MENY

Gällande vårdprogram myelom

Fastställt av Regionala cancercentrum i samverkan 2018-02-27.

4. Primär prevention och tidig diagnostik

4.1 Livsstilsfaktorer

Det finns ytterst få livsstilsfaktorer som har betydelse för insjuknande i myelom. I epidemiologiska studier har ökad risk för myelom rapporterats för metylenklorid (1) och övervikt (2) men riskökningen är liten och mekanismerna okända.

4.1.1 Riskfaktorer

Den viktigaste enskilda riskfaktorn för utveckling av myelom är monoklonal gammopati av oklar signifikans (MGUS). Multipelt myelom startar nästan alltid ur MGUS, även om den allra största andelen av MGUS aldrig utvecklas till myelom. Ungefär 1 % av personer med MGUS utvecklar myelom eller någon annan besläktad sjukdom varje år (3).

4.2 Ärftlighet

Det finns en ökad risk för sjukdomen hos släktingar till patienter med myelom eller MGUS (4). I sällsynta fall kan myelom ansamlas i vissa familjer. Ärftligheten svarar dock för endast ett litet antal nya myelomfall.

4.3 Alarmsymtom

Symtom som inger misstanke om myelom och kräver akut utredning är:

  • spinal kompression
  • allvarlig hyperkalcemi
  • akut njursvikt.

Symtomen vid myelom är dock ofta smygande. Övriga symtom eller undersökningsfynd där patienten bör utredas för myelom är:

  • skelettfrakturer utan känt trauma
  • lytiska skelettförändringar på röntgen
  • hög SR utan känd bakomliggande orsak
  • skelettsmärta
  • osteoporos hos män och yngre kvinnor
  • hyperkalcemi
  • njursvikt utan känd orsak
  • hypogammaglobulinemi
  • upprepade täta infektioner, fr.a. i luftvägarna.

Se avsnitt 5.2. Diagnostik och fortsatt utredning för vilka primära prover som bör tas och kriterier som bör vara uppfyllda innan man remitterar till hematolog eller internmedicinare.