MENY

Vikten av goda samtal med patienten

Sidan publicerades 9 december 2019

Carina Modéus, RCC Syds patientprocessledare för palliativ vård, är dubbelspecialist i onkologi och psykiatri. Sedan 2013 har Carina undervisat blivande specialister i palliativ medicin i kommunikation under den nordiska kursen i palliativ medicin. Vid Palliativt utvecklingscentrum i Lund leder Carina även kursen De nödvändiga samtalen. Carina arbetar även vid Palliativt centrum för samskapad vård i Kronoberg, där man arbetar med ett nytt arbetssätt som syftar till att öka patienters och närståendes möjlighet att tala om önskemål och prioriteringar så tidigt som möjligt i den palliativa vårdprocessen. Detta sker genom ett strukturerat arbetssätt kallat Kronobergsmodellen, där specialistläkare vid sjukhusen i Ljungby och Växjö fått samtalsutbildning i samtal vid allvarlig sjukdom.

Här berättar hon om vikten av en god dialog, samt vilka svårigheter och hinder som kan finnas för att uppnå den.

Carina ModéusPatienter behöver samtal under hela vårdprocessen

I cancervården har vi hela tiden att göra med personer med cancer som befinner sig i olika faser av sina processer med att ta in, bearbeta och anpassa sig till den förändrade livssituationen som cancersjukdomen medför. Detta gör att behovet av samtal och samtalets innehåll är växlande över tid. Jag vill verkligen poängtera att en stor del av de viktiga samtalen förs av andra professioner än läkaren. Kontaktsjuksköterskan har en viktig roll. Undersköterskan har ofta mycket viktiga samtal, inte minst framåt småtimmarna på natten, när oron ger små saker långa skuggor. De flesta paramedicinare har samtal som ett helt centralt instrument.

Ett allvarligt samtal ska absolut inte först ske när den kurativa vården avbryts! Behovet av samtal finns längs hela processen, från första dagen, och inte alls bara vid övergång till palliativ situation. Men då finns förstås alltid ett oundgängligt och genomgripande behov.

Många funktioner 

Samtalen fyller så många funktioner. Genom att vara i kontakt skapas relationer mellan människor. Genom att bli sedd och bekräftad skapas trygghet för patient och närstående. För att kunna ge en personcentrerad vård måste jag som läkare veta vilken person jag har framför mig. Patienten har en lagstadgad rätt att få information som hen kan förstå och ta ställning till. Patienten har också rätt att avstå från att bli informerad. För att veta hur informationen ska förmedlas måste jag som läkare skapa mig en bild av patientens förutsättningar att förstå, och vilka önskemål patienten har.

Viktigt med förberedelser

Detta gäller de riktigt viktiga samtalen, t ex diagnosbesked, brytpunktssamtal och i förekommande fall samtal vid allvarlig sjukdom: Goda förberedelser först av allt. Läs på. Ge patienten möjlighet att ta med närstående. Skapa rumsliga förutsättningar så gott det går. Skapa avskildhet. Lämna om möjligt telefonen till någon annan. Bjud gärna in kontaktsjuksköterska att vara med, så att hen efter samtalet delar förståelse av vad som förmedlats och kanske även med vilka ord. Pejla in patientens förståelse av sin situation och sjukdom. Kom överens om agenda för samtalet: Kom överens om hur ni ska använda tiden. Vad vill patienten att samtalet ska handla om? Ge den ev nya information som finns. Bemöt de emotioner som kommer från patient och närstående, innan du berättar om planeringen framåt. Kom ihåg att ta reda på vad som är viktiga perspektiv för patienten! Dokumentera samtalet så att övriga vårdgivare vet vad som förmedlades och vilka önskemål och prioriteringar just denna patient har.

Bra samtal kan göra en avgörande skillnad för patient och närstående. När patienten har klart för sig hur situationen är, och utifrån sina preferenser får möjlighet att ta emot information om prognos, skapar vi förutsättningar för dem att göra kloka val kring hur de bäst förvaltar den tid som återstår av deras liv. Vad finns det ännu tid för?

Emotionellt bemötande i vården

Min erfarenhet efter att ha undervisat kollegor i samtal är att vi läkare har väldigt olika förutsättningar för att ge patienten emotionellt bemötande. Så ser det säkert också ut för andra yrkesgrupper i vården. De allra flesta har aldrig fått tillgodosett sitt behov av att få träna på det under trygga omständigheter, utan har fått lära sig det den hårda vägen, genom att helt enkelt ha svåra samtal. Som med mycket annat i vårt yrke, har vissa personer mer talang och andra mindre. Men alla kan bli bättre med träning!

Inom cancervården finns många som har mycket hög kompetens och talang och gör ett fantastiskt jobb. En del har ett stort motstånd, som säkert har olika grund hos olika personer. Någon är rädd, någon känner skam över sina bristande färdigheter och tycker att samtalen oftast landar fel, någon tycker det är ointressant, någon tycker det är utmanande men ser att patienten verkligen behöver och vill väldigt gärna ha samtal, en del tycker att det är någon annan som borde prata med patienten.

Men, oavsett våra färdigheter och förutsättningar är det viktigt att komma ihåg att samtal kan göra en enorm skillnad för patient och närstående. Ta dig tid och gör det du kan för att erbjuda samtal och skapa så bra förutsättningar som går på just din arbetsplats. Ta hjälp av kollegor om du tycker det är svårt. Fråga hur de gör. Gå en kurs om du vill träna dina färdigheter.


Ansvarig redaktör: Mimi Taylor

Sidan uppdaterad: 11 december 2019