MENY

Gällande vårdprogram

Fastställt av Regionala cancercentrum i samverkan 2019-06-25 korrigerat 2019-10-04

14. Speciella kliniska situationer: konception, graviditet och amning

Sammanfattande rekommendationer

  • TKI-preparat ska inte ges under graviditet.
  • Behandling med alfa-interferon kan övervägas under del av graviditet.
  • KML-specialist bör konsulteras vid planerad eller konstaterad graviditet hos patient.

Imatinib är embryotoxiskt och teratogent och ska därför inte användas under graviditet (Pye et al., 2008). Även övriga TKI-preparat är kontraindicerade under graviditet. Om en kvinna med KML blir gravid bör eventuell TKI-behandling därför omedelbart avbrytas och andra behandlingsalternativ övervägas, se nedan.

Det finns ingen påvisad ökad risk för missbildningar om fadern vid konceptionstillfället behandlas med imatinib. Således behöver man inte göra uppehåll med imatinibbehandlingen hos de män som önskar bli fäder (Apperley, 2009). Motsvarande data finns ännu inte för män som behandlas med något av de nyare TKI-preparaten, och därför måste man göra uppehåll med dessa vid försök till konception. En wash-out-period på minst 8 veckor bör då föregå konceptionsförsöken. Man kan också överväga att byta till imatinib, förutsatt att mannen i fråga inte tidigare uppvisat intolerans mot eller behandlingssvikt på detta preparat.

Vid planerad graviditet hos en kvinna med KML bör hon ha uppnått djupt, stabilt molekylärt svar (åtminstone BCR-ABL1IS≤ 0,1 % med varaktighet 18–24 månader) innan försök till konception görs (Abruzzese et al., 2014; Apperley, 2009). Efter utsättning av TKI (en wash-out-period på cirka 2 veckor är tillräckligt) bör RT-qPCR BCR-ABL1och blodstatus följas under graviditeten (varannan månad så länge patienten harBCR-ABL1IS≤ 0,01 %, annars månatligen).

En konstaterad graviditet bör skötas som en riskgraviditet av ett team med specialister. Om BCR-ABLIS-värdet stiger över intervallet 0,1–1 % bör man sätta in behandling med interferon-alfa i dos 3–5 x 106IE x 1 s.c.; ibland kan högre dos behövas. Interferon kan ge biverkningar i form av feber och sjukdomskänsla som dock tenderar att försvinna efter en tids behandling. Myalgi, trötthet och depression är inte heller ovanligt (se vidare i FASS). Vid otillräcklig respons (fortsatt stigande BCR-ABL1-nivå) eller påtaglig intolerans mot interferon får man efter första trimestern överväga behandling med hydroxyurea, alternativt under sista trimestern i sista hand återinsätta TKI-preparat (Abruzzese et al., 2014). Vissa förespråkar i denna situation alternativet att acceptera även hematologiskt återfall och då utföra leukaferes (Apperley, 2009).

Att KML-sjukdomen upptäcks under graviditet är ovanligt. Handläggningen är beroende av när under graviditeten diagnosen ställs, sjukdomens svårighetsgrad men också kvinnans (och hennes partners) situation och önskemål. Man måste noga väga riskerna för graviditeten/barnet kontra riskerna för kvinnan. Vid leukocytvärden under 100 x 109/l och trombocytantal under 500 x 109/l kan man, speciellt under senare delen av graviditeten, avvakta under noggrann monitorering. De behandlingsalternativ som står till buds är i första hand interferon (se ovan) och/eller leukaferes. Hydroxyurea har i en handfull fall använts under graviditet utan att det resulterat i missbildningar, men bör inte tillgripas förrän andra åtgärder fallerat.

TKI-preparat passerar även över i bröstmjölk och rekommendationen är att inte administrera dessa preparat till kvinnor som ammar. 

(Anasetti et al., 2012; Arora et al., 2009;Basak et al., 2013; Eapen et al., 2007; Gratwohl, 2012; Gratwohl et al., 2006; Gratwohl et al., 2009; Kaeda et al., 2006; Lee et al., 2014; Ljungman et al., 2014; Ljungman et al., 2010; Mo et al., 2014; Oyekunle et al., 2013; Palandri et al., 2008; Pidala et al., 2009; Remberger et al., 2011; Saussele et al., 2010; Schmidt-Hieber et al., 2013; Schmitz et al., 2006; Warlick et al., 2012; Visani et al., 2000).