MENY

Gällande vårdprogram bröstcancer

Fastställt av Regionala cancercentrum i samverkan 2018-01-16.

1. Sammanfattning

Bröstcancer är den vanligaste cancersjukdomen hos kvinnor i Sverige såväl som globalt. I Sverige rapporterades 9 444 bröstcancerdiagnoser år 2015 och 1 431 individer avled i bröstcancer samma år. I Sverige ställdes knappt 2 000 bröstcancerdiagnoser 1960. Globalt fick 641 000 individer en bröstcancerdiagnos 1960 och 2,4 miljoner fick diagnosen 2015 (1).

Orsaken till att man utvecklar bröstcancer är mångfacetterad; hormonellt relaterade faktorer inkluderande hormonersättningsmedel (HRT), paritetsmönster, genetiska faktorer och ett antal mer eller mindre väldokumenterade socioekonomiska faktorer. Det hormonellt verkande preparatet tamoxifen och anastrozol kan tydligt reducera nyinsjuknade i bröstcancer, denna strategi har dock hittills inte fått någon acceptans. 

Tidig diagnostik med mammografiscreening är en väl etablerad modalitet som resulterar i en reducerad bröstcancerdödlighet. Adjuvanta och neoadjuvanta behandlingar resulterar i reducerad risk att dö; en kombination av cytostatika (FEC eller EC) och endokrin behandling med 5 års tamoxifen till den vanligaste typen av östrogenreptorpositiv cancer hos medelålders patienter halverar risken att dö.

Vid primär bröstcancer är multidisciplinär samverkan en självklarhet syftande till optimal diagnostik och behandlingar; medicinska behandlingar, kirurgi och strålbehandling med målsättningen att åstadkomma bot. 10-årsöverlevnaden för bröstcancer är i Sverige kring 80 %. Diagnostiken av bröstcancerns spridning till axillens lymfkörtlar har det senaste decenniet förfinats genom den så kallad sentinel node-biopsitekniken, resulterande i en tydligt minskad risk för postoperativ armsvullnad. Kirurgi med bröstbevarande operation med tillägg av strålbehandling ger en likvärdig överlevnad som om man opererar bort hela bröstet.

Den neoadjuvanta och adjuvanta medicinska behandlingen av bröstcancer baseras på cancerns biologiska egenskaper och risken för återfall; olika typer av hormonellt verkande mediciner – tamoxifen, aromatashämmare och preparat som specifikt nedreglerar äggstocksfunktionen. Cytostatika är också en viktig hörnsten i behandlingen av primär bröstcancer; erbjuds patienter som har högre risk för återfall och väldigt ofta om tumören har bristande hormonkänslighet. Var sjätte kvinna har en så kallad HER2-positiv bröstcancer; anti-Her2-mediciner kombinerat med cytostatika är standardbehandlingar, förutom kirurgi och strålbehandling. För patienter med HER2-positiv sjukdom och de med så kallad trippelnegativ bröstcancer så ges behandlingen med fördel innan man opererar. Cytostatika givet varannan vecka är något effektivare och 10 års endokrin behandling är bättre än 5 års behandling. 

Risken för lokala återfall reduceras med upp till 3/4 om strålbehandling adderas till kirurgi. Strålbehandling ger också en överlevnadsvinst. 

Trots ett kraftigt ökat nyinsjuknande i bröstcancer, noteras samtidigt en något minskad risk att dö i bröstcancer över tid i Sverige. Återfall av bröstcancer är en mycket allvarlig sjukdom som tyvärr för de allra flesta individer är en obotlig sjukdom, undantaget de med loco-regionalt återfall av sjukdomen. Den medicinska behandlingen av återfallssjukdomen baseras bland annat på cancerns egenskaper i återfallet och lokalisationen av metastaserna och patienten allmäntillstånd. Behandlingarna resulterar mestadels i meningsfulla förbättringar av den progressionsfria överlevnaden och i vissa fall också av totalöverlevnaden. 

För alla de ovan beskrivna åtgärderna är optimalt omhändertagande och omvårdnadsdimensioner helt centrala delar av en god bröstcancersjukvård syftande till att ge patienterna förbättrad livskvalitet. Omvårdnadsstrategier är av central vikt för att moderna cancerbehandlingar ska kunna genomföras på ett fullgott sätt.