning i olika subtyper har dålig reproducerbarhet och rekommenderas ej

++

Immunohistokemisk färgning för p16 rekommenderas

++

Multidisciplinär konferens (MDK)

Alla fall av nydiagnostiserad eller recidiverande analcancer bör diskuteras på MDK

+

Primär kurativt syftande behandling

       

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vid lokaliserad analcancer är strålbehandling i kombination med cytostatika (5-FU och Mitomycin C=FUMI) förstahandsvalet

 ++++

Slutdosen till primärtumör styrs av stadium; 54 Gy till tumörer < 4 cm och 
58 Gy till tumörer > 4 cm eller vid lymfkörtelmetastasering

 +++

Elektiv lymfkörtelbestrålning bör ges

  +++

Strålbehandlingen bör ges med IMRT- eller VMAT-teknik för att reducera stråldos till normalvävnad

  +++

Strålbehandlingen ges med 1,8–2,0 Gy per fraktion, alternativt med simultant integrerad boost

  ++

Paus under strålbehandlingen bör undvikas

  ++

Akuta biverkningar är ofta uttalade och behöver kontrolleras varje vecka under behandlingen.

  ++

Primär kirurgi kan vara acceptabelt vid små perianala tumörer, men vid tveksam radikalitet rekommenderas kompletterande radiokemoterapi

  +++
Uppföljning efter onkologisk primär-behandling     

Det kan ta upp till 6 månader efter avslutad radiokemoterapi innan remissionsstatus kan fastställas.

++

Responsbedömningen är huvudsakligen klinisk, vilket kräver stor erfarenhet. Högsta möjliga läkarkontinuitet bör eftersträvas.

+

Vid responsbedömningen rekommenderas PET/DT och/eller MRT bäcken 3–6 månader efter avslutad radiokemoterapi, åtminstone vid icke-palpabel lymfkörtel-metastasering eller lokalt avancerad primärtumör

++
Misstänkt kvarvarande tumör/recidiv ska alltid biopsiverifieras innan salvagekirurgi aktualiseras. ++
För patienter som gått i komplett remission rekommenderas uppföljning i 5 år, för att upptäcka recidiv och registrera seneffekter. +
Vid T3–4/N+ rekommenderas DT av thorax och buk efter 1 år, ev. också efter 2 och 3 år. Vid mindre tumörer rekommenderas endast kliniska kontroller. +
Behandling av kvarvarande sjukdom eller recidiv   Vid residualtumör eller lokalrecidiv bör salvagekirurgi om möjligt utföras.  +++

Salvagekirurgi av analcancer efter strål-behandling är ofta tekniskt komplicerad vilket kräver ett erfaret team med kompetens att utföra bäckenexentration och plastikkirurgisk rekonstruktion. 

 ++
 Vid begränsad metastasering till lever eller lungor bör metastaskirurgi övervägas  +
Som palliativ behandling av metastaserad analcancer rekommenderas i första hand cisplatin/
5-FU alternativt karboplatin/5-FU
++
Uppföljning efter kirurgi Efter salvagekirurgi för residualtumör eller lokalrecidiv och efter metastaskirurgi rekommenderas DT av thorax och buk vid 6, 12, 24 och 36 månader +
Understödjande vård och seneffekter För att patienten ska kunna genomgå optimal onkologisk behandling krävs omedelbart insatta åtgärder för god symtomkontroll, främst riktade mot smärta och avföringsrubbningar.  ++
  Seneffekter efter behandling är vanliga och kan påverka livskvaliteten negativt.  ++
 

Vid analinkontinens eller kroniska diarréer efter behandling rekommenderas tarmreglerande medel såsom fiberpreparat och loperamid.

 ++
  För att förebygga sammanväxningar i vagina rekommenderas vaginaldilatator.  +
  Premenopausala kvinnor bör erbjudas hormonsubstitution vid strålinducerad menopaus. ++
  Strålbehandling av bäckenskelett kan leda till insufficiensfrakturer ++