MENY

Gällande vårdprogram bukspottkörtelcancer

Fastställt av Regionala cancercentrum i samverkan 2017-12-07.

Bilaga 2. Kvalitetsdokument för patologi

Om dokumentet

PANKREAS OCH PERIAMPULLÄRA REGIONENS PATOLOGI

Rekommendationer från KVAST-studiegruppen inom Svensk Förening för Patologi, hösten 2012

KVAST-studiegruppen för hepatopankreatobiliär patologi:

  • Mikael Björnstedt (Stockholm)
  • Sam Ghazi (Stockholm)
  • Hans Glaumann (Stockholm)
  • Richard Palmqvist (Umeå)
  • Pehr Rissler (Lund)
  • Olof Danielsson (Stockholm)

I dessa nationella riktlinjer tillhandahålls rekommendationer för hantering, inspektion och rapportering av biopsier och operationspreparat från pankreas. De utgör en sammanfattning av de viktigaste morfologiska egenskaperna hos vanliga tumörer och sjukdomar i pankreas. Rekommendationerna baseras på studiegruppens erfarenhet, belägg i litteraturen och aktuella klassificeringssystem. 

2017-02-26

Caroline Verbeke

Sam Ghazi (bearbetning av svensk version)

 

I. Instruktioner för preparathantering (före formalinfixering)

Operationspreparat bör skickas ofixerade till patologavdelningen för att provtagning från färsk vävnad till biobanken ska kunna utföras. Alla strukturer eller organ i preparatet förutom de som vanligen medföljer (t.ex. resektat av vena mesenterica superior/vena portae (SMV/PV) och kolon) kan suturmarkeras av kirurgen. Preparatet öppnas utmed magsäckens curvatura major och utmed duodenalväggen mitt emot Vaters ampull, efter försiktig, trubbig sondering med ett finger för att undvika att skära igenom eventuella lesioner i duodenom eller runt Vaters ampull. Om gallblåsan medföljer bör den öppnas longitudinellt. Lumen sköljs med vatten och preparatet fixeras fritt flytande under 2448 timmar i rikligt med 10 % neutral, buffrad formalin. Det är viktigt att preparatet och i synnerhet ytan hålls intakt. Preparatet bör därför inte öppnas på något annat sätt än som beskrivs ovan och i synnerhet får pankreas huvudgång och gallgången varken sonderas eller öppnas. Ett, högst två snitt i axialplanet kan göras för att ta prover från vävnad till biobanken. Huruvida färska vävnadsprover kan tas eller inte (till biobank eller för andra ändamål) avgörs av patologen och får aldrig äventyra diagnostiken.

Mellannålsbiopsier fixeras omedelbart i 10 % neutral, buffrad formalin (4 % formaldehyd).

 

II. Klinisk information

Remitterande kliniker bör ange följande information på remissen: (1) klinisk diagnos (misstänkt tumörtyp, lokalisering och ursprung) och/eller (2) indikation för operation eller biopsitagning och (3) provtyp (Whippleresektat, pylorusbevarande pankreatikoduodenektomi; total, distal eller central resektion). Ytterligare medföljande organ eller strukturer (t.ex. ven, mesokolon) anges och förekomst av eventuella suturmarkeringar förklaras. Om patienten har genomgått preoperativ behandling bör detta anges, samt i så fall vilken.

 

III. Instruktioner för utskärning av operationspreparat (efter formalinfixering)

Orientering och inspektion

Preparatet ska orienteras och inspekteras ordentligt. Alla relevanta mått ska noteras. För ett Whipplepreparat gäller detta längden på duodenum och den distala delen av magsäcken (utmed curvatura major och curvatura minor), längden och största diametern på gallblåsan, ductus cysticus och (extrapankreatiska) gemensamma gallgången. Pankreashuvudet ska mätas i tre dimensioner, dvs. kraniokaudalt, mediolateralt och anteroposteriort. Blodkärl, mjälte och eventuella andra organ eller strukturer i provet ska också mätas. Eventuella identifierade avvikelser vid inspektionen av preparatet ska registreras. För att dissekeringen ska bli optimal, måste kirurgiska suturer och klips avlägsnas försiktigt utan att skada preparatets yta, eftersom den utgör den cirkumferentiella resektionsytan. 

 

2. Identifiering och tuschmärkning av resektionsytorna

Preparat från Whipples resektion har fyra transektionsytor: den proximala (gastriska) och distala (duodenala), vilka har liten, om ens någon, klinisk betydelse, samt transektionsytorna på gemensamma gallgången och pankreashalsen. Den senare ytan är lätt identifierbar, då den visar ett bart pankreasparenkym och innehåller pankreas huvudgång (Wirsungs gång), som ofta är dilaterad och därför lätt att se. Gemensamma gallgångens extrapankreatiska del kan enkelt hittas genom att följa SMV-fåran (se nedan) 1–2 cm kranialt.

De cirkumferentiella ytorna (bild 1) identifieras enklast på följande sätt:

  • resektionsytan vid SMV-fåran (”SMV-ytan”): denna yta finns precis under pankreatiska transektionsytan. Den löper något snett utmed pankreashuvudets mediala sida. Den har vanligen en mjuk, lätt blank yta och omges ofta på någon av sidorna av flera klips eller suturer på små vener. Om en venresektion har utförts, hittas vensegmentet i anslutning till SMV-fåran. Det rekommenderas att den resekerade venen tuschmarkeras med en annan färg för att underlätta identifiering när preparatet har skivats och vid den mikroskopiska undersökningen. 
  • resektionsyta mot SMA (”SMA-ytan”): denna yta ligger på den vänsterposteriora sidan om SMV-fåran, och i motsats till den senare är ytan grov, fibrös och ofta oregelbunden. Den är ofta kilformad, dvs. smalnar av mot pankreashuvudets kraniala sida och är bredare mot den nedre polen.
  • posterior resektionsyta: denna yta är den fibrösa men relativt mjuka, platta ytan bakom pankreashuvudet, som sträcker sig från ytan  mot SMA till den posteriora duodenalväggen.
  • anterior pankreasyta: detta är inte en resektionsyta utan en fri anatomisk yta vänd mot den mindre bursan. Den sträcker sig från SMV-fåran till den anteriora duodenalväggen. Den är vanligen mjuk men kan ibland vara övertäckt med fettvävnad. Tumörgenombrott av denna yta kan vara av prognostisk betydelse och den anteriora ytan ska därför ingå i bedömningen.

 

Dessa ytor bör tuschmärkas enligt en överenskommen färgkod. Övriga eventuella resektionsränder, t.ex. på ett vensegment, tuschmarkeras i en annan färg och anges i den makroskopiska beskrivningen. 

Av de cirkumferentiella resektionsytorna är ytan mot SMA den enda egentliga transektionsytan, dvs. där kirurgen skär igenom vävnad – i detta fall den mjukvävnad som angränsar till SMA. Den posteriora ytan och ytan mot SMV är s.k. dissektionsytor, där kirurgen trubbigt dissekerar vävnaden utmed ett anatomiskt plan. Det återstår att se om engagemang av de olika typerna av ytor har olika prognostisk betydelse (1).

Bild 1. Cirkumferentiella resektionsytor och ytor på preparat från pankreatikoduodenektomier. 

Orientering av preparat från distala pankreatektomier baseras på mjältartärens position, som löper utmed pankreaskroppens och pankreassvansens kraniala sidor. Ytorna på denna typ av preparat består av transektionsytan på pankreas samt pankreaskroppens och pankreassvansens anteriora och posteriora ytor, vilka också bör tuschmarkeras enligt en överenskommen färgkod. 

Vid kronisk pankreatit kan preparat från duodenumbevarande operationer enligt Beger bestå av oregelbundna vävnadsfragment, som inte kan orienteras närmare. Deras ytor kan tuschmarkeras med en färg.

3. Axiell skivningsteknik

För närvarande används olika utskärningstekniker runt om i världen för preparat från pankreatikoduodenektomier, inklusive snittning utmed pankreasgångens och gallgångens plan ellerperpendikulärt till pankreaskroppens longitudinella axel (såsom en limpa). Den axiella skivningstekniken (bild 2), som erbjuder ett antal viktiga fördelar, används i allt större utsträckning och rekommenderas i dessa nationella riktlinjer. Denna metod medger en detaljerad bedömning av den lokala anatomin och direkt jämförelse med fynden på preoperativa röntgenbilder. Den är lätt att utföra och kan användas utan hänsyn till patologin i preparatet. Den medger också inspektion av preparatets hela yta, dvs. av alla cirkumferentiella resektionsytor på varje preparatskiva. De resulterande axiella preparatskivorna är lätta att ta bitar från, antingen standardmässiga eller till storsnitt.

Bild 2. Seriell skivning av ett preparat från en pankreatikoduodenektomi utmed axialplanet.

Axiell skivning underlättas om man avlägsnar gallblåsan och distala duodenum under pankreashuvudets nivå. Därför rekommenderas att bitar tas före axiell skivning från: den proximala (gastriska eller duodenala) och distala (duodenala) resektionsranden, pankreatiska transektionsytan, resektionsranden på gemensamma gallgången, samt gallblåsan och ductus cysticus. 

Preparatet kan sedan skivas i axialplanet (dvs. perpendikulärt till duodenums längsaxel) genom hela pankreashuvudet (bild 2). Preparatskivorna bör inte vara mer än 3 mm tjocka, eftersom de naturliga anatomiska strukturerna är av den storleksordningen (t.ex. är en normalstor huvudgång 2–3 mm i diameter). Detta resulterar i de flesta fall i minst tolv skivor. Preparatskivorna ska läggas ut i följd, den mest kraniala överst, med den kaudala snittytan mot betraktaren (sett underifrån såsom på CT-bilder (bild 3)). Fotografier ska tas i detta skede, inklusive en översiktsbild av alla skivor och en närbild av åtminstone de skivor som innehåller tumören och eventuella andra lesioner. 

Bild 3. Visning av axiella skivor från ett pankreatikoduodenektomipreparat.

Sexton seriella preparatskivor uppradade från den kraniala änden (övre vänstra hörnet) till pankreashuvudets kaudala begränsning (nedre högra hörnet). Den gemensamma gallgången (CBD) kan följas hela vägen från översta skivan till Vaters ampull (AMP). Den normalstora huvudgången (MPD) syns också. Notera förekomsten av en liten cancer vid och under Vaters ampull, med god marginal till den anteriora ytan (ANT: tuschmarkerad med rött), samt SMV-ytan (grönt), SMA-ytan (gult) och den posteriora resektionsytan (POS: blått). Ett område med fettnekros ses i den anteriora peripankreatiska vävnaden vid och kaudalt om ampullens nivå.

Preparat från distala pankreatektomier ska snittas i 3 mm tjocka skivor utmed sagittalplanet, dvs. perpendikulärt till pankreaskroppens longitudinella axel. För totala pankreatektomier rekommenderas ett kombinerat tillvägagångssätt av axiell skivning av pankreashuvudet och sagittal skivning av pankreaskroppen och pankreassvansen. 

Pankreashuvudet är delen av pankreas till höger om SMV:s vänstra gräns. Processus uncinatus betraktas som en del av pankreashuvudet. Pankreassvansen ligger mellan aortas vänstra gräns och mjälthilus. 

4. Inspektion av det uppskivade preparatet

Tumören beskrivs med avseende på dess utseende (t.ex. färg, struktur eller avgränsning) och lokalisering. Den senare är av största vikt för klinisk-patologisk korrelation och identifiering av cancerns ursprung (dvs. pankreas, Vaters ampull eller gemensamma gallgången) (3). Lokaliseringen inuti pankreashuvudet (t.ex. dorsomediala halvan, främre laterala sidan) noteras liksom det spatiala förhållandet till de viktigaste anatomiska strukturerna (Vaters ampull, duodenalvägg och intra-/extrapankreatisk gallgång, peripankreatisk mjukvävnad, SMV, om resekerad, osv.). Tumörens kraniokaudala utbredning erhålls genom inspektion av de skivor som bedöms innehålla tumör (t.ex. skiva 3 till 8). Tumörens kraniokaudala längd kan fås genom en enkel beräkning (pankreashuvudets kraniokaudala längd dividerad med det totala antalet preparatskivor, multiplicerat med antalet skivor med tumörengagemang). De två tumördimensionerna i axialplanet mäts i preparatskivan där tumören har störst utbredning. Tumörens minsta avstånd till närmaste resektionsränder och ytor på preparatet bedöms vid denna punkt, även om  mikroskopisk bekräftelse och exakt mätning också krävs. Eventuella ytterligare avvikelser som identifieras i pankreas eller andra strukturer i preparatet beskrivs.

5. Tillvaratagande av material till mikroskopi

Det rekommenderas att minst ett storsnitt tas från den preparatskiva där tumören är som störst och uppvisar tydligast förhållande till strukturer som är betydelsefulla för korrekt T- och R-stadieindelning. Kriterierna för stadieindelning av cancer i pankreas, Vaters ampull, distala gallgången och duodenum skiljer sig åt och behöver övervägas separat (4). Riklig bäddning av material rekommenderas, då cancer i pankreashuvudet vanligen är dåligt avgränsad (5) och förhållandet mellan tumörens invasionsfront å ena sidan och andra strukturer och resektionsytorna å andra sidan därför ofta är svårt att bedöma. Antalet tagna bitar har direkt inverkan på korrekt bedömning av radikalitet (6). För att kunna verifiera och korrigera tumörens kraniokaudala dimension ska bitar även tas från preparatskivorna kranialt och kaudalt om dem som innehåller tumörens makroskopiskt synliga övre och nedre begränsning (7). Fler bitar kan behöva tas om ytterligare vävnader eller strukturer (t.ex. vensegment) finns i preparatet, för att undersöka förhållandet mellan dessa och tumören. Material ska även bäddas från omgivande pankreasparenkym, Vaters ampull och gallgång.

6. Bäddning och lokalisering av lymfknutor 

Lymfknutor dissekeras inte ut från preparatet utan lämnas istället intakta och bäddas tillsammans med omgivande vävnad. Tuschmarkeringen på preparatets yta som täcker lymfknutorna medger bestämning av de olika lymfkörtelstationerna som definierats av UICC eller Japan Pancreatic Society (JPS), enligt tabell 1 och bild 4. Perigastriska lymfknutor kan dissekeras från den perigastriska fettvävnaden utmed curvatura major och curvatura minor och bäddas separat. Ibland kan en eller två lymfknutor finnas i den sparsamma fettvävnaden som angränsar till distala duodenum i ett Whipplepreparat.

Det bör noteras att enligt TNM, 7:e upplagan, har inte den exakta lymfkörtelstationen någon betydelse för stadieindelningen eftersom tumörengagemang av vilken regional lymfkörtelstation som helst ska rapporteras som N1 (4). De lymfknutor som betraktas som regionala för olika tumörlokaler sammanfattas i tabell 2. Som en del av det kirurgiska ingreppet kan ytterligare lymfkörtelstationer mottas separat, t.ex. lymfknutor från station 8, truncus coeliacus eller aortokavala lymfkörtlar. De senare lymfknutorna är icke-regionala. Tumörengagemang av dessa motsvarar därför inte N1 utan M1. Lymfknutor från ligamentum hepatoduodenale, truncus coeliacus och station 8 motsvarar däremot regionala lymfknutor för cancer i pankreashuvudet, medan lymfknutor från mjälthilus är regionala lymfkörtlar för cancer i pankreaskroppen och pankreassvansen (4). 

Preparat från Whipples resektion innehåller i genomsnitt minst 15 lymfknutor. Detta har godkänts som en kvalitetsnorm (8) med tanke på att antalet bedömda lymfknutor påverkar överlevnaden (9–10). 

Tabell 1 (4,11): Klassificering av lymfkörtelstationer enligt Japan Pancreas Society (JPS) och UICC

Lymfkörtel-stationer enligt JPS

Motsvarande lymfkörtelstationer enligt UICC

Position i preparatskivor från PDE eller DPE

6

Infrapyloral   

Superior: i skivor kranialt om pankreashuvudets övre begränsning

8

Arteria hepatica communis

Ej tillämpligt (medföljer inte i preparatet, mottas separat)

9

Coeliacus

Ej tillämpligt (medföljer inte i preparatet, mottas separat)

10

Mjälthilus

Mjälthilus

11

Superior/utmed mjältartär

Utmed övre begränsningen av pankreaskroppen/ pankreassvansen

12

Ligamentum hepatoduodenale (portal/gallgång)

Utmed gemensamma gallgångens extrapankreatiska del (12b2 = utmed gallgången), eller medföljer inte i preparatet utan mottas separat (andra stationer 12)

13

Posterior pankreatikoduodenal

Utmed posteriora begränsningen

14

Övre mesenterialkärl

Utmed SMV- (14A) och SMA-resektionsytorna (14V)

16

Paraaortal

Ej tillämpligt (medföljer inte i preparatet, mottas separat)

17

Anterior pankreatikoduodenal                     

Utmed anterior yta

18

Inferior

Inferior: i skivor kaudalt om pankreashuvudets nedre begränsning

Förkortningar: DPE: distal pankreatektomi, JPS: Japan Pancreas Society, PDE: pankreatikoduodenektomi, SMA: arteria mesenterica superior, SMV: vena mesenterica superior, UICC: Union International Contre le Cancer.

Tabell 2 (4): Regionala lymfkörtelstationer för cancer i pankreas, Vaters ampull, distala gallgången och duodenum

Lymfkörtelstation

Pankreas

Ampull

Gemensamma gallgången

Duodenum

Superior (11) 

x

x

x

x

Inferior (18)

x

x

 

 

Anterior pankreatikoduodenal (17)

x

x

x

x

Posterior pankreatikoduodenal (13)

x

x

x

x

Ligamentum hepatoduodenale
(portal/gallgång) (12)

x

x

x

x

Övre mesenterialkärl (14)

x

x

x

x

Mjälthilus (10)

x (enbart kropp och svans)

 

 

 

Coeliacus (9)

x (enbart huvud)

x

 

 

 

Bild 4. Lokalisering av de olika lymfkörtelstationerna enligt Japan Pancreas Society (JPS) (11, 12).

 

 

 

 

 

 

 

IV. Hantering av pankreasbiopsier

Mellannålsbiopsiernas antal och längd registreras liksom eventuell fragmentering av vävnaden. Biopsierna bäddas i paraffin, snittas och färgas med HE. Flera extrasnitt prepareras och sparas ifall specialfärgningar behöver beställas.

 

V. Information som ska ingå i patologutlåtandet

1. Duktalt adenokarcinom och dess varianter

Den histologiska tumörtypen anges enligt WHO:s klassificering (13). Duktalt adenokarcinom, som motsvarar cirka 90 % av alla pankreastumörer, graderas som högt, medelhögt eller lågt differentierat, enligt kriterierna som beskrivs i tabell 3. Tumören graderas enligt det lägst differentierade området, utan hänsyn till dess förekomst (13, 14, 15).

Tabell 3 (13, 14): Histopatologisk gradering av duktalt adenokarcinom i pankreas *

Tumör

Glandulär differentiering

Mucinproduktion

Mitoser

Nukleära egenskaper

Grad

 

 

(per 10 HPF)

 

Grad 1

Högt differentierad

Riklig

5

Liten pleomorfism, polär ordning

Grad 2

Medelhögt differentierade gångliknande strukturer och tubulära körtlar

Oregelbunden

6-10

Måttlig pleomorfism

Grad 3

Lågt differentierade körtlar, abortiva mukoepidermoida och pleomorfa

strukturer

Abortiv

> 10

Markerad pleomorfism och ökad storlek

*Den sammantagna graden bestäms av den parameter med högst grad (14)

Varianter av duktalt adenokarcinom inbegriper adenoskvamöst karcinom, kolloid adenocancer, medullärt karcinom, odifferentierat karcinom och odifferentierat karcinom med osteoklastliknande jätteceller (13).

Tumörstadium rapporteras enligt AJCC/UICC:s TNM-stadieindelning av tumörer (7:e upplagan, se bilaga 1) (4). Observera att för pankreascancer motsvarar infiltration i intrapankreatiska gallgången stadium pT3. 

Förekomsten av perineural, lymfatisk och vaskulär tumörspridning registreras. Förekomst av invasivt karcinom mindre än 1 mm från en resektionsrand registreras som R1. (1, 2, 6, 16, 17). Eftersom den anteriora pankreasytan motsvarar en äkta anatomisk yta snarare än en resektionsrand, måste denna yta genombrytas av invasiv tumör (0 mm avstånd) för att ytan ska betraktas som engagerad (2,8). Begreppen ”radikal/icke-radikal” eller ”kurativ/icke-kurativ” rekommenderas inte. Det förra syftar på en annan, mer omfattande kirurgisk åtgärd. I fråga om det senare måste man komma ihåg att resektion på grund av pankreascancer, även vid R0, nästan aldrig botar patienten.

Besvarande av operationspreparat vid pankreatiskt duktalt adenokarcinom efter neoadjuvant behandling ska omfatta en bedömning av tumörens regressionsgrad. Medan flera system för detta har föreslagits (översikt i 18), rekommenderas användning av ett fyra-gradigt system för utbredning av kvarvarande karcinom efter neoadjuvant behandling (tabell 4), eftersom det är enkelt och lätt att tillämpa (19). Efter neoadjuvant behandling bedöms inte differentieringsgraden av kvarvarande cancer, eftersom denna påverkas av behandlingsinducerade förändringar. Det finns för tillfället inget adekvat, evidensbaserat kriterium för att rapportera resektionsytornas status. Det är därför bäst att undvika att kategoriskt diagnostisera R0 eller R1, utan att istället endast ange minimumavstånd.

Tabell 4 (anpassad från 19):
Gradering av pankreascancerns regress efter neoadjuvant behandling

Grad

Andelen kvarvarande viabel tumörvävnad

0

Ingen viabel residualtumör (histologiskt fullständigt svar)

1

Markerat svar: minimal residualcancer med enstaka celler eller små grupper av cancerceller

2

Måttligt svar: residualcancer överskuggas av fibros

3

Dåligt/inget svar: extensiv residualcancer

Differentialdiagnos:

- kronisk (obstruktiv) pankreatit: Distinktionen mellan invasivt karcinom och reaktiva gångar och acinära strukturer kan ibland vara svår, särskilt i fryssnitt, vid pankreasbiopsier eller i pankreatiska transektionsytan. För att undvika den sistnämnda svårigheten vid diagnos, kan bäddning av vävnadsskivan intill den äkta resektionsytan vara av värde, eftersom den senare ofta är av dålig kvalitet på grund av ihopklämning och/eller diatermiartefakt. 

Fynd som talar för invasivt adenokarcinom (20):oregelbunden fördelning av gångar och körtlar, dvs. utan igenkännbar lobulär ordning
- körtlar i omedelbar närhet till kärl med muskelvägg
- perineural eller vaskulär tumörspridning
- körtlar med ofullständigt lumen
- enskilt liggande celler
- 4:1-regel: anisonukleos med minst fyrfaldig skillnad i kärnstorlek mellan cellerna som utkläder samma körtelstruktur
- stora, oregelbundna nukleoler
- intraluminalt, nekrotiskt debris
- mitoser, i synnerhet om de är atypiska. 

Det stora flertalet duktala adenokarcinom uttrycker cytokeratinerna 7, 8, 18 och 19 (tabell 5). Andra markörer som kan påvisas i adenokarcinom är CEA (karcinoembryonalt antigen), (monoklonalt och polyklonalt), CA 19-9 och CA 125. Immunfärgning för SMAD4 är negativ i ungefär 55 % av duktala adenokarcinom och positiv i reaktiva gångar. Immunfärgning för P53 förekommer i 50–75 % av duktala adenokarcinom medan inmärkning för P16 saknas i 90 % av dessa tumörer. Man måste emellertid komma ihåg att dessa markörer inte alltid är tillförlitliga när det gäller att skilja mellan reaktiva förändringar och cancer, när de tillämpas på en enda körtel eller ett litet kluster med körtlar (t.ex. i biopsimaterial).

Tabell 5: Immunhistokemisk profil för duktalt adenokarcinom i pankreas (19)

Antikropp

Procentandel positiva vid duktalt adenokarcinom i pankreas

CK7

100

CK8, CK18

100

CK19

100

CK20

28

MUC1

87

MUC2

9

MUC5AC

70

MUC6

24

Kroniska inflammatoriska förändringar, atrofi och fibros som observeras i resektionspreparat från pankreascancer representerar i de flesta fall obstruktiv pankreatit snarare än pre-existerande, äkta kronisk pankreatit. För att undvika förväxling och feltolkning ska förändringar som vid obstruktiv pankreatit inte bara rapporteras som ”kronisk pankreatit” eftersom detta kan missförstås av kliniska kollegor som pre-existerande kronisk pankreatit, dvs. ett tillstånd som predisponerar för pankreascancer.

- adenokarcinom i Vaters ampull, gallgång eller duodenum: denna viktiga distinktion baseras nästan uteslutande på makroskopiska fynd, dvs. lokaliseringen av tumörens epicentrum (3). Man ska komma ihåg att duktalt adenokarcinom i pankreas anses härröra från pankreasgångsystemets perifera förgreningar och inte från Wirsungs gång (förutom i samband med IPMN, se nedan). Eftersom histologin i huvudgången och gallgången är lika, måste försiktighet iakttas för att inte rapportera en gallgångscancer som växer i och runt intrapankreatiska gallgången som ett duktalt adenokarcinom utgånget från pankreas. 

Förekomsten av en prekursorlesion kan underlätta. Denna påträffas oftast i form av ett adenom i samband med ampullär cancer (i mer än 80 %). Preexisterande neoplasi i samband med cancer i distala gallgången är däremot mycket mindre vanligt (10–33 %) och förekommer vanligen som dysplasi i slät slemhinna snarare än en polypös lesion. Det diagnostiska värdet av pankreatisk intraepitelial neoplasi som belägg för adenokarcinomets ursprung i pankreas är begränsat, eftersom PanIN-1 eller -2 är ett vanligt fynd hos befolkningen i allmänhet, i synnerhet över 50 års ålder, och kan tillfälligt förekomma samtidigt som icke-pankreasutgången cancer.

Intestinal eller pankreatobiliär differentiering förekommer inte endast vid ampullär cancer utan även vid cancer i distala gallgången (12). En liten andel fall med pankreascancer har också beskrivits med intestinal differentiering (22). Denna fenotyp medger därför inte en exakt distinktion mellan de tre cancertyperna. Intestinalt differentierade adenokarcinom tenderar att vara CK20-, CDX2- och MUC2-positiva, medan pankreatobiliärt differentierade tumörer vanligen är CK7- och MUC1-positiva, men negativa för CDX2. 

 

2. Pankreatisk intraepitelial neoplasi (PanIN)

Denna lesion definieras som en icke-invasiv epitelproliferation i små pankreasgångar, som kan vara premalign och utvecklas till invasivt duktalt adenokarcinom. Tidigare terminologi, såsom duktal hyperplasi, hypertrofi, metaplasi och dysplasi ska inte längre användas. PanIN indelas på följande sätt (13, 23): 

PanIN-1A/B: Minimal cytologisk och strukturell atypi. Högt mucinöst cylinderepitel med runda till ovala, basalt placerade kärnor. Inga mitotiska figurer. PanIN-1A-lesioner är platta, PanIN-1B är papillära i sin uppbyggnad. 

PanIN-2: Måttlig cytologisk och strukturell atypi. Epitelet är mer cellrikt och uppvisar polaritetsstörning, pseudostratifiering samt förstorade och hyperkromatiska kärnor. Enstaka normala mitoser och ej luminära mitotiska figurer kan förekomma. Vanligen papillär i sin uppbyggnad. 

PanIN-3: Markerad cytologisk och strukturell atypi. Stora hyperkromatiska kärnor, uttalad förlust av cellulär polaritet, dystrofiska bägarceller, prominenta nukleoler, atypiska och/eller luminala mitosfigurer. Vanligen (mikro-)papillär uppbyggnad med eventuellt kribriforma strukturer och intraluminalt nekrotiskt debris. 

Differentialdiagnosen omfattar huvudsakligen reaktiva epitelförändringar i pankreasgångar, invasivt adenokarcinom (i synnerhet i biopsimaterial) och cancerisering av gångar. PanIN är en mikroskopisk lesion som vanligen inte uppvisar äkta papiller och är av gastrisk, inte intestinal typ (MUC1, MUC5AC och MUC6-positiv, MUC2-negativ). De sistnämnda egenskaperna underlättar särskiljande av PanIN från IPMN (se nedan) (24). 

Förekomsten av PanIN-3 vid transektionsytan ska rapporteras, även om fyndets konsekvenser för behandlingen av patienten inte är tydliga för närvarande. Enligt en nyligen genomförd studie har förekomsten av PanIN-3 vid transektionsytan inga prognostiska konsekvenser om pankreasresektionen utförs för duktalt adenokarcinom (25).

Eftersom PanIN-1 och -2 är vanliga hos befolkningen i allmänhet (26), i synnerhet i åldersgruppen över 50 år, kan inte förekomsten av dessa lesioner användas som belägg för att karcinom växande i pankreashuvudet har sitt ursprung i pankreas.

3. Intraduktal papillär-mucinös neoplasi (IPMN) 

Denna lesion karakteriseras, som namnet antyder, av en intraduktal, neoplastisk proliferation av mucinproducerande epitel, som växer i papillära formationer. De två sistnämnda egenskaperna kan emellertid variera, och områden med minimal mucinproduktion eller papillärknippen (papillary tufts) kan påträffas. Lesionen kan inbegripa huvudgången, sidogångar eller båda. Den kan förekomma som en lokaliserad lesion, men är ofta multifokal och kan omfatta stora delar av, eller ibland hela, pankreasgångsystemet. IPMN-lesioner kräver utförlig provtagning och undersökning, ibland av hela lesionen, för att utesluta övergång in i invasivt adenokarcinom. Eventuella solida eller mucinösa områden ska prioriteras för provtagning. Fullständig bäddning kan behövas i vissa fall, särskilt i de som uppvisar omfattande höggradig dysplasi (27). 

Distinktionen mellan IPMN av huvudgångstyp, sidogångstyp, och blandad typ baseras på kombinerad makro- och mikroskopisk undersökning. Nuvarande belägg visar att IPMN av sidogångstyp har en bättre prognos än huvudgångstyp. 

Mikroskopiskt klassificeras IPMN i enlighet med typen av neoplastiskt epitel: intestinal, gastrisk (foveolär), pankreatobiliär och den sällsynta onkocytära typen (13) (tabell 6). Olika epiteltyper kan påträffas inom samma lesion. Den gastriska typen ses vanligen i sidogångs-IPMN. 

Tabell 6 (modifierad från 13): Morfologiska och immunhistokemiska karakteristika vid olika typer av IPMN

Typ

Histologi

Immunhistokemi

Intestinal

Villös uppbyggnad, cigarrformade kärnor, apikalt mucin, bägarceller.

+ MUC2 och MUC5AC, CDX2
- MUC1, MUC6

Gastrisk

Svagt eosinofilt epitel, basala kärnor, apikalt mucin. Ofta endast låggradig dysplasi.

+ MUC5AC
- MUC1, MUC2, MUC5AC, MUC6, CDX2

Pankreatobiliär

Komplexa arboriserande papiller, ibland kribriform uppbyggnad, runda kärnor med prominenta nukleoler. Vanligen höggradig dysplasi.

+ MUC1, MUC5AC, MUC6
- MUC2, CDX2

Onkocytär

Komplexa papiller med övergång i kribriforma eller solida strukturer, intraepiteliala lumen, onkocytärt epitel. Vanligen höggradig dysplasi.

+ MUC1 och MUC6
- MUC2, MUC5AC, CDX2

Dysplasigraden vid IPMN:er fastställs efter graden av cytologisk och strukturell atypi och rapporteras som låggradig, måttlig eller höggradig (carcinoma in situ). De tidigare termerna ”IPMN-adenom” och ”IPMN-borderline” ska inte längre användas.

Dysplasigraden vid IPMN är ytterst viktig vid undersökning av intraoperativa fryssnitt från pankreatiska transektionsytan. Förekomsten av höggradigt dysplastisk IPMN kan leda till att man överväger en utvidgad kirurgisk resektion. Ibland saknas till stor del gångepitelet i fryssnittet varvid alla alternativ för att visualisera eventuellt kvarvarande epitel ska uttömmas (nedsnittning och vändning av vävnadsblocken  180 grader). Om detta misslyckas ska möjligheten att undersöka ett nytt vävnadsprov diskuteras med kirurgen (27, 28).

IPMN är en makroskopiskt påvisbar lesion, som mikroskopiskt omfattar äkta, välutvecklade papillära strukturer med en fibrovaskulär kärna. Förekomsten av rikligt med luminalt mucin och positiv immunhistokemisk inmärkning för MUC2 tyder snarare på IPMN än PanIN (23). Enstaka lesioner som är problematiska att kategorisera (t.ex. av gastrisk typ med en viss grad av papillär veckning och engagemang av sidogångar) beskrivs bäst genom att bara nämna dess storlekar och dysplasigrader. Differentialdiagnosen vid IPMN omfattar även av mucinös cystisk neoplasi (se nedan).

Malign transformation av IPMN kan innebära övergång i konventionellt adenokarcinom eller mucinös (”kolloid”) adenocancer. Den senare har ett bättre utfall och är associerad med IPMN av intestinal typ, medan konventionellt duktalt adenokarcinom uppstår till följd av malign transformation av den pankreatobiliära eller gastriska typen.

En annan tumörentitet som karaktäriseras av intraduktal växt har nyligen presenterats: intraduktal tubulopapillär neoplasi (ITPN). Till skillnad från IPMN producerar denna tumör vanligtvis inte rikligt med mucin och den förekommer ofta som flera, relativt välavgränsade, solida nodulära resistenser i dilaterade gångar. Histologiskt visar dessa ett övervägande tubulärt eller kribriformt växtmönster med få eller inga papillära strukturer, som vanligen är höggradigt dysplastiska. Associerad invasiv cancer påträffas i cirka 40 % av fallen (13).

4. Mucinös cystisk neoplasi (MCN) 

Över 95 % av patienterna med MCN är kvinnor och de är ofta yngre än patienter som lider av IPMN eller duktalt adenokarcinom. MCN är mycket vanligare i pankreaskroppen och pankreassvansen än i pankreashuvudet. MCN är en solitär tumör utan förbindelse med pankreasgångsystemet. En viktig diagnostisk egenskap hos MCN är förekomsten av stroma av ovarialtyp, som vid immunfärgning är positivt för östrogen- (25 % av fallen) eller progesteronreceptorprotein (50–75 %). MCN är vanligtvis välavgränsade och omgivna av ett lager fibrös vävnad av varierande tjocklek. Dysplasin i det neoplastiska mucinösa epitelet graderas som låggradig, måttlig eller höggradig (carcinoma in situ). De tidigare termerna ”MCN-adenom” och ”MCN-borderline” ska inte längre användas.

MCN kan med tiden övergå i invasivt adenokarcinom och bäddning av material ska därför utföras på samma sätt som beskrivs för IPMN (28, 29).

5. Seröst cystadenom (SCA) 

Denna cystiska tumör är vanligtvis välavgränsad och kan bli relativt stor (medeldiameter: 6 cm). Mikrocystiskt SCA, den vanligaste formen, består av många små vätskefyllda cystor med papperstunna väggar, mindre i mitten och ofta placerade runt ett stjärnformat centralt ärr som kan förkalkas. Mikroskopiskt kantas cystorna av ett enkelt lager cylinderceller med centralt belägna, enhetligt stora runda kärnor och klar, glykogenrik cytoplasma (positiv för PAS, negativ för PAS-diastas) som färgas för epitelmarkörer (EMA och CK7, 8, 18, 19) men är negativ för neuroendokrina markörer och CEA. Varken cytologisk atypi eller mitotiska figurer ses, men enstaka, fokala, små papillärknippen med cystbeklätt epitel kan uppträda. Identisk histologi ses i det mindre vanliga makrocystiska SCA, som består av ett mindre antal större cystor. Den sällsynta solida varianten består av samma neoplastiska epitel, som kantar tätt packade, mikrotubulära strukturer. SCA är benignt men kan vara associerat med von Hippel-Lindaus syndrom, som i allmänhet förknippas med en förkortad förväntad livslängd. 

6. Solid pseudopapillär tumör (SPT)

Denna tumör drabbar huvudsakligen kvinnor mellan 20 och 40 år. SPT:er är vanligen stora, välavgränsade tumörer uppbyggda av mjuk, solid vävnad, som ofta uppvisar pseudocystisk degeneration och blödning. Mikroskopiskt består de av solida mattor av monomorfa medelstora tumörceller med enhetliga ovala kärnor och ibland kärnfåror. Degenerativa förändringar är framträdande och leder till att pseudopapiller bildas. Endokrina tumörer är den viktigaste differentialdiagnosen, vilken kan uteslutas immunhistokemiskt, då vimentin, alfa-1-antitrypsin, progesteronreceptor, betakatenin (kärnfärgning), NSE (neuronspecifikt enolas) och CD56 uttrycks i SPT, medan färgning för synaptofysin och kromogranin A endast är positiv i en andel av tumörcellerna (20). Även om tumören recidiverar eller metastaserar (hos 10–15 % av patienterna) är överlevnaden vanligtvis långvarig. Det finns inga dokumenterade morfologiska prediktorer för utgången.

7. Endokrina tumörer och blandat adenoneuroendokrint karcinom (MANEC) 

Se KVAST-dokumentet ”Endokrina tumörer i mag-tarmkanal och pankreas”. 

8. Acinärcellskarcinom

Denna ovanliga tumör med aggressivt förlopp drabbar huvudsakligen vuxna, men har även rapporterats hos barn. En minoritet av patienterna uppvisar ett paraneoplastiskt syndrom som karaktäriseras av hypersekretion av lipas. Tumören är solid, välavgränsad och oftast stor samt karaktäriseras av en lobulerad uppbyggnad. Förutom de fibrösa stråken mellan tumörförbanden är stromat vanligtvis sparsamt i denna tumör. Tumörcellerna uppvisar en måttlig mängd fingranulerad cytoplasma och anmärkningsvärt monomorfa kärnor med en enda prominent, central nukleol. I många, särskilt mindre väldifferentierade fall, krävs immunhistokemi för säker diagnos (positivitet för trypsin, kymotrypsin och lipas ses i 66–90 %). En översikt över den immunhistokemiska profilen för vanliga pankreastumörer ges i tabell 7.

Tabell 7 (modifierad från 13): Immunhistokemisk profil för vanliga pankreastumörer

Markör

Duktala neoplasier*

PEN

Acinärcells-karcinom

Solid pseudo-papillär tumör

CK8/18

++

++

++

F

CK19

++

+

-

-

Vimentin

-

-

-

+

Trypsin/kymotrypsin

-

-

++

-

Kromogranin

F

++

F

-

Synaptofysin

F

++

F

+

CD10

+

-

-

++

β-katenin (kärna)

-

-

+

++

Förkortningar: ++: vanligen positiv, +: kan vara positiv, F: kan vara fokalt positiv, -: vanligen negativ, PEN: tumör i endokrina pankreas

* duktala neoplasier omfattar invasivt duktalt adenokarcinom, mucinös cystisk neoplasi, intraduktal papillär-mucinös neoplasi och serösa cystiska neoplasier.

9. Kronisk pankreatit

Kronisk pankreatit karaktäriseras av en kombination av förändringar: acinär atrofi, fibros och kluster av ”nakna” Langerhanska cellöar som kan bli så stora att de påminner om endokrin neoplasi. Det kroniska inflammatoriska cellinfiltratet är vanligen lindrigt och spritt, och inte sällan centrerat kring perifera nerver, som ofta är kraftigt förstorade och talrika. Morfologin medger vanligen inte bedömning av etiologin, dvs. om den är alkoholrelaterad, tropisk, ärftlig eller idiopatisk. Följande former finns av pankreatit med distinkta morfologiska egenskaper (30):

Autoimmun pankreatit: fibroinflammatorisk sjukdom med förmodad autoimmun etiologi som kan vara en del i en multipel organsjukdom. Pankreas kan vara diffust eller fokalt påverkad. Den inflammatoriska processen är centrerad till huvudgången och interlobulära pankreasgångar, som är deformerade, och vars epitel kan vara veckat, deskvamerat eller förstört. Det finns två histologiska typer. I typ 1 innehåller det inflammatoriska infiltratet ett stort antal plasmaceller (där många är IgG4+) och spridda esinofiler, samt att flebiter vanligen föreligger. I typ 2 påvisas ett stort antal neutrofiler som kan orsaka epitel-/gångdestruktion och mikroabscesser. Flebiter saknas vanligen, och IgG4-positiva plasmaceller är sällsynta. I båda typerna är en fläckvis distribuering av förändringarna vanliga inom det påverkade området.

Pankreatit i fåran mellan pankreas, gemensamma gallgången och duodenum (syn. paraduodenal pankreatit, cystisk dystrofi av duodenum, paraduodenalväggscystor): inflammatoriska förändringar begränsade till duodenalväggen som vetter mot pankreas och angränsande pankreasparenkym (”pankreatikodudenalfåran”) samt runt och ovanför Vaters ampull. Duodenalväggen är oregelbundet förtjockad och förhårdnad samt innehåller ofta en eller flera cystiska kaviteter. Inflammationen sprider sig in i såväl periduodenal- och angränsande pankreasvävnad. Histologiskt föreligger ektopisk pankreasvävnad i duodenalväggen liksom (cystiskt) dilaterade gångar, varav vissa har rupturerat och orsakat akut och kronisk inflammation i omgivande duodenum och pankreas. Alkohol är en utlösande faktor.

Pseudocystor är en vanlig komplikation till både akut och kronisk pankreatit. De saknar epitelyta och deras vägg består av inflammatorisk vävnad. Ofta är ingen förbindelse mellan lumen och pankreasgångsystemet identifierbar.

VI. Rekommendationer för rapportering

En standardiserad svarsmall kan övervägas, eftersom den gör det lättare att säkerställa en omfattande och enhetlig rapportering (länk till Karolinska Universitetslaboratoriets mall för rapportering av bedömning av tumörer i pankreas och periampullära området). 

 

VII. SNOMED-koder

T 59000 pankreas 

T 59100 pankreashuvud 

T 59200 pankreaskropp 

T 59300 pankreassvans 

T 99000 endokrina pankreas 

T 58700 Vaters ampull 

T 58000 extrahepatiska gallgångar

T 58500 gemensamma gallgången 

T 64000 duodenum 

 

M 81403 adenokarcinom 

M 85003 duktalt adenokarcinom 

M 85603 adenoskvamöst karcinom 

M 84803 kolloid (mucinös icke-cystisk) cancer 

M 85103 medullärt karcinom 

M 80203 odifferentierat karcinom 

 

M 43000 kronisk pankreatit 

M 69726 pankreatisk intraepitelial neoplasi (PanIN-1A/B) 

M 69727 pankreatisk intraepitelial neoplasi (PanIN-2) 

M 69728 pankreatisk intraepitelial neoplasi (PanIN-3) 

M 84530 intraduktal papillär-mucinös neoplasi (IPMN), låggradig dysplasi 

M 84531 intraduktal papillär-mucinös neoplasi (IPMN), måttlig dysplasi 

M 84532 intraduktal papillär-mucinös neoplasi (IPMN), höggradig dysplasi (carcinoma in situ) 

M 84532 + M 85003 intraduktal papillär-mucinös neoplasi (IPMN), höggradig dysplasi med övergång i invasivt karcinom

M 84700 mucinös cystisk neoplasi, låggradig dysplasi 

M 84721 mucinös cystisk neoplasi, måttlig dysplasi 

M 84703 mucinös cystisk neoplasi, höggradig dysplasi (carcinoma in situ) 

M 84410 mikrocystiskt seröst adenom

M 85503 acinärcellskarcinom

M 89713 pankreatoblastom

M 84523 solid pseudopapillär tumör 

M 85032 intraduktal tubulopapillär neoplasi (ITPN) 

M 33400 pseudocysta

M40000 + D47000 autoimmun pankreatit 

 

VIII. Referenser

1. Jamieson NB, Glen P, Oien KA, Going JJ, Foulis AK, Dickson EJ, Imrie CW, Mckay CJ, Carter R. Positive mobilization margins alone do not influence survival following pancreaticoduodenectomy for pancreatic ductal adenocarcinoma. Ann Surg 2010; 251:1003-1010.

2. Verbeke CS. Resection margins and R1 rates in pancreatic cancer- are we there yet? Histopathology 2008; 52:787–796. 

3. Verbeke CS, Gladhaug IP. Resection margin involvement and tumour origin in pancreatic head cancer. BJS (Epub ahead of print, Apr 20; 2011).

4. Sobin LH, Gospodarowicz MK, Wittekind C (eds) (2009). UICC: TNM classification of malignant tumours 7th edn. Wiley-Blackwell, Oxford.

5. Verbeke CS, Knapp J, Gladhaug IP. Tumour growth is more dispersed in pancreatic head cancers than in rectal cancer: implications for resection margin assessment. Histopathology 2011;59:1111–1121.

6. Verbeke CS, Leitch D, Menon KV, McMahon MJ, Guillou PJ, Anthoney A. Redefining the R1 resection in pancreatic cancer. BJS 2006; 93:1232–1237.

7. Verbeke C, Sheridan M, Scarsbrook A, Albazaz R, Smith A, Menon K. Guthrie A. How accurate is size assessment of pancreatic head cancers by radiology and pathology? Pancreatology 2010; 140:300.

8. Campbell F, Foulis AK, Verbeke CS. Dataset for the histopathological reporting of carcinomas
of the pancreas, ampulla of Vater and common bile duct. Royal College of Pathologists,
www.rcpath.org (2010). 

9. Sierzega M, Popiela T, Kulig J, Nowak K. The ratio of metastatic/resected lymph nodes is
an independent prognostic factor in patients with node-positive pancreatic head cancer.
Pancreas 2006; 33:240–245.

10. Tomlinson J, Jain S, Bentrem J et al. Accuracy of Staging Node-Negative Pancreas Cancer. Arch Surg 2007; 142:767–774.

11. Japanese Pancreas Society. Classification of pancreatic carcinoma. 2nd English ed. Tokyo:
Kanehara & Co, Ltd (2003). 

12. Roche CJ, Hughes ML, Garvey CJ, Campbell F, White DA, Jones L, Neoptolemos JP.
CT and pathological assessment of prospective nodal staging in patients with ductal adenocarcinoma
of the head of pancreas. AJR 2003;180:475–480.

13. Bosman FT, Carneiro F, Hruban RH, Theise ND. WHO classification of tumours of the digestive system,
4th edition. International Agency for Research on Cancer, Lyon (2010).

14. Klöppel G, Lingenthal G, von Bulow M, Kern HF. Histological and fine structural features of pancreatic
ductal adenocarcinomas in relation to growth and prognosis: studies in xenografted tumors and
clinicopathological correlation in a series of 65 cases. Histopathology 1985;9:841–856. 

15. Lüttges J, Schemm S, Vogel I, Hedderich J, Kremer B, Klöppel G. The grade of ductal pancreatic
adenocarcinoma is an independent prognostic factor and is superior to the immunohistochemical
assessment of proliferation. J Pathol 2000;191:154–161.

16. Esposito I, Kleeff J, Bergmann F et al. Most pancreatic resections are R1 resections. Ann Surg Oncol 2008;15:1651–1660. 

17. Campbell F, Smith RA, Whelan P et al. Classification of R1 resections for pancreatic cancer: the prognostic relevance of tumour involvement within 1 mm of a resection margin. Histopathology 2009;55:277–283. 

18. Chatterjee D, Katz MH, Rashid A et al. Histologic grading the extent of residual carcinoma following neoadjuvant chemoradiation in pancreatic ductal adenocarcinoma. A predictor for patient outcome. Cancer (Epub ahead of print; Oct 25, 2011).

19. Washington K, Berlin J, Branton P et al. Protocol for the examination of specimens from patients with carcinoma of the exocrine pancreas. Northfiled, IL: College of American Pathologists; 2010.

20. Hruban RH, Bishop Pitman M, Klimsta DS. Tumors of the Pancreas. AFIP Atlas of Tumor Pathology,
Series 4. ARP Press (2007). 

21. Lee MJ, Lee HS, Kim WH, Choi Y, Yang M. Expression of mucins and cytokeratins in primary carcinomas of the digestive system. Mod Pathol 2003;16:403–1410. 

22. Albores-Saavedra, Simpson K, Dancer Y-J, Hruban R. Intestinal type adenocarcinoma: a previously unrecognized histologic variant of ductal carcinoma of the pancreas. Ann Diagn Pathol 2007;11:3–9.

23. Hruban RH, Adsay NV, Albores-Saveedra J et al. Pancreatic intraepithelial neoplasia: a new nomenclature and classification system for pancreatic duct lesions. Am J Surg Pathol 2001;25:579–586. 

23. Hruban RH, Takaori K, Klimstra DS et al. An illustrated consensus on the classification of pancreatic intraepithelial neoplasia and intraductal papillary mucinous neoplasms. Am J Surg Pathol 2004;28:977–987.

24. Matthaei H, Hong S-M, Mayo SC et al. Presence of pancreatic intraepithelial neoplasia in the pancreatic transection margin does not influence outcome in patients with R0 resected pancreatic cancer. Ann Surg Oncol 2011;18:3493–3499.

25. Sipos B, Frank S, Gress T, Hahn S, Klöppel G. Pancreatic intraepithelial neoplasia revisited and updated. Pancreatology 2009;9:45–54.

26. Katabi N, Klimstra DS. Intraductal papillary mucinous neoplasms of the pancreas: clinical and pathological features and diagnostic approach. J Clin Pathol 2008;61:1303–1313.

27. Sauvanet A, Couvelard A, Belghiti J. Role of frozen section assessment for intraductal papilalry and mucinous tumor of the pancreas. WJGS 2010;2:352–358.

Cioc AM, Ellison EC, Proca DM et al. Frozen section diagnosis of pancreatic lesions. Arch Pathol Lab Med 2002;126:1169–1173. 

28. Campbell F, Azadeh B. Cystic neoplasms of the exocrine pancreas. Histopathology 2008;52:539–551.

29. Basturk O, Coban I, Adsay NV. Pancreatic cysts. Pathologic classification, differential diagnosis, and clinical implications. Arch Pathol Lab Med 2009;133:423–438.

30. Klöppel G, Adsay NV. Chronic pancreatitis and the differential diagnosis versus pancreatic cancer. Arch Pathol Lab Med 2009;133:382–387.

 

IX. Lista över förkortningar

KVAST: Kvalitets- och standardiseringskommittén 

IPMN: intraduktal papillär-mucinös neoplasi

MCN: mucinös cystisk tumör

SMA: arteria mesenterica superior

SMV: vena mesenterica superior

X. Medlemmar i KVAST-studiegruppen

Namn

Telefon

E-post

Mikael Björnstedt

08-58 58 38 09

mikael.bjornstedt@ki.se

 

Hans Glaumann

08-58 58 00 00

glaumann@telia.com

 

Richard Palmqvist

090-785 00 00

richard.palmqvist@medbio.umu.se

 

Pehr Rissler

0461-734 36

0709-77 55 61

pehr.rissler@skane.se

Sam Ghazi

08-585 879 70

sam.ghazi@sll.se

 

Olof Danielsson

 

olof.danielsson@sll.se

Bilaga: TNM

pTNM-klassifikation (enligt 7:e upplagan) (p för patologi)

TX primärtumör kan inte bedömas

T0 inga tecken på primärtumör

Tis carcinoma in situ (för pankreas inbegriper detta även PanIN-3)

NX regionala lymfknutor kan inte bedömas

N0 ingen metastasering till regionala lymfknutor

N1 metastasering till regional lymfknuta

MX fjärrmetastas kan inte bedömas

M0 ingen fjärrmetastas

M1 fjärrmetastas (metastasering till icke-regionala lymfknutor registreras som M1).

Pankreas

T1 tumör begränsad till pankreas, största tumördiameter mindre än eller lika med 2 cm

T2 tumör begränsad till pankreas, största tumördiameter större 2 cm

T3 tumör med spridning utanför pankreas men utan engagemang av truncus coeliacus eller arteria mesenterica superior

T4 tumör som engagerar truncus coeliacus eller arteria mesenterica superior

Vaters ampull

T1 tumör begränsad till Vaters ampull eller Oddis sfinkter

T2 tumör med invasiv växt i duodenalväggen

T3 tumör med invasiv växt i pankreas

T4 tumörinväxt i peripankreatiska mjukdelar eller andra närliggande organ eller strukturer

Extrahepatiska gallgångar, distala

T1 tumör begränsad till gallgång

T2 tumör med invasiv växt utanför gallgångsväggen

T3 tumör med invasiv växt i gallblåsan, levern, pankreas, duodenum eller andra närliggande organ

T4 tumör som engagerar truncus coeliacus eller arteria mesenterica superior

Tunntarmen (inklusive duodenum)

T1a tumör med invasiv växt i lamina propria eller muscularis mucosae

T1b tumör med invasiv växt i submukosa

T2 tumör med invasiv växt i muscularis propria

T3 tumör med invasiv växt i subserosan eller icke peritonealiserad perimuskulär vävnad (mesenterium eller retroperitoneum) med spridning på 2 cm eller mindre

T4 tumör perforerar viscerala peritoneum eller uppvisar direkt invasiv växt i andra organ eller strukturer (inbegriper andra tunntarmsslyngor, mesenterium eller retroperitoneum mer än 2 cm och bukvägg genom serosa; för duodenum endast, invasiv växt i pankreas)

N1 metastasering till 1–3 regionala lymfknutor

N2 metastasering till 4 eller fler regionala lymfknutor