MENY

Gällande vårdprogram myelom

Fastställt av Regionala cancercentrum i samverkan 2019-10-29.

13. Uppföljning och responsvärdering

Förslagen till uppföljningsrutiner under och efter myelombehandling får ses som rekommendationer, vilka kräver anpassning utifrån den enskilde patientens behov. De gäller inte allogentransplanterade patienter. Patienter med multipelt myelom ska i regel följas vid en behandlande medicinsk eller hematologisk enhet under hela sjukdomens förlopp. Undantag kan vara överföring till en enhet för palliativ vård när den aktiva behandlingen är avslutad.

13.1 MGUS

Uppföljning av MGUS beskrivs i kapitel 7. MGUS.

13.2 Asymtomatiska myelom

Blodprover inkl. kontroll av blodstatus, kreatinin, kalcium, serum- och urin-elektrofores (det som är avvikande från start) bör följas var 3:e månad första året, senare ev. med utglesning. Klinisk undersökning kan ske 1-2 gånger per år om proverna är stabila. Patienter med 10–60 % plasmaceller i benmärgsprov + M-komponent över 30 g/l eller snabbt stigande M-komponent har högre risk för tidig progress (inom 2 år) och bör följas mer rigoröst.

13.3 Uppföljning under pågående behandling

Kontroll bör göras inför varje kur. Kontrollen bör omfatta klinisk bedömning av sjukdomsrelaterade symtom och biverkningar samt relevanta laboratoriedata, vanligen blodstatus, kalcium, kreatinin. Kvantifiering av M-komponent med S- eller U-elfores tas när detta bedöms som kliniskt motiverat, U-elfores på dygnsmängd urin hos patienter med signifikant Bence Jones proteinuri. Vid en första kontroll där M-protein inte längre är detekterbart i serum eller urin vid sedvanlig elektrofores bör man göra immunfixation för att bedöma om CR föreligger. S-FLC följs på patienter med oligosekretoriskt myelom, som har en patologisk kappa/lambdakvot. S-FLC kan även ge tilläggsinformation hos patienter med Bence Jones myelom och njursvikt. Benmärgsprov kan vid icke-sekretoriskt myelom utan patologisk FLC-kvot utgöra den enda tillgängliga parametern för responsutvärdering. Hos övriga patienter behöver man göra benmärgsprov för att bekräfta komplett remission vid negativ immunfixation.

13.4 Uppföljning under behandlingsuppehåll

Under behandlingsuppehåll bör patienten kontrolleras med 1–3 månaders intervall med prover enligt punkt 13.2. Benmärgsprov och skelettröntgen behöver inte utföras rutinmässigt utan endast vid klinisk indikation. Patienten bör vara välinformerad om vilka symtom som kan ge misstanke om sjukdomsprogress och uppmanad att söka om sådana symtom uppstår.

13.5 Myelom efter högdosbehandling (utan behandling)

Under första månaden efter utskrivning kan patienter som har haft problem med mukosit och dålig viktuppgång, infektion eller cytopenier följas med täta kontroller på hemorten. Utvärdering sker senast 3 månader efter högdosbehandling och CR ska bekräftas med benmärgsundersökning.

13.6 Kriterier för respons och progress (IMWG 2006)

Följande kriterier är utarbetade för användning i kliniska studier men är även användbara i klinisk praxis.

  • sCR = CR som nedan + normal FLC och inga klonala plasmaceller i benmärg mätt med immunhistokemi eller immunflourescens.
  • CR = Komplett respons: Ingen påvisbar M-komponent + negativ immunfixation i serum och urin och < 5 % plasmaceller i benmärg.
  • VGPR = Mycket god partiell respons: Minskning av S-M-komponent med ≥ 90 % och U-monoklonala lätta kedjor till < 100 mg/24 tim. + regress av ROTI.
  • PR = Partiell respons: Minskning av S-M-komponent med ≥ 50 % och U-monoklonala lätta kedjor med ≥ 90 % eller till < 200 mg/24 tim. + regress av ROTI. Om FLC används för evaluering krävs ≥ 50 % minskning av skillnaden mellan involverad och icke involverad FLC.
  • SD = Stabil sjukdom, inga kriterier för respons eller progress är uppföljda.
  • PD = Progressiv sjukdom: Endera av följande:

 a) ≥ 25 % ökning av M-komponent i serum (dock minst 5 g/l absolut ökning) och/eller av monoklonala lätta kedjor i urin (dock minst 200 mg/24 tim. absolut ökning), alternativt involverad FLC (dock minst 100 mg/l absolut ökning; gäller endast patienter utan mätbar M-komponent i serum eller monoklonala lätta kedjor i urin)

 b) ökning av andelen plasmaceller i benmärg med ≥ 25 % (dock minst 10 % absolut ökning)

 c) tillkomst av nya eller säkerställd tillväxt av kända bendestruktioner eller mjukdelsplasmocytom

 d) nytillkommen hyperkalcemi.

Platåfas = stabil M-komponent under 3 på varandra följande mätningar med minst en månads mellanrum.