Gällande vårdprogram cervixcancerprevention

Fastställt av Regionala cancercentrum i samverkan 2017-01-12

10. Åtgärder för att underlätta och stimulera deltagande

Rekommendationer

Rekommendationer 

  • Kvinnorna bör kallas utifrån befolkningsregister, och landstingen/regionerna bör samordna kallelser alternativt dela information om underlaget för kallelser..
  • Kallelsen bör innehålla förbokad tid och plats (GRADE ++++) som enkelt kan bokas om via internet och telefon. (GRADE +++). Stor variation av ombokningstider bör finnas. Sms-påminnelse bör erbjudas. 
  • Kompletterande screening bör erbjudas vid besök hos barnmorska och gynekolog av annan anledning. (GRADE +++)
  • Kvinnor som uteblir bör få årliga påminnelser (omkallelser). (GRADE ++++)
  • Kvinnor som inte deltagit under lång tid bör kontaktas på telefon och erbjudas hjälp att boka tid och per brev erbjudas självtest för HPV. (GRADE ++++)
  • Inom varje landsting bör områden med lågt deltagande identifieras. Hindren för deltagande bör analyseras och riktade insatser genomföras och utvärderas. (GRADE ++)

10.1 Bakgrund

Den överlägset viktigaste förutsättningen för ett framgångsrikt screeningprogram är att nå målgruppen. Att inte delta i screeningen är den största riskfaktorn för att drabbas av cervixcancer framför allt i avancerad form (8, 63-65). Att underlätta deltagandet är därmed avgörande och också viktigt för att uppnå jämlik vård. Samtidigt är det viktigt att värna om varje individs fria vilja att besluta om hon vill delta i screeningen, ett beslut som bör vara grundat på ett informerat val (66, 67).

10.2 Att underlätta deltagande i gynekologisk cellprovskontroll

För att underlätta deltagande i rätt tid behövs många olika strategier, eftersom orsakerna till varför kvinnor avstår att delta varierar stort. Både praktiska hinder som tidsbrist, svårigheter med passande tid för provtagning och emotionella hinder gör att kvinnor uteblir från cellprovtagning (68, 69).

Samtliga landsting kallar till gynekologisk cellprovskontroll utifrån befolkningsregistret för att nå hela målgruppen. En lösning där uppgifter om kallelser, provtagning och relevanta provresultat går att dela nationellt är angeläget ur patientsäkerhetsperspektiv. Detta skulle också underlätta för kvinnor att delta genom att få sitt prov taget i ett annat landsting än hemlandstinget.

Kallelse med förbokad tid och plats gör att fler kvinnor deltar (57). Många kvinnor behöver dock boka om tiden och platsen, vilket enkelt bör kunna göras via internet och telefon. Om det finns ett varierat utbud av ombokningstider har fler möjlighet att delta. Med sms-påminnelse är det lättare att komma ihåg tiden för provtagning.

Kompletterade screening (se termlista) som erbjuds i ett annat sammanhang hos barnmorska eller gynekolog underlättar deltagandet för kvinnan oavsett om hon tidigare avstått av praktiska eller emotionella skäl (70-72). Redan vid bokningen av besöket bör cellprovtagning planeras om det är aktuellt.

Påminnelser ökar deltagandet när kvinnan uteblivit från screeningen (73, 74). Av kvinnor som har uteblivit fyra år i rad kommer hela 20 % inom 90 dagar efter att ha fått den femte årliga påminnelsen (75).

Att ringa kvinnor som inte deltagit under lång tid och erbjuda hjälp att boka tid för provtagning ökar deltagandet (74, 76). Barnmorskor bör ringa upp kvinnor som trots inbjudan har uteblivit under ett screeningintervall + 3 år. Detta innebär efter 6 år för kvinnor 55 år och yngre och efter 10 år för kvinnor över 55. Om kvinnor som uteblivit erbjuds självtest för HPV kan praktiska och personliga hinder övervinnas för att delta regelbundet i screeningen (77-85). Utskick bör göras när kvinnor inte har deltagit under ett screeningintervall + 4 år. Dessa kvinnor har avstått från cellprovtagning trots flera erbjudande. De har också en hög prevalens HSILcyt vid positiv HPV-analys och bör då kallas direkt till kolposkopi, utan triage.

En nationell studie (4) har visat att utlandsfödda (utanför de nordiska länderna och västeuropa) har ett lägre deltagande i GCK. I en studie från Stockholm (65) hade utlandsfödda samma deltagande som svenska kvinnor medan däremot socioekonomiskt status var en faktor som påverkade deltagandet negativt. Troligen har socioekonomiska faktorer större betydelse i storstäder än i glesbygd och det omvända gäller för födelseland där deltagandet är lägre framför allt i glesbygdsområden. Kvinnor med låg socioekonomisk status har ett lågt deltagande (86). Ta med en vän-kampanjen i Nordöstra Göteborg var ett framgångsrikt projekt där man engagerade personer med samma kulturella bakgrund och modersmål som målgruppen (87). http://www.angeredsnarsjukhus.se/upload/Angereds%20n%C3%A4rsjukhus/TaMedEnV%C3%A4n_Slutrapport.pdf