MENY

Gällande vårdprogram cancerrehabilitering

Fastställt av Regionala cancercentrum i samverkan 2019-02-05.

13. Sexuell hälsa och fertilitet

Rekommendationer 

Patientens läkare och kontaktsjuksköterska bör under hela cancervårdförloppet informera om sjukdomens och behandlingens potentiella påverkan på den sexuella hälsan och i dialog med patienten uppmärksamma behov av rehabilitering.

Varje verksamhetsområde bör ha riktlinjer för diagnostik samt hur kontakt vid behov etableras med sexolog eller annan expert.

13.1 Sexuell hälsa

WHO har uttalat en vidgad definition av sexualitet som innebär att ”sexualitet är en integrerad del av personligheten hos varje människa: man, kvinna och barn. Den är ett grundbehov och en aspekt av att vara mänsklig, som inte kan skiljas från andra livsaspekter. Sexualitet är inte synonymt med samlag, den handlar inte om huruvida vi kan få orgasm eller inte, och är inte heller lika med summan av våra erotiska liv. Sexualitet är mycket mer: den finns i energin som driver oss att söka kärlek, kontakt, värme och närhet; den uttrycks i vad vi känner, hur vi rör oss, hur vi rör andra och själva tar emot beröring (smekningar). Sexualiteten påverkar tankar, känslor, handlingar och gensvar och genom detta vår psykiska och fysiska hälsa [165, 166].

Närhet är ett av våra grundläggande behov och i samband med allvarlig sjukdom som cancer är det vanligt att behovet av psykisk såväl som fysisk närhet ökar. Fysisk närhet kan vara av sexuell och icke-sexuell karaktär. Sexuell närhet behöver inte vara det samma som samlag. Patienter och deras närstående berättar att det inte är ovanligt att avståndet i relationen ökar [167]. Det kan finnas flera orsaker till detta, t.ex. svårigheter att kommunicera, farhågor och missriktad hänsyn [168]. 

Den teammedlem som enligt verksamhetsområdets rutin samtalar med patienten om sexuell hälsa, sexualitet och relation bör tänka på att: 

  • erbjuda muntlig och skriftlig information [168-170].
  • bjuda in till dialog tidigt i kontakten och därefter återkommande efter individuellbedömning
  • erbjuda alla patienter dialog oavsett ålder, kön, partnerstatus, ursprungsland etc.
  • välja ord och termer som patienten önskar använda
  • erbjuda patienten och eventuell partner samtal med kurator, psykolog, läkare eller sexolog om det visar sig behövas.

All cancer och cancerbehandling kan påverka den sexuella hälsan och det är sjukvårdens ansvar att ta upp ämnet sexuell hälsa med patienten. Det är viktigt att prata och informera om hur olika behandlingar kan påverka sexuell funktion och vilka åtgärder/insatser som finns att tillgå för att kompensera för eventuella funktionsbortfall och svårigheter. Om patienten har en partner bör denna med patientens medgivande erbjudas att delta i samtalen. Alla teammedlemmar bör ha grundläggande kunskap om hur cancersjukdomen och dess behandling kan påverka sexuella funktioner och den sexuella hälsan för att kunna ge individanpassad information, råd och stöd på ett strukturerat sätt. PLISSIT-metoden är en samtalsteknik som kan användas [171, 172].

13.2 Fertilitet

Rekommendationer 

Varje landsting/region bör utforma riktlinjer för fertilitetsfrågor vid cancer.

I samband med operation, strålbehandling eller cytostatikabehandling med läkemedel som kan påverka fertiliteten bör patienter i fertil ålder erbjudas rådgivning hos reproduktionsmedicinsk specialist för ställningstagande till vilka fertilitetsbevarande åtgärder som är möjliga.

Kvinnor bör om det är medicinskt möjligt erbjudas kryoförvaring av oocyter, embryon eller ovarialvävnad eller behandling som skyddar äggstockarna.

Män bör om det är medicinskt möjligt erbjudas spermienedfrysning före behandlingsstart.

Förlust av fertiliteten kan påverka identiteten och självbilden, även hos personer som inte planerat (fler) barn. Information om risken för infertilitet är därför betydelsefull och bör upprepas under processen. Alla i sammanhanget aktuella patienter bör ges möjlighet att diskutera fertilitetsbevarande tekniker, även när möjligheterna är begränsade. Samtalet bör kompletteras med skriftligt material och material på internet. 

På 1177:s webbplats finns uppdaterad information som vänder sig till patienter och närstående [173] och på Vävnadsrådets webbplats finns filmer som vänder sig till unga [174].