MENY

Gällande vårdprogram huvud- och halscancer

Fastställt av Regionala cancercentrum i samverkan 2019-02-05.

2. Inledning

Introduktion

Huvud- och halscancer (HH-cancer) är ett samlingsbegrepp för tumörer i läpp, munhåla, svalg, struphuvud, näsa och bihålor, spottkörtlar samt lymfkörtelmetastas på halsen med okänd primärtumör (CUP-HH). Inom varje grupp finns det undergrupper som skiljer sig åt i växtsätt, risk för spridning, prognos och behandling. Det gäller t.ex. cancer i munhålan som delas in i fem olika tumörlokaler (tunga, tandkött, munbotten, hårda gommen, kindslemhinnan), var och en med en unik kod enligt den svenska versionen av ICD-10 ("Internationell statistisk klassifikation av sjukdomar och relaterade hälsoproblem – Systematisk förteckning, svensk version 2011 (ICD-10-SE) www.socialstyrelsen.se/klassifikationer,").

Tumörerna indelas i nio diagnosgrupper enligt ICD-10-klassifikationen och samma indelning gäller för Svenskt kvalitetsregister för huvud- och halscancer (SweHNCR):

    1. Läppcancer
    2. Munhålecancer
    3. Orofarynxcancer (cancer i mellansvalget)
    4. Nasofarynxcancer (cancer i nässvalget)
    5. Hypofarynxcancer (cancer i nedre svalget)
    6. Larynxcancer (cancer i struphuvudet)
    7. Spottkörtelcancer
    8. Näs- och bihålecancer (inkluderar cancer i mellanörat)
    9. Lymfkörtelmetastas på halsen med okänd primärtumör, CUP-HH

Det första nationella vårdprogrammet för HH-cancer publicerades 2015, och har reviderats under 2018.
Vårdprogrammet är uppdelat i en allmän del som gäller för all HH-cancer och en tumörspecifik del, som beskriver diagnosgrupperna i separata avsnitt. För varje diagnosgrupp beskrivs anatomi, epidemiologi, symtom, utredning, behandling, uppföljning och prognos.

Svenska kvalitetsregistret för huvud- och halscancer (SweHNCR) startade 2008 och används för att ta fram data som underlag i vårdprogramsarbetet. Sedan registret introducerades 2008 har antalet fall av HH-cancer ökat med 25 %. Det är framför allt orofarynxcancer som ökar snabbt och majoriteten av fallen är HPV-inducerade. I kvalitetsregistret finns data om aktuella behandlingsmetoder, återfall och överlevnad. I och med arbetet med vårdprogram och kvalitetsregister har ett starkt professionellt nätverk skapats som successivt kommer att analysera registerdata i syfte att förbättra vården för patienter med HH-cancer.

2.1 Vårdprogrammets giltighetsområde

Vårdprogramgruppen har tillsammans med de adjungerade författarna i olika arbetsgrupper tagit fram förslag på revidering av innehållet och text till vårdprogrammet. Avstämning och diskussion har skett via möten samt e-post.

Vårdprogrammet har under hösten 2018 skickats på remiss till professionen samt linjeorganisationerna i respektive region och remissvaren har beaktats.

I en första remissrunda har nedanstående organisationer fått möjlighet att lämnat synpunkter på vårdprogrammets innehåll:

  • Läkemedelsindustriföreningen
  • RCC nat arb grupp för cancerläkemedel
  • RCC nat arb grupp KSSK
  • RCC nat arbetsgrupp cancerrehab
  • RCC nat arbetsgrupp prevention
  • Sjuksköterskor i cancervård
  • Skandionkliniken
  • Svensk förening för allmänmedicin
  • Svensk förening för medicinsk genetik
  • Svensk förening för medicinsk radiologi
  • Svensk förening för patologi
  • Svensk onkologisk förening (SOF)
  • Svensk sjuksköterskeförening (SSF)
  • Svenska läkarsällskapet
  • Anhörigas riksförbund
  • Mun- och halscancerförbudent
  • Nätverket mot cancer
  • Svenska ödemförbundet
  • Ung cancer
  • Cancerkompisar
  • Cancerfonden
  • Cancerrehabfonden
  • Nära cancer
  • Dermatologi Venereologi sjuksköterskor i Sverige
  • Distriktsköterskeföreningen
  • Handledning i omvårdnad
  • Nationell föreningen för specialistsjuksköterskor kirurgisk vård
  • Nutritionsnätet för sjuksköterskor
  • Nätverket för estetik och omvårdnad
  • Nätverket för materialkonsulenter
  • Nätverket för rehabiliteringssjuksköterskor
  • Psykiatriska riksföreningen för sjuksköterskor
  • Riksföreningen för akutsjuksköterskor
  • Riksföreningen för anestesi och intensivvård
  • Riksföreningen för företagssjuksköterskor
  • Riksföreningen för medicinskt ansvariga sjuksköterskor
  • Riksföreningen för operationssjukvård
  • Riksföreningen sjuksköterskor mot tobak
  • Sjuksköterskor för palliativ omvårdnad
  • Specialistföreningen för ÖNH sjuksköterskor
  • Sveriges sjuksköterskor inom området smärta
  • Sårsjuksköterskor i Sverige
  • Svensk Förening för Anestesi och Intensivvård
  • Svensk förening för nuklearmedicin
  • Svensk förening palliativ medicin
  • Svensk kirurgisk förening
  • Svensk förening för otorhinolaryngologi, huvud- och halskirurgi
  • Svensk onkologsk förening (SOF)
  • Dietisternas riksförbund
  • Fysioterapeuterna
  • Förbundet Sveriges arbetsterapeuter
  • Psykologförbundet
  • Svensk förening för lymfologi
  • Svensk förening för psykosocial onkologi och rehabilitering (SWEDPOS)
  • Svensk förening för sexologi
  • Svenska kuratorsföreningen
  • Svenska logopedförbundet
  • Tandhygienistföreningen
  • Tandläkarförbundet
  • Vårdprogramsgrupp
  • Medförfattare
  • Patient- och närståenderåd
  • Processledare

2.2 Vårdprogramgruppens sammansättning

Regionala cancercentrum i samverkan utsåg 2017 en arbetsgrupp för att revidera det nationella vårdprogrammet från 2015. 

Nationella styrgruppen för kvalitetsregistret har en bred förankring i professionen inom alla sjukvårdsregioner i landet. De i styrgruppen som inte blev utsedda att ingå i arbetsgruppen har adjungerats till gruppen. Det gäller också patientföreträdarna. Utöver dessa har specialkompetens tillförts gruppen med representanter för omvårdnad, patologi, radiologi och käkkirurgi. Regionalt cancercentrum Väst har varit stödjande enhet för arbetet.

2.2.1 Vårdprogramgruppen

   

Eva Hammerlid, prof., överläkare (ordf.)

ÖNH, SU Göteborg/RCC Väst

Hedda Haugen Cange, med.dr, överläkare                     

Onkologen, SU Göteborg

Karin Söderström, med.dr, överläkare

Onkologen, NUS Umeå

Eva Brun, docent, överläkare

Onkologen, SUS Lund

Lovisa Farnebo, docent, överläkare

ÖNH, US Linköping

Mattias Olin, specialistläkare

Onkologen, Ryhov Jönköping

Anders Högmo, med.dr, överläkare

ÖNH, KS Solna

Helena Sjödin, överläkare  

Onkologen, KS Solna

Tomas Ekberg, med.dr, överläkare

ÖNH, AS Uppsala

Lena Norberg Spaak, docent, överläkare 

ÖNH, NUS Umeå 

Johan Reizenstein, överläkare  

Onkologen, US Örebro

Anna Hafström, med.dr, överläkare

ÖNH, SUS Lund

Agneta Hagren, sjuksköterska

ÖNH, SUS Lund

2.2.2 Adjungerade författare

   

Johan Wennerberg, prof., överläkare

ÖNH, SUS Lund

Anders Westerborn, överläkare

ÖNH, US Örebro

Magnus Niklasson, med.dr, överläkare

ÖNH, SU Göteborg

Jan Nyman, docent, överläkare

Onkologen, SU Göteborg

Katarina Zborayova, överläkare

ÖNH, NUS Umeå

Göran Laurell, prof., överläkare

ÖNH, AS Uppsala

Pedro Farrajota Neves da Silva, bitr. ö.l. 

Klinisk patologi och cytologi, KS Solna

Anders Näsman, ST-läkare, med.dr.

Klinisk patologi och cytologi, KS Solna

Göran Kjeller, docent        

Käkkirurgiska kliniken, Göteborg

Valentina Muratidu, onkolog

AS Uppsala

Martin Beran, med.dr, överläkare

ÖNH, NÄL Trollhättan

Christer Jensen, överläkare

Neuroradiologi, SU Göteborg

Lennart Flygare, docent, övertandläk

Bild- och funktionsmedicin, NUS Umeå

Bea Kovacsovics, överläkare

Röntgenklin., US Linköping

Margareta Nilsson, med.dr, överläkare

Neuroradiologi, SUS Lund

Inger Nilsson, överläkare

Neuroradiologi, SU Göteborg

Viveca Henriksson Rahm, överläkare      

Neuroradiologi, NKS/Solna

Olof Rudling, överläkare   

Neuroradiologi, SUS Lund

Anna Grabowska, Specialistläkare

Neuroradiologi, AS Uppsala

Ahmed Abdulilah Mohammed, överläkare

Röntgenkliniken, US Örebro

Caterina Finizia, prof., överläkare

ÖNH, SU Göteborg

2.2.3 Omvårdnadsrepresentanter

   

Agneta Hagren, sjuksköterska

ÖNH, SUS Lund

Brith Granström, sjuksköterska, fil.mag

ÖNH, NUS Umeå

Karin Sjögren, logoped

Logopedmott., SUS Malmö

Eva Ekvall Hansson, docent i fysioterapi

ÖNH, SUS Lund

Helena Ullgren, specialistsjuksköterska onk, fil.mag.   

Onkologkliniken/Regionalt cancercentrum KS

Maja Karrberg, logoped

ÖNH, US Linköping

Maria Kastberg, specialistsjuksköterska onkologi

Strålbehandlingsavdelningen, SU Göteborg

Carina Almqvist, tandsköterska

Käkkirurgen Odontologen Göteborg

Anna Åberg, sjuksköterska

ÖNH, US Örebro

Karin Jontell, leg. dietist

ÖNH, US Akademiska

2.2.4 Patientföreträdare

   

Ulf Jönson, socionom

Mun- och halscancerförbundet

Annika Axelsson, ekonom

Mun- och halscancerförbundet

2.2.5 Stödjande funktioner RCC Väst

   

Susanne Amsler Nordin, adm. koordinator

RCC Väst

Erik Holmberg, fil.dr, statistiker

RCC Väst

Malin Samuelsson, utvecklingsledare vård                     

RCC Väst

2.2.6 Jäv och andra bindningar

Gruppen är fri från kopplingar till läkemedelsindustri och andra intressenter som skulle kunna påverka arbetet.

2.3 Evidensgradering

Huvud- och halscancer omfattar nio diagnosgrupper som i sin tur är uppdelade på många undergrupper med varierande biologi. Undergrupperna är små och det är svårt att få tillräckligt stora grupper att studera. De flesta studier baseras på sammanslagna grupper och är därför svåra att utvärdera.

Vårdprogramgruppen har därför beslutat att göra litteraturhänvisningar med referenser på sedvanligt sätt. När vi tar ställning till strategier för handläggning eller behandling så är det grundat på våra ställningstaganden som expertgrupp.

2.4 Svenskt kvalitetsregister för huvud- och halscancer (SweHNCR)

SweHNCR (Swedish Head and Neck Cancer Register) startades den 1 januari 2008. Det är ett officiellt register och stöds ekonomiskt av Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). SweHNCR hade under åren 2008–2017 en täckningsgrad mot Socialstyrelsens cancerregister på över 98 %. Registreringen omfattar canceranmälan, ledtider, behandlingsbeslut, behandling och uppföljning.

Målet är att öka kunskapen om huvud- och halscancer i Sverige och peka på eventuella svagheter i utredning, behandling och uppföljning. Data ska också generera hypoteser för forskning och ge möjlighet att jämföra utfall av olika behandlingsmetoder nationellt och internationellt.

SweHNCR är ett samarbete mellan specialiteterna onkologi och otorinolaryngologi, huvud- och halskirurgi och leds av en nationell styrgrupp med representanter från varje region samt representanter från de regionala cancercentrumen (RCC). I styrgruppen ingår också patientföreträdare från Mun- och halscancerförbundet.

Inom varje region finns en arbetsgrupp som ansvarar för registret regionalt, och på varje klinik finns en registeransvarig läkare och sekreterare eller sjuksköterska. Data samlas in via INCA-portalen som är RCC:s webbaserade inrapporteringssystem. Registrets webbsida finns på RCC:s webbplats.  

För att kunna rapportera in data och se fasta rapporter online, krävs behörighet och inloggning. Ansökan för behörighet görs hos respektive RCC cancercentrum och ska godkännas av den sökandes verksamhetschef. Formulär för registrering finns också på RCC:s webbplats.

2.4.1 Inklusionskriterier

Alla patienter med primär HH-cancer ska anmälas till registret. De diagnoskoder (enligt ICD‑10) som innefattas är C00-C14, C30-32 och C77.0.

Maligna slemhinnemelanom är en histologisk diagnosgrupp som redovisas per lokalisation, men för utredning och åtgärder hänvisas till Nationellt vårdprogram för malignt melanom.

Sköldkörtelcancer är en vanlig differentialdiagnos inom huvud- och halsområdet och för denna diagnos hänvisas till Nationellt vårdprogram för sköldkörtelcancer.

2.4.2 Exklusionskriterier

Tumörer inom huvud- och halsområdet med histologisk diagnos – sarkom, lymfom och estesioneuroblastom – ingår inte i registret. Primära hudmaligniteter – även cancer i ytteröra och hörselgång – ingår inte heller i registret.

2.4.3 Rekommenderad logistik för att rapportera in till registret

  • Utredande ÖNH-klinik ansvarar för att anmäla (formulär 1 Anmälan).
  • Majoriteten av patienterna får sin behandlingsrekommendation på en multidisciplinär konferens (MDK). Konferensbeslutet ska innefatta de data som behövs för en registeranmälan. Anmälan, inklusive canceranmälan, färdigställs i INCA.
  • Behandlande klinik eller kliniker ansvarar för att redovisa genomförd behandling i INCA (formulär 2a Kirurgisk behandling och 2b Onkologisk behandling).
  • Uppföljande klinik eller kliniker ansvarar för att redovisa tumörstatus vid återbesök i INCA (formulär 3 Uppföljning).

2.5 Standardiserat vårdförlopp

Standardiserat vårdförlopp (SVF) för huvud- och halscancer infördes 2015 som en av de fem första cancerdiagnoserna. Beskrivning av vårdförloppet finns på RCC:s webbplats.

Vårdförloppet startas av ÖNH-läkare som bedömer att det finns välgrundad misstanke om cancer (filterfunktionen) efter det att en klinisk undersökning är utförd. När SVF startas ska patienten erbjudas en snabb utredning inom angivet antal kalenderdagar. Utredningen ska samordnas av koordinator eller kontaktsjuksköterska. Ledtider för nationell uppföljning av SVF för HH-cancer beräknas från första besök hos ÖNH-läkare då välgrundad misstanke föreligger, till start av behandling. Ledtiderna delas upp beroende på om det är kirurgisk eller onkologisk behandling som är första behandling.

Målet är att 80 % av patienterna ska kunna få primär behandling inom angivna kalenderdagar nedan:

Patientgrupp

Från

Till

Tid

Kirurgisk behandling

Välgrundad misstanke

Start av behandling

30 kalenderdagar

Onkologisk behandling

Välgrundad misstanke

Start av behandling

38 kalenderdagar

Ledtider för SVF, som registreras i sjukhusens patientadministrativa system, följs upp lokalt och centralt. Ledtiderna för SVF kan jämföras med motsvarande data som finns i kvalitetsregistret för HH-cancer (SweHNCR).

2.6 Vårdkedjan vid utredning och behandling av patienter med huvud- och halscancer

Tiden från välgrundad misstanke till diagnos och behandling är en tid av stark oro hos patient och närstående. Studier har påvisat att tumörer inom HH-området kan fördubbla sin storlek på i genomsnitt 96–99 dagar (Z. Chen et al., 2008; Jensen et al., 2007; Waaijer et al., 2003), och det finns ett tydligt samband mellan tumörstadium och överlevnad. Så både ur patientens synvinkel och av tumörbiologiska skäl, är det önskvärt att göra denna tid så kort som möjligt.

Sedan kvalitetsregistret (SweHNCR) startade, har tiden för utredning fram till behandlingsstart kunnat följas på såväl nationell och regional som lokal nivå. År 2012 behövdes 32 dagar (median) för att utreda en patient från remissankomst med misstänkt cancersjukdom fram till behandlingsbeslut. Det tog sedan ytterligare 21 dagar (median) till att behandlingen startade. Motsvarande ledtider för 2016 var 25 respektive 19 dagar, vilket är en förbättring med mer än en vecka för hela vårdprocessen.

Ledtiderna varierar för de olika regionerna i landet. Utvecklingen av ledtiderna från remissankomst till behandlingsbeslut samt från remissankomst till behandlingsstart för regionerna under perioden 2012–2017 presenteras i figur 2:1 resp. 2:2. Sedan SVF infördes hösten 2015 så har ledtiderna minskat i de flesta regionerna.

Figur 2:1. Utveckling av ledtiden från remissankomst till behandlingsbeslut per region under perioden 2012–2017, medianvärde och 80 % percentil.

Figur 2:2. Utveckling av ledtiden från remissankomst till behandlingsstart per region under perioden 2012–2017, medianvärde och 80 % percentil. 

2.6.1 Utredning

Vid misstänkt cancer inom huvud- och halsområdet ska patienten omgående remitteras till en ÖNH-klinik eller -specialist för utredning. ÖNH-kliniken kontaktas per telefon och remissen skickas omgående för bedömning.

Inom 5 kalenderdagar efter remissankomst ska patienten undersökas av en ÖNH-specialist. Om välgrundad misstanke om cancer föreligger ska SVF startas. Utredningen bör följa vårdprogrammet och vara genomförd inom cirka 2 veckor.

Ofta bedrivs utredningen polikliniskt och behöver koordineras (koordinator eller kontaktssjuksköterska) för att planerade undersökningar ska bli genomförda inom den beslutade tidsramen. Det är ofta en fördel att den radiologiska utredningen genomförs innan man tar vävnadsprov. Vid komplicerade utredningar kan det vara effektivt att patienten utreds inneliggande.

När utredningen är klar diskuteras patienten vid en multidisciplinär konferens (MDK) som hålls på respektive universitetssjukhus minst en gång per vecka. Denna ska genomföras inom 18 kalenderdagar från start av SVF.

2.6.2 Diagnosbesked

Vid cancerdiagnos ska patienten få en kontaktsjuksköterska, som står för kontinuitet och koordinerar så att vårdkedjan fungerar och ansvarar för aktiva överlämningar när vårdansvaret flyttas till en annan klinik. Kontaktsjuksköterskan stödjer patienten och de närstående. För mer information om kontaktsjuksköterskans roll och uppgifter, se avsnitt 10.3 samt RCC:s webbplats.

Efter MDK informeras patienten och närstående om den föreslagna behandlingen, varefter en individuell vårdplan upprättas.
Vårdpersonal är enligt lag skyldiga att uppmärksamma när det finns barn som anhöriga Hälso- och sjukvårdslag (2017:30) 5 kap 7 §

2.6.3 Multidisciplinär konferens (MDK)

När utredningen är klar diskuteras patienten vid en multidisciplinär konferens (MDK) som hålls på respektive universitetssjukhus minst en gång per vecka. Denna ska genomföras inom 18 kalenderdagar från start av SVF.

Syftet med konferensen är att fastställa diagnos och tumörstadium samt erbjuda patienten en optimal behandling. Konferensen är multidisciplinär och utformningen kan variera. I konferensen deltar ÖNH-specialist med tumörkirurgisk inriktning, onkolog med huvud- och halsinriktning, radiolog, patolog, sjukhustandläkare, kontaktsjuksköterska samt vid behov andra inbjudna specialister (t.ex. käkkirurg, plastikkirurg, neurokirurg, käkprotetiker, logoped eller dietist).

Under konferensen blir aktuella vävnadsprover och radiologiska undersökningar demonstrerade. Tumören TNM-klassificeras enligt UICC (AJCC Cancer Staging Manual, 2017) och patientens allmänna tillstånd bedöms enligt WHO performance status, se bilaga 1.

Efter diskussion fattas beslut om vilken behandling som rekommenderas med vårdprogrammet som underlag.

Behandlingen erbjuds patienten efter MDK, varefter en individuell vårdplan upprättas tillsammans med patienten och de närstående.

2.6.4 Behandling

HH-cancer är en relativt ovanlig tumörform med olika lokalisationer som kräver varierande behandlingstekniker. Den kirurgiska behandlingen är i princip centraliserad till ÖNH-klinikerna vid landets universitetssjukhus, medan den onkologiska behandlingen ibland även sker på andra sjukhus med motsvarande kompetens.

I normalfallet, och enligt SVF, bör behandling starta inom 12 dagar efter konferensen vid kirurgisk behandling eller inom 20 dagar vid onkologisk behandling.

2.6.5 Kontroller efter behandlingen

Kontroller utförs av ÖNH-läkare eller onkolog regelbundet i 5 år efter avslutad behandling. Majoriteten av patienterna får en kombinationsbehandling, vilken ofta medför behandlingskrävande biverkningar under en längre tid.

Cancerrehabiliteringen efter avslutad behandling sker oftast på respektive hemortssjukhus, se kapitel 11 Specifik omvårdnad vid
huvud- och halscancer.

Ungefär 30 % av patienterna får lokala eller regionala återfall inom 3 år, men andelen varierar mellan de olika tumörlokalerna. Patientgruppen har också en förhöjd risk för en ny primärtumör inom huvud- och halsområdet.

Kontrollernas syfte är att:

  • kartlägga och behandla biverkningar
  • upptäcka återfall tidigt då det ännu kan finnas utrymme för kurativt syftande behandlingar
  • upptäcka ny primärtumör (second primary) inom området. 

2.6.6 Vårdkedjan vid Huvud- och hals-cancer

2.7 Nivåstrukturering

Alla patienter med HH-cancer, undantag T1 läppcancer, får sin behandlingsrekommendation på en multidisciplinär konferens (MDK) vid landets universitetssjukhus. Beslutet innefattar även var behandlingen ska genomföras.

Nästan all kirurgisk och onkologisk behandling av HH-cancer i Sverige genomförs på landets universitetssjukhus.

Kirurgisk behandling vid HH-cancer kräver kirurgisk kompetens inom hela huvud- och halsområdet och bedrivs i dag på alla universitetssjukhus. För större kirurgi med mycket låg frekvens kan det finnas anledning att öka det kirurgiska samarbetet mellan universitetssjukhusen. En arbetsgrupp har tillsatts för att komma med förslag på nationell nivåstrukturering för all behandling av HH-cancer.

Att genomföra strålbehandling kräver hög medicinsk kompetens och dyr utrustning, som ska uppdateras när ny teknik finns tillgänglig. I dag strålbehandlas HH-cancer på universitetssjukhusen och på de länssjukhus där nödvändig kompetens och utrustning finns. Detta bidrar till att SVF-målet till behandlingsstart i högre grad kan uppnås.

Medicinsk behandling, som en del av en kurativt syftande behandling, ska alltid skötas av den behandlande onkologiska kliniken. När behandlingen är en del i en palliativ behandling, bör den kunna skötas vid ett länssjukhus, detta för att kunna erbjuda behandling närmare hemorten. Om detta är möjligt beror på vilken behandling som ska ges och den onkologiska kompetens som finns tillgänglig.

2.8 Förändringar jämfört med föregående version

Vårdprogrammet beskriver hur utredning och behandling genomförs i dag. Generellt är de förändringar vi föreslår förhållandevis små. Ett separat omvårdnads- och rehabiliteringskapitel har tillkommit.

Inom följande områden medför vårdprogrammet förändringar:

  • Kortare ledtider
    SVF infördes 2015 men hittills har man generellt inte uppnått de uppsatta ledtiderna (februari 2018), men inom några regioner så har en del av ledtiderna kunnat hanteras inom de uppsatta målen. Inom delar av landet behövs mer utrednings- och behandlingsresurser för att kunna uppfylla målen.

För snabbare utredning krävs att det finns en koordinatorsfunktion och tillräcklig kapacitet för patologi, röntgen, operation och vårdplatser. För att minska antalet dagar till behandling krävs viss ökad tillgång på tumörkirurger, onkologer och specialistsjuksköterskor samt ökad kapacitet för operation, strålbehandling och medicinsk behandling. Det kommer att ge ökade kostnader men är i linje med den nationella cancerstrategin.

  • Behandlingsrekommendationerna har ändrats något för vissa av de nio tumörgrupperna inom HH cancer, vilket i de flesta fall enbart innebär färre rekommenderade behandlingsstrategier.
  • PET-CT (Positronemissionstomografi i kombination med datortomografi)
    Ökad användning vid utredning av okänd primärtumör, lokoregionalt avancerad sjukdom och i uppföljningsfasen samt i dosplaneringssyfte.
  • Medicinsk tumörbehandling
    Sedan föregående vårdprogram har immunterapi, nivolumab, godkänts som 2:a linjens behandling vid palliativ behandling av HH-cancer. Det kan ge en ökad läkemedelskostnad, men sannolikt kommer förhållandevis få patienter att behandlas.
  • Protonbestrålning
    Protonbestrålning på Skandionkliniken i Uppsala har tillkommit som en ny behandlingsmöjlighet, och kan bli aktuellt ffa vid rebestrålning av HH-cancer.
  • TORS
    Transoral robotkirurgi har börjat användas både vid utredning och behandling av ffa orofaryngeal cancer. Både utrustning och utbildning-träning kan medföra en ökad kostnad i framtiden. Tillgången till robot varierar i landet och hittills har de centrum som börjat använda TORS använt sig av sjukhusets ”gemensamma” robot.
  • Sentil node-biopsi vid utredning av N0-hals
    Sentil node-teknik för detektion av portvaktskörtel vid munhålecancer med N0 hals är en etablerad teknik vid flera internationella huvud- och halscancercentrum. Metoden kommer att introduceras på vissa kliniker i Sverige med utvärdering om införande som en klinisk rutin.