MENY

SVF i praktiken

Sidan publicerades 23 november 2016

Wenche Melander, kontaktsjuksköterska på Skånes universitetssjukhus inom verksamhetsområde kirurgi, arbetar med att införa standardiserade vårdförlopp (SVF) i verksamheten. Tydlighet är en framgångsfaktor i såväl rollfördelningen mellan kontaktsjuksköterska och koordinator som i dialogen med patienten.

Wenche MelanderInom verksamhetsområde esofagus- och ventrikelkirurgi sköter kontaktsjuksköterskan dialogen med patienten. Processen börjar vid välgrundad misstanke om cancer.

– Inom vårt område möter vi patienter som ofta är medtagna och har tappat i vikt så därför är det viktigt att som kontaktsjuksköterska tidigt få veta hur de känner sig och hur det är med funktioner som till exempel sväljning. Sedan kommer koordinatorn in i bilden och ordnar tider på röntgen, beställning av provtagning med mera, säger Wenche Melander.

Trygghet i varje steg

Rutinerna har utvecklats för vem som gör vad. Det är resultat av gemensamt planeringsarbete med bland andra röntgen och KlinFys. Tillsammans har kontaktsjuksköterska, koordinator och läkare utarbetat ett flödesschema som fungerar som checklista. Svaren på frågorna vid de olika stegen ligger sedan till grund för remissbedömningen. Det ger tydlighet när man följer patienten i flödet så att rätt åtgärd utförs efter rätt antal dagar.

– En fördel hos oss är att kontaktsjuksköterska och koordinator har gemensamt arbetsrum. Det är ett enkelt men vinnande koncept som jag vill rekommendera, säger Wenche Melander.

Kontaktsjuksköterskan har många kontakter med patienten i tidigt skede. Det etablerar en relation som lägger en grund för trygghet. I och med att var och en gör vad den är bäst på blir vårdförloppet effektivare och personalen också mera tillgänglig för patienterna. Kommunikationen förbättras på många sätt.

–Vi ringer och pratar med patienterna och skickar inte kallelser med post som man gjorde förr. Patienterna har också blivit mera medvetna och ställer frågor och blir alltmer insatta i processerna. Vi rekommenderar också att anhöriga följer med på besöken för att stötta och ta del av informationen, säger Wenche Melander.

Snabbhet viktigt

– Min erfarenhet är att i stort sett alla patienter tycker det är bra att utredningen kommer igång snabbt vid misstanke. Man vill ha svar snabbt och om det visar sig vara cancer är det förstås angeläget att komma i behandling.

Wenche Melander vill också att man i tidigt skede tänker framåt på tiden efter behandling. Hon vill se individuellt anpassad rehabilitering som startar redan från början av processen.

– Vi jobbar idag med hur det ska kunna göras och vilka resurser och kompetenser som behöver sättas in. Det kan handla om till exempel sjukgymnastik eller kontakt med kurator. Behoven ser olika ut beroende på vem man är och hur präglad man är av sin sjukdom. Vi jobbar också med ett projekt med palliativa patienter för att kunna erbjuda kortare vägar till rätt behandling.

Förbättringsarbete är något som ständigt måste pågå. Även om mycket handlar om snabbhet måste utvecklingen av rutinerna få ta tid och det finns alltid något nytt att lära av patienters erfarenheter.

– Innan vi började med SVF var vi lite skeptiska till hur verksamheten skulle fungera och inte minst hur patienterna skulle hänga med och orka gå igenom så många undersökningar på kort tid. Men vi är glada att vi blev motbevisade! Det gäller att tänka utanför boxen och inte fastna i gamla rutiner. Och alla måste hjälpas åt så att vi inte sitter på var sitt håll och uppfinner hjulet, avslutar Wenche Melander.

 

text: Martin Ålenius


Ansvarig redaktör: Mimi Taylor

Sidan uppdaterad: 1 december 2016