MENY

På agendan: Gynekologisk cancer

Sidan publicerades 10 april 2015

I samband med Gyncancerdagen den 15 april talar vi om gynekologisk cancer med barnmorskan Anna Palmstierna. Anna är utbildad sjuksköterska och barnmorska med lång erfarenhet av sjukvården. "Mitt intresse för hälsa har alltid funnits hos mig, då det fanns mycket sjukdom runt om mig som barn. Min mamma dog i unga år i äggstockscancer, flera andra nära släktingar utvecklade också olika former av cancer eller autoimmuna sjukdomar." berättar hon.

Under 90-talet blev Anna involverad i ett projekt som handlade om att identifiera vilka HPV (humant papillom virus) som var mest frekvent förekommande hos kvinnor med cellförändringar. Sedan dess har diagnosen livmoderhalscancer fascinerat henne.

Sedan 2 år har Anna haft förmånen att arbeta hos RCC Syd med de frågor som ligger henne närmast om hjärtat, förebyggande åtgärder och tidig upptäckt av kvinnlig cancer, men även kopplingen till livsstil. "Jag har stor nytta av min breda erfarenhet inom sjukvården, men drivs även av de erfarenheter av cancer och immunologiska sjukdomar familjen har och är behäftade med." säger Anna.

Denna vecka uppmärksammas gynekologisk cancer i samband med gyncancerdagen. Vad är viktigt att lyfta med anledning av denna dag?

Att både kvinnor och män tar till sig information kring orsaken till livmoderhalscancer samt vikten av att komma till cellprovtagning. Dessutom vill jag lyfta kopplingen till nikotin och troligen också livsstil. Att man låter vaccinera sina flickor i skolans vaccinationsprogram är också viktigt.

Screening är en snabb undersökning för att försöka minska antalet kvinnor som utvecklar livmoderhalscancer. Här har vi en möjlighet att förhindra en vidareutveckling av cellförändringar till cancer. Detta kan också leda till att många kvinnor, som vi kan behandla i tid, också kan bevara sin fertilitet.

Hur ser prognoserna ut för livmoderhalscancer?

Vi ser ett sakta minskat antal kvinnor som utvecklat cellförändringar. Det kommer att ta ett antal år till innan vi kan se den stora effekten av att flickor vaccinerats mot de vanligaste HPV-typer som orsakar cellförändringar och livmoderhalscancer. Man har på klamydiaprover tagna 2008, alltså innan införandet av HPV-vaccinet, analyserat förekomsten av de fyra HPV som vaccinet ger skydd mot. Samma analys har gjorts på lika stor mängd klamydiaprover tagna 2013, alltså på åldersgrupper som är vaccinerade. Resultatet var att man fann 40 % minskning av förekomsten av just dessa fyra HPV-typer.

I princip så är alla allvarliga cellförändringar orsakade av något av de ca 20 högrisk-HPV som identifierats. Genom att komplettera screeningprogrammet med ett antal HPV-test, kan vi upptäcka de kvinnor som ligger i riskzonen, kanske t.o.m. innan de utvecklat cellförändringar. Vi måste ha med i beräkningen att många kvinnor läker ut dessa av sig själv, men då kan vi fokusera på just de kvinnor som är bärare av högrisk-HPV. Provtagningen går till på precis samma sätt.

Du har arbetat med en mobil gynekologisk mottagning, Cellprovbussen. Berätta lite om den.

2011 byggdes en mindre buss om till en gynekologisk mottagning som ställdes upp på olika torg i Malmö under nio månader, för att komma närmare kvinnor och erbjuda cellprovtagning. Bussens tillkomst var en del av ett projektresultat som visade att tillgängligheten till cellprovtagning hade stor påverkan på antalet kallade som kom. Bussen har ett litet väntrum samt ett rum för gynekologisk undersökning, utrustat på precis samma sätt som ett vanligt gynekologiskt undersökningsrum. Man fann dubbelt så många kvinnor med cellförändringar, mot vad man gör hos de kvinnor som kommer till ordinarie provtagningar. Projektet blev en succé, flera hundra kvinnor kom till mottagningarna. Numera återanvänds bussen för cellprovtagning i samband med Cellprovsveckan. I år kommer därför cellprovsveckan att förlängas till fler veckor och bussen kommer att rulla i Kronoberg, Blekinge och Skåne i april och maj. Kvinnor som inte kommit till provtagning när de blivit kallade får provtagningen gratis i bussen.

Äggstockscancer har man hört kan vara en lömsk cancer. På vilket sätt? Hur utbredd är denna cancerdiagnos?

År 2011 dog 563 personer i äggstockscancer i Sverige. Denna cancerform drabbar kvinnor i alla åldrar, men främst åldersgruppen mellan 40 och 70 år. Antal insjuknade i diagnosen har sjunkit något sedan 70-talet, man tror att det beror på att fler kvinnor har använt p-piller, vilket har en skyddande effekt, liksom flera graviditeter och amning kan ha.

Tidiga stadier vid äggstockscancer ger oftast inga eller endast mycket små symtom, som kan tolkas som tecken på andra sjukdomar i buken som svullnadskänsla, illamående, nedsatt aptit, diffusa buksmärtor, gasbildning, förstopp­ning och täta urinträngningar. Söker kvinnor för dessa symtom på sin vårdcentral bör ultraljud över livmodern ingå i utredningen. Man har inget att förlora, då dödligheten i äggstockscancer är stor. Det finns dock även en godartad variant, borderline. Det finns även en tumörmarkör för äggstockscancer, CA125, som mäts i blod genom ett vanligt blodprov.

Mutationerna BRCA1 och BRCA2 ger en högre risk att drabbas av äggstockscancer. Även risken för bröstcancer är mycket hög då en kvinna har dessa muta­tioner. Personer som har en eller flera nära släktingar med äggstockscancer löper 3-4 gånger större risk att drabbas. De vaga symtomen gör att många kvinnor kommer försent till undersökning, därför är dödligheten i diagnosen tyvärr hög, ca 60 % av nyupptäckta fall. Då har kvinnan oftast metastaser i buken och på levern. Behandlingen innefattar en stor operation med utrymning av tumörvävnad och metastaser, som är svåra att finna. Därefter ger man kemoterapi. En känd riskfaktor är hormonersätt­ning med enbart östrogen efter klimakteriet. Även endometrios anses vara en riskfaktor för äggstockscancer. Mellan 5 och 10 procent av all äggstockscancer be­räknas vara ärftlig.


Sidan uppdaterad: 10 juni 2015