MENY

Gällande vårdprogram

Fastställt av Regionala cancercentrum i samverkan 2019-06-25 korrigerat 2019-10-04

13. Understödjande vård

13.1.Tumörlyssyndrom (TLS) – profylax

Tumörlyssyndrom (TLS) som beror på snabbt sönderfall av ett stort antal tumörceller är mycket ovanligt vid KML, men har beskrivits i enstaka fall vid AP eller BC. Man bör dock när hydroxyurea/TKI-behandling inleds hos patienter med tydlig leukocytos påbörja behandling med allopurinol och låta denna fortgå till antalet vita blodkroppar reducerats till under cirka 20 x 109/l.

13.2 Infektionsprofylax

Infektionsprofylax är inte motiverad vid behandling av KML med enbart TKI-preparat. Vid KML i AP eller BC där kombinationsbehandling med cytostatika och TKI ges eller vid allo-SCT bör infektionsprofylax ges enligt vårdprogrammen för akuta leukemier.

13.3 Behandling med tillväxtfaktorer

Behandling med TKI ger ofta upphov till anemi, neutropeni eller trombocytopeni. Under de första månaderna av behandlingen beror sannolikt dessa cytopenier på att de sjuka Ph-positiva blodcellerna elimineras men att slumrande normal blodbildning ännu inte kommit i gång. Detta innebär att påbörjad TKI-behandling kan behöva stoppas tillfälligt och/eller dosreduceras. Följ anvisningar i FASS för respektive preparat.

Vid mer långdragen anemi eller neutropeni kan understödjande behandling med erytropoetin respektive G-CSF vara motiverad för att kunna driva TKI-behandlingen på ett adekvat sätt trots cytopeni (Cortes J. et al., 2004; Quintas-Cardama et al., 2009; Quintas-Cardama et al., 2004). Vid grad 3 eller 4 neutropeni (< 1,0 x 109/l) kan G-CSF (såsom filgrastim 5 mikrogram/kg s.c.) ges för att öka neutrofilnivån till > 1,0 x 109/l. I de flesta fall räcker det med 2–3 doser per vecka (Quintas-Cardama et al., 2009; Quintas-Cardama et al., 2004). Erytropoetinbehandling (såsom epoetin beta eller zeta) kan vara indicerad vid symtomgivande eller transfusionskrävande anemi där annan orsak till anemin än TKI-behandlingen har uteslutits (Cortes J. et al., 2004; Quintas-Cardama et al., 2009). Man bör då eftersträva att nå Hb-nivåer strax under normalvärdesgränsen, så att anemisymtomen avklingar men risken minimeras för tromboemboliska komplikationer, som ökar vid högre Hb-nivåer (Santos et al., 2011).

Erfarenheten av att använda trombopoetin(TPO)-receptoragonister för att höja trombocytvärdet vid KML är ännu mycket begränsad. Behandling med eltrombopag har dock hos ett litet antal patienter gett lovande resultat (Borthakur et al., 2013).

En fas 2-studie där eltrombopag ges till KML-patienter som uppvisar trombocytopeni (< 50 x 109/l) efter mer än tre månaders behandling med TKI pågår för närvarande i USA (se clinicaltrials.gov NCT01428635).