Gällande vårdprogram cervixcancerprevention

Fastställt av Regionala cancercentrum i samverkan 2017-01-12

Bilaga 8. Nationellt underlag till kommunikationsplan

1. Inledning

1.2 Bakgrund

Den nationella screeningen för livmoderhalscancer är nu effektivare och säkrare än tidigare. Känsligheten i de analyser som genomförs på cellprovet förbättras när screeningprogrammet kompletteras med utökad användning av HPV-analys. Genom att i samma gynekologiska cellprov även söka efter vissa typer av humant papillomvirus (HPV) kan sjukvården identifiera riskgrupper som kan följas upp noggrannare än tidigare. Samtidigt kan den kvinna som får ett testresultat som visat att allt ser normalt ut känna sig ännu tryggare och säkrare än tidigare. 

Att ytterligare en analysmetod införs innebär också att fler kvinnor kommer att få ett provsvar som kan skapa oro och ångest. Cellprovet kan innehålla HPV, oavsett om provet visar tecken på cellförändringar eller inte. Det är ett besked som kan väcka nya frågor.

Infektion med HPV är den bakomliggande orsaken till de flesta fall av cellförändringar på livmoderhalsen. Det är ett sexuellt överförbart virus men infektionstillfället kan ligga många år tillbaka i tiden och går inte att spåra. Vissa virustyper kan orsaka könsvårtor (kondylom) och andra kan ge upphov till cellförändringar, som om de inte behandlas kan utvecklas till livmoderhalscancer. 

Det är bara om det finns humant papillomvirus av högrisktyp (hrHPV) som cellförändringar kan vara farliga och eventuellt utvecklas till livmoderhalscancer, så det är det man söker efter. Om cellprovet innehåller den typen av HPV betyder det att kvinnan har en ökad risk att utveckla cellförändringar. Det behöver inte betyda att de utvecklas till cancer – de allra flesta cellförändringar gör inte det.

HPV-infektioner är mycket vanliga och läker oftast ut av sig själva, utan att ge några negativa konsekvenser, särskilt hos kvinnor som är yngre än 30 år. För kvinnor i åldrarna 23–29 år finns det inte något vetenskapligt stöd för att HPV-analys skulle vara en mer effektiv metod än cytologisk analys. I den åldersgruppen görs därför även fortsättningsvis endast en cytologisk analys av cellprovet.

HPV-analys av cellprov används för kvinnor från 30 år och uppåt. I den åldersgruppen anses det ge en ökad cancerförebyggande effekt. De cellprov som innehåller HPV följs upp med en cytologisk analys för att undersöka eventuella cellförändringar. 

För kvinnor över 50 år sker cellprovtagningen inte lika ofta. Kvinnor som har haft normala provsvar utan cellförändringar upp till 50 års ålder anses ha en väldigt liten risk att utveckla livmoderhalscancer. En glesare provtagning med HPV-analys anses därför ge ett starkt och fullt tillräckligt skydd. För kvinnor som tidigare behandlats för allvarliga cellförändringar sker däremot en långvarig uppföljning.  

Studier har visat att screening för livmoderhalscancer även har en cancerförebyggande effekt för kvinnor äldre än 60 år. Därför höjs den övre åldersgränsen för screening, från 60 till 64 år. Om cellprov inte har tagits vid 64 års ålder skickas en årlig kallelse upp till 70 års ålder. 

Flera studier har visat att screening med HPV-analys kan skapa mer oro och ångest än med enbart cytologisk analys. En orsak kan vara att fler kvinnor får ett positivt testbesked. En annan orsak är att resultatet även kan påverka kvinnors sexuella välbefinnande när de får besked om att de har en HPV-infektion. Eftersom viruset är sexuellt överförbart kan det väcka frågor i relationer om hur man fått infektionen och det riskerar att skapa konflikter partners emellan. Det är även, inom ramen för tidigare screeningprogram, väldokumenterat att besked om avvikande cytologiskt prov och uppföljande undersökning med kolposkopi kan orsaka betydande stress och oro. 

För att förebygga och minimera de negativa psykologiska effekter som screeningprogram med HPV-analys kan medföra, bör särskild vikt läggas vid kommunikation och information. Det inkluderar även innehållet i kallelsen till att delta i screeningprogrammet och provsvaret.

1.2 Nulägesbeskrivning

Kommunikation med de deltagande kvinnorna är mycket viktig både för att minimera de negativa psykologiska effekter som kan uppstå och för att inte täckningsgraden ska minska genom att analysmetoden för kvinnor över 30 år ändras. Socialstyrelsen har därför gjort bedömningen att det behövs en kommunikationsplan för screeningprogrammet. Som stöd har vårdprogramgruppen tagit fram ett nationellt underlag för en sådan, som bland annat kan användas för att ta fram mallar för kallelser, provsvar och material med fördjupad information.

Webbplatsen 1177 Vårdguiden är en nationell resurs för landstingen när det gäller patientinformation. Där finns sedan tidigare informationssidor såväl om gynekologisk cellprovskontroll som HPV och HPV-vaccination. Materialet är delvis översatt till ett flertal andra språk än svenska. 

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har sedan tidigare samlat en stor del av landstingen kring en gemensam kallelse och information om tidigare screeningprogram. Det material som finns utarbetat bör uppdateras och kompletteras i enlighet med det nationella vårdprogrammet. Regionalt finns även erfarenheter om kommunikation för att underlätta deltagandet i tidigare screeningprogram, till exempel projektet Rädda livmodern i Malmö, projektet Ta med en vän i nordöstra Göteborg och den årligen återkommande informations-kampanjen Cellprovsveckan som på olika sätt bidragit i arbetet med vårdprogrammet och påverkat de strategier och budskap som lyfts fram i kommunikationsplanen. Vid RCC Stockholm-Gotland finns erfarenhet av telefonrådgivning om screening för livmoderhalscancer med HPV-analys som också har tagits tillvara.  

När nationella vårdprogram för cancerdiagnoser tas fram ingår patientföreträdare för den aktuella diagnosen i den nationella vårdprogramgruppen för att inkludera patientperspektivet. Inom ramen för det nationella screeningprogrammet för livmoderhalscancer kallas alla kvinnor i åldrarna 23–64 år. Kvinnor i varierande åldrar bjöds därför in till en fokusgrupp. De rekryterades genom informationsbrev som gick ut till barnmorskemottagningar i Göteborgs kommun och även spreds via sociala medier. Sju kvinnor deltog. Inom gruppen fanns bred representation av erfarenheter och åsikter om gynekologisk cellprovskontroll. Kvinnorna var i åldrarna 25–47 år och hade skiftande kulturell bakgrund. I gruppen diskuterades informationsmaterial, kommunikationssätt och kommunikationskanaler. I diskussionerna framkom att både för mycket och för lite information i kallelse och provsvar kan oroa; hur detaljerad information man vill få skiljer sig åt från person till person. För några kan oro leda till att de drar sig för att gå på cellprovskontroll när de blir kallade. Det kan både handla om en oro inför provtagningen i sig och inför vad provsvaret ska visa. Det framkom att något som kan göra skillnad för hur provtagningen uppfattas är att tydligare informera om att gynekologisk cellprovskontroll inte bara sker för att upptäcka livmoderhalscancer utan också för att skydda kvinnor genom att upptäcka och behandla cellförändringar i livmoderhalsen tidigt, innan de hinner utvecklas till cancer.

Deltagare i gruppen har även använts som referensgrupp för det informationsmaterial samt underlag till kallelse och provsvar som har omarbetas. 

 

1.3 Konsekvent ordval ger ökad tydlighet

En förutsättning för att kunna ge samstämmig information med budskap som upplevs som tydliga och entydiga är att de som kommunicerar är konsekventa i sitt ordval. I utåtriktad information om screeningprogrammet och i kommunikationen mellan hälso- och sjukvårdspersonal och kvinnor bör nedanstående begrepp och definitioner användas i första hand. 

Begrepp

Definitioner

HPV-analys

Begreppet HPV-analys bör användas istället för exempelvis HPV-test i utåtriktad kommunikation med kvinnor och allmänhet. Det sistnämnda kan ge intryck av att något ytterligare ska utföras på kvinnan utöver den för många välkända cellprovtagningen. Begreppet HPV-analys underlättar för att tydliggöra att det är en analysmetod som kan användas på samma prov.

Tänk även på att förkortningen HPV alltid bör skrivas ut första gången den förekommer i en text eller omnämns i ett sammanhang. Ett alternativt uttryckssätt kan exempelvis vara: cellprovet analyseras för förekomst av humant papillomvirus (HPV).

Humant papillomvirus av högrisktyp (hrHPV)

Begreppet humant papillomvirus av högrisktyp (hrHPV) används som samlingsnamn på de typer av HPV som upptäcks med HPV-analys av ett gynekologiskt cellprov. hrHPV är ett internationellt vedertaget begrepp men lite missvisande och onödigt oroande eftersom risken för den enskilda kvinnan som bär hrHPV är mycket liten. I de flesta sammanhang kan hr utelämnas och man kan använda HPV som begrepp.

Cytologisk analys

Av samma skäl som beskrivits ovan bör begreppet cytologisk analys användas i utåtriktad kommunikation med kvinnor och allmänhet istället för cytologprov.

Gynekologiskt
cellprov

Gynekologiskt cellprov är ett vedertaget begrepp för det prov som tas i livmoderhalsen på kvinnan. Eftersom provtagningen på kvinnan genomförs på samma sätt som i tidigare screening är det viktigt att fortsätta att använda samma begrepp även då provet analyseras för förekomst av HPV.

Gynekologisk cellprovtagning

Begreppet gynekologisk cellprovtagning används för den enskilda provtagning som utförs. Eftersom provtagningen på kvinnan genomförs på samma sätt som i tidigare screening och de analyser som görs fortfarande är analyser på celler tagna från livmoderhalsen, är det rimligt och viktigt att fortsätta att använda samma begrepp även då provet analyseras för förekomst av HPV.

Gynekologisk cellprovskontroll

Begreppet gynekologisk cellprovskontroll används för att mer övergripande beskriva den screening som erbjuds den kvinnliga befolkningen som skydd mot och för tidig upptäckt av livmoderhalscancer. I utåtriktad kommunikation med kvinnor och allmänhet kan det användas som synonym till screeningprogrammet för livmoderhalscancer eller cervixscreening.

Screening

Screening är en systematisk undersökning av ett större antal friska människor för att upptäcka en sjukdom, eller förstadier till en sjukdom, innan den har gett symtom.

1.4 Avgränsningar

Underlaget till kommunikationsplan utgår från ett nationellt perspektiv och tar inte upp detaljer kring regional och lokal anpassning.

 

2. Syfte, mål och kommunikationsstrategi

2.1 Syfte

Underlaget till kommunikationsplan är tänkt att fungera som ett stöd i framtagandet av lokala kommunikationsplaner, men kan även fungera självständigt som stöd för verksamheterna och professionerna inom vården. Syftet är att ge goda grundförutsättningar för en samstämmig och tydlig kommunikation om screeningprogrammet.

2.2 Mål

Målet är stimulera till deltagande och att kvinnor som erbjuds att delta i screeningprogrammet ska känna sig trygga och välinformerade om syftet med programmet och om hur det går till, samt att genom god tillgång på saklig information minimera risken för negativa psykologiska effekter.

2.3 Kommunikationsstrategi

En stor utmaning är att screeningprogrammet berör en bred grupp individer med olika erfarenheter och skilda informationsbehov, behov som också kan förändras beroende på provsvar. Därtill tillkommer socioekonomiska skillnader och kulturella olikheter. Kommunikationen bör därför ske på flera olika sätt, det informationsmaterial som tas fram behöver göras tillgängligt i flera kanaler och det behöver finnas möjlighet till personlig kontakt.

Det som är nytt i screeningen för livmoderhalscancer är främst den ökande omfattningen av HPV-analys som för många kvinnor kommer att medföra provsvar med ny information. Beroende på analysresultatet behöver en del kvinnor även kompletterande undersökningar. Det är situationer som kan väcka nya frågor och leda till oro och ångest.

Kommunikationen är viktig genom hela processen från kallelse till provtagningstillfälle och vid återkoppling om provresultat och eventuell uppföljning. Det är viktigt att alla kvinnor som deltar, och som erbjuds att delta, i screeningprogrammet får tillgång till validerad, korrekt, kortfattad och skriftlig information om screeningprogrammet genom hela processen. Innehållet bör vara formulerat på ett enkelt och begripligt sätt samt finnas tillgängligt på de språk som är vanliga i den aktuella befolkningsgruppen.

2.3.1  Informationspaket med tydliga och entydiga budskap

Saklig och samstämmig information i flera kanaler, såväl muntligt som skriftligt, skapar trygghet och tillit till screeningprogrammet.

Ett framtaget informationspaket med skriftlig information som kommunikationsstöd till hälso- och sjukvårdspersonal gör det lättare att sprida

tydliga och entydiga budskap. Stomme till sådant informationspaket tas lämpligen fram gemensamt. Informationspaketet kan exempelvis innehålla en informationsaffisch att använda i väntrum samt ett informationsblad med vanliga frågor och svar att dela ut i samband med besök med hänvisning till fördjupad patientinformation på webbplatsen 1177 Vårdguiden.

Regionala cancercentrum i samverkans webbplats kan användas för informationsmaterial till vårdpersonal. till dess att ett nationellt samordningskansli ev. har upprättats.

2.3.2 Kortfattad och tydlig skriftlig information i tidigt skede

Det är viktigt att ge kvinnor kortfattad och tydlig skriftlig information redan vid den första kontakten med screeningprogrammet, såsom i kallelse och provsvar. Tidigare framtagna mallar för kallelse och provsvar uppdateras därför med kompletterande information om HPV och HPV-analys. För att tillmötesgå de kvinnor som vill veta mer bör det finnas även kontaktuppgifter och hänvisning till fördjupad information i breven.

2.3.3 Tillförlitliga källor med fördjupad information digitalt

Internet är en viktig informationskälla i alla åldrar och används bland annat för att söka hälsoinformation och för att dela och jämföra både information och vårdupplevelser med andra. Det förstärker behovet av öppenhet och transparens i vården och att vårdgivare är konsekventa i sin kommunikation. Genom att använda samma begrepp och ge tydliga och entydiga svar på frågor som uppstår minskar risken för oro och missförstånd.

För att möta olika informationsbehov, och därigenom upprätthålla tilliten till screeningprogrammet, är det också viktigt att tillhandahålla informationsmaterial i digital form och erbjuda länkar vidare till tillförlitliga källor med fördjupad information i digitala kanaler för de som vill veta mer.

För att de källor som används ska upplevas tillförlitliga och aktuella behöver innehållet uppdateras i enlighet med vårdprogrammet och ses över löpande. Lämplig källa för patientinformation är exempelvis 1177 Vårdguiden. Där finns sedan tidigare informationssidor om såväl gynekologisk cellprovskontroll och cellförändringar som HPV och HPV-vaccination.

För ökad möjlighet till informationsspridning och tillgänglighet kan webbplatser med fördel även kompletteras med informations- och kommunikations­möjligheter i sociala medier.

Det informationsmaterial som tas fram kan även tillgängliggöras i andra sammanhang på internet och i sociala medier där information om cellprovtagning görs tillgänglig med landsting eller region som avsändare. För att säkerställa aktualitet och versionshantering bör det ske genom att erbjuda länkar till innehåll som publiceras på 1177 Vårdguiden.

2.3.4 Särskilda informationsinsatser för kvinnor vars cellprov innehåller HPV

Många kvinnor kommer att få provsvar som kan göra dem oroliga. Det kan handla om att cellprovet innehåller HPV med eller utan tecken på cellförändring.

Om provet innehåller HPV och kvinnan också har cellförändringar kallas hon till en gynekologmottagning och får sina frågor besvarade i samband med kolposkopiundersökningen.  Hon kan också ringa denna mottagning o under väntetiden. Men om provet innehåller HPV och inte visar tecken på cellförändringar dröjer det 3 år till nästa vårdkontakt inom screeningprogrammet, då kvinnan kallas till nästa provtagning. För att undvika att kvinnor oroar sig i onödan och för att värna om vårdens resurser krävs därför särskilda informationsinsatser till dessa kvinnor.

Tidigare framtagna mallar för provsvar samt dokument med vanliga frågor och svar bör uppdateras och förtydligas för att möta detta nya informationsbehov. Kvinnorna bör även erbjudas möjlighet att ta personlig kontakt för att få svar på frågor som kan lindra oro. I de fall kvinnan blir kallad till en gynekologisk mottagning för uppföljning bör hon kunna kontakta denna mottagning. I majoriteten av fallen där kvinnan får besked om HPV-infektion gäller inte det och då behöver landstingen ange en tydlig och tillgänglig möjlighet till personlig kontakt. Detta sker lämpligen genom en telefonservice.

2.3.5 Behov av telefonrådgivning som komplement

Syftet med ett telefonnummer för rådgivning är främst att ge kvinnor den självklara möjligheten att få personlig kontakt efter att ha fått ett svar om HPV-infektion. Rådgivningen ska kunna informera kvinnor som känner sig oroliga och ge svar på frågor utöver den information de kunnat ta till sig samt undvika att kvinnorna tar nya prover i onödan. Telefonrådgivningen bör kunna ge svar på generella frågor, ge övergripande information om gynekologisk cellprovtagning och HPV, hjälpa kvinnor att förstå provsvar samt hänvisa till vart de kan vända sig för att boka om sin tid.

Erfarenheten från RCC Stockholm-Gotland, som prövat att tillhandahålla ett regionalt telefonnummer för frågor om screening för livmoderhalscancer med HPV-analys, har visat att det finns ett tydligt behov av en sådan tjänst.

Den befintliga telefonrådgivningen genom 1177 Vårdguiden kan vara en naturlig kontaktväg för många kvinnor, och det är därför viktigt att säkra att telefonrådgivarna där har ett uppdaterat rådgivningsstöd med strukturerade svar på vanliga frågor. Det kan också vara nödvändigt att förbereda för ett ökat antal samtal i samband med att fler landsting inför HPV-analys. Bl.a. erfarenheten från RCC Stockholm-Gotlands rådgivning visar att det dessutom finns behov av en  telefonservice som bemannas av vårdgivare med särskild kunskap och erfarenhet av att kommunicera kring HPV-infektioner. En sådan telefonservice kan sannolikt bli mest kostnadseffektiv och ge bäst service om den samordnas över landstingsgränser. Ett alternativ är då att i brevet med provsvar hänvisa till ett lokalt, regionalt eller nationellt telefonnummer med särskild kompetens att svara på denna typ av frågor. Uppföljning och utveckling av informationsinsatser med stöd av statistik och genom att logga frågor underlättas också med en gemensam satsning.

E-postkanal bör finnas för frågor utanför telefontid.

2.3.6 Stöd för tydlig och enhetlig kommunikation mellan vårdgivare och kvinnor

Utbildning av hälso- och sjukvårdspersonal är en viktig grundförutsättning för god kommunikation med kvinnor som deltar i screeningprogrammet som skydd mot och för tidig upptäckt av livmoderhalscancer. Cirka 1 800 barnmorskor inom mödrahälsovården är engagerade i screeningverksamheten i landet tillsammans med läkare och annan personal vid gynekologmottagningar och andra vårdinrättningar. De möter varje år över 600 000 kvinnor för cellprovtagning. Hälso- och sjukvårdspersonalen som kommer i kontakt med screeningdeltagare har möjlighet att ge information, såväl skriftligt som muntligt, och besvara eventuella frågor. Utbildning i vilka förändringar som det nationella vårdprogrammet innebär och en gemensam strategi kring kommunikation med tydliga budskap till kvinnor är avgörande för tilliten och bör ges hög prioritet.

2.3.7 Särskilda informationsinsatser för kvinnor som inte deltar

För att uppnå och upprätthålla ett högt deltagande krävs särskilda informationsinsatser för kvinnor som inte deltar i screeningprogrammet varje gång de blir kallade. Det motverkar även skillnader i deltagande utifrån socioekonomiska, språkliga och kulturella olikheter, och bidrar därmed till en mer jämlik vård.

Syftet är att motivera till ett ökat deltagande, minska oro och även informera om ombokningsmöjligheter. Det är viktigt att dessa informationsinsatser utformas så att kvinnors självbestämmande och möjlighet att avstå från provtagning inte äventyras.

Kommunikationsprocessen går till på så vis att en ny kallelse skickas till kvinnan som en årlig påminnelse efter utebliven cellprovtagning. Om inget prov tagits efter 6 år respektive 10 år, för kvinnor över 50, gör vårdgivaren ett försök att ta kontakt med kvinnan per telefon. Ytterligare ett år senare erbjuds kvinnan ett självtest för HPV om provsvar inte inkommit.

I samband med andra gynekologiska undersökningar bör vårdgivaren erbjuda kompletterande screening vid behov. 

2.3.8 Särskilda informationsinsatser för personer med livmoderhals som inte får en kallelse inom screeningprogrammet

Att delta i screeningprogrammet är viktig för alla personer mellan 23 och 70 år som har en livmoderhals, oavsett könsidentitet.

Kallelsesystemet utgår från kvinnliga personnummer, det innebär att transmän som har kvafr sin livmoder och fått nytt personnummer inte automatiskt kallas till cellprovtagning. De behöver få information om det efter avslutad könsutredning, så att de själva kan kontakta en mottagning och boka tid för provtagning. Det är önskvärt att de får hjälp med detta av den enhet som utrett könsdysforin.

För att minska oro och upprätthålla tillit till screeningprogrammet är det också viktigt med tydlig information om vad som ligger till grund för screeningprogrammets åldersgränser - att åldersgränserna är satta för att ge optimalt skydd mot cervixcancer med ett minimum av bieffekter i form av överprovtagning och utredning av självläkande förändringar.

Riktade informationsblad kan med fördel tas fram.

2.3.9 Informera brett om vad som förändrats i screeningprogrammet och varför

För att öka grundkunskapen och förförståelsen hos allmänhet, hälso- och sjukvårdspersonal och beslutsfattare bör information om vad som förändrats i screeningprogrammet och varför spridas brett i anslutning till att vårdprogrammet träder i kraft. Exempel på insatser i detta syfte kan vara pressmeddelanden eller debattinlägg.

2.3.10    Översikt

Strategi

Exempel på informationsinsats

Erbjuda screeningdeltagare kortfattad och tydlig skriftlig information i tidigt skede med hänvisning till fördjupad information för att möta olika informations­behov och därigenom skapa och upprätthålla tillit till screeningprogrammet.

Uppdatera och förtydliga textinnehåll i tidigare framtagna mallar såsom kallelse, provsvar samt vanliga frågor och svar och en ”språklapp” med kort information på andra språk som bilaga till kallelsen. Även ge länkar till fördjupad information, även till information på andra språk än svenska.

Särskilda informationsinsatser för kvinnor vars cellprov innehåller HPV med syfte att minska oro och ångest samt möta nya informationsbehov med anledning av provsvar. 

Uppdatera och förtydliga textinnehåll i tidigare framtagna mallar för provsvar samt vanliga frågor och svar. Ange kontaktuppgifter för telefonrådgivning.

Särskilda informationsinsatser för kvinnor som inte deltar i screening­programmet varje gång de blir kallade med syfte att motivera ett ökat deltagande, minska oro och informera om ombokningsmöjligheter.

Ny kallelse som påminnelse årligen och kontakt per telefon efter 6 år samt erbjuda självtest efter 7 år. Budskap bör utformas så att kvinnors själv-bestämmande och möjlighet att avstå från provtagning inte äventyras.

Särskilda informationsinsatser för personer med livmodertapp som inte får en kallelse inom screeningprogrammet med syfte att inkludera transpersoner med livmoderhals, minska oro och upprätthålla tillit till screeningprogrammet.

Uppdatering av textinnehållet på 1177 Vårdguiden i enlighet med vårdprogrammet (även den information som finns på andra språk än svenska). Riktade informationsblad kan med fördel tas fram.

Erbjuda screeningdeltagare fördjupad information i digitala kanaler för att möta olika informationsbehov och därigenom upprätthålla tillit till screeningprogrammet.

Uppdatering av textinnehållet på 1177 Vårdguiden i enlighet med vårdprogrammet (även den information som finns på andra språk än svenska). Tillförlitlig fördjupad patientinformation bör främst erbjudas genom länkar dit.

Erbjuda screeningdeltagare fördjupad information skriftligt för att möta olika informationsbehov och därigenom skapa och upprätthålla tillit till screeningprogrammet.

Ta fram ett nationellt informationspaket som kommunikationsstöd till hälso- och sjukvårdspersonal att användas exempelvis vid besök och i väntrum. 
T.ex. informationsaffisch samt informationsblad att dela ut med hänvisning vidare till 1177 Vårdguiden.

Erbjuda stöd för tydlig och enhetlig kommunikation mellan hälso- och sjukvårdspersonal och screeningdeltagare för att skapa goda förutsättningar för en tydlig och enhetlig kommunikation.

Ta fram utbildningsmaterial till personal med gemensamma begrepp och tydliga budskap om syftet med screeningprogrammet, hur det går till samt vanliga frågor och svar. Det nationella informationspaketet bör också presenteras tillsammans med förslag på hur det kan användas.

Särskild kompetens vid  telefonrådgivning där vårdpersonal kan  informera dem som känner sig oroliga och ge svar på frågor utöver den information kvinnorna kunnat ta till sig på annat vis.

Framtagande/uppdatering av rådgivningsstöd med tydliga och enhetliga svar på vanliga frågor. E-post bör finnas för frågor utanför telefontid

Informera brett om vad som förändrats i screeningprogrammet och varför med syfte att öka grundkunskap och förförståelse hos allmänhet, hälso- och sjukvård och beslutsfattare. 

Framtagande av ett samordnat informationsunderlag riktat till dags- och fackpress. Lokala/regionala  pressmeddelanden, debattinlägg eller liknande i dags- och fackpress.

3. Budskap, målgrupper och kanaler

3.1 Tydliga budskap

Gemensamma tydliga budskap är en förutsättning för att kunna ge saklig och samstämmig information i flera kanaler, såväl muntligt som skriftligt.

Budskapen har delats in i sex övergripande ämnesområden:

1. Om förändringarna i screeningprogrammet

  • Det nya screeningprogrammet ger förbättrad screening och ett säkrare provresultat.
  • Den gynekologiska cellprovtagningen går till på precis samma sätt som förut. Analysen av cellprovet har utökats med ytterligare en metod för kvinnor över 30 år, HPV-analys.
  • För kvinnor över 30 år anses HPV-analys av gynekologiskt cellprov ge en ökad cancerförebyggande effekt. De cellprov som innehåller HPV följs upp med en cytologisk analys för att undersöka eventuella cellförändringar.
  • HPV-infektioner är mycket vanliga och läker oftast ut av sig själva, utan att ge några negativa konsekvenser, särskilt hos kvinnor som är yngre än 30 år.
  • För kvinnor i åldrarna 23–29 år finns det inte något vetenskapligt stöd för att HPV-analys skulle vara en mer effektiv metod än cytologisk analys. Därför görs även fortsättningsvis enbart cytologisk analys av cellprovet för kvinnor under 30 år.
  • För kvinnor över 50 år sker cellprovtagningen inte lika ofta. Kvinnor som har haft normala provsvar utan cellförändringar upp till 50 års ålder anses ha en väldigt liten risk att utveckla livmoderhalscancer. En glesare provtagning med HPV-analys anses därför ge ett starkt och fullt tillräckligt skydd.
  • För kvinnor över 50 år som tidigare behandlats för allvarliga cellförändringar sker däremot en långvarig uppföljning.
  • Den övre åldersgränsen för screeningprogrammet höjs från 60 till 64 år eftersom det anses ge en ökad cancerförebyggande effekt. Om cellprov inte tagits vid 64 års ålder skickas en årlig kallelse upp till 70 års ålder.

 

2. Om vilka som får och inte får kallelse till screeningprogrammet

  • Kallelsesystemet utgår från kvinnliga personnummer, det innebär att transmän som har kvar sin livmoder och fått nytt personnummer inte automatiskt får en kallelse till cellprovtagning. De som har livmoderhals kan själva behöva kontakta en mottagning och boka tid för provtagning.
  • Alla kvinnor mellan 23 och 64 år får kallelse till cellprovskontroll. Om cellprov inte tagits vid 64 års ålder skickas en årlig kallelse upp till 70 års ålder. 
  • Livmoderhalscancer är extremt ovanligt före 23 års ålder. Cellförändringar är vanligt förekommande, men de allra flesta läker ut av sig själva. Det finns inte några vetenskapliga bevis för att cellprovskontroller skulle göra någon nytta före 23 års ålder.
  • Efter 70 års ålder kallas man inte längre till cellprovskontroll. Orsaken till det är att de som då deltagit i gynekologisk cellprovskontroll tidigare i livet, och haft normala cellprover, har mycket liten risk att utveckla cancer.

 

3. Fördelar med att delta i screeningen

  • Gå varje gång du blir kallad. Cellprov räddar liv!
  • Cellprov är viktigt för alla som har en livmoderhals, oavsett hur man identifierar sig.
  • Cellprov kan rädda din fertilitet! Behandling av cancer kan innebära att din livmoder behöver opereras bort.
  • Att gå varje gång du blir kallad ger ett skydd mot livmoderhalscancer eftersom cellförändringar kan tas bort innan de utvecklats till cancer.
  • Screeningen gör att livmoderhalscancer kan upptäckas i ett tidigt skede.
  • Cellförändringar i livmoderhalsen syns inte och ger oftast inga besvär. De kan bara upptäckas genom cellprovtagning.

 

4. Om provsvar med cellförändringar

  • Cellförändringar är inte cancer.
  • Cellförändringar behöver inte utvecklas till cancer – för de allra flesta gör det inte det.
  • Forskning visar att rökande kvinnor har en ökad risk för cellförändringar. Det kan därför löna sig att sluta röka, även för den som redan har haft cellförändringar.
  • Forskning visar också att cellförändringar kan gå tillbaka och läka ut snabbare om du inte röker.

 

5. Om HPV (humant papillomvirus)

  • Humant papillomvirus är ett mycket vanligt förekommande virus och det finns över hundra olika typer. Vissa virustyper orsakar könsvårtor (kondylom) och andra kan ge upphov till cellförändringar som kan utvecklas till cancer.
  • HPV överförs via sexuella kontakter och det sprids väldigt lätt.
  • Även kvinnor som har sex med kvinnor kan smittas med HPV.
  • HPV-infektionen i sig själv kan inte behandlas. Hos de allra flesta ger HPV en infektion som inte märks alls och läker ut av sig själv. Nära nog alla människor smittas någon gång under sin livstid.
  • Infektionstillfället kan ligga många år tillbaka i tiden. Det går inte att ta reda på när du blivit smittad eller av vem. Det kan finnas flera skäl till att infektionen kan påvisas nu men att man inte kunnat se det tidigare.
  • Det är viktigt att även du som har vaccinerat dig mot HPV går på cellprovskontroll varje gång du blir kallad. Vaccin och kondom ger inte ett heltäckande skydd mot livmoderhalscancer. Vaccin mot HPV är ett komplement till screeningprogrammet.

 

6. Om provsvar med HPV

  • Det är bara om det finns humant papillomvirus av högrisktyp som cellförändringar kan vara farliga och utvecklas till livmoderhalscancer, så det är det man söker efter med HPV-analys.
  • Förekomst av HPV betyder att kvinnan har en ökad risk att utveckla cellförändringar.
  • Cellförändringar behöver inte utvecklas till cancer – för de allra flesta gör det inte det.

 

3.2 Målgrupper och ambassadörer

För information och kommunikation om screening som skydd mot och för tidig upptäckt av livmoderhalscancer finns det två centrala målgrupper:

  • I första hand kvinnor som deltar och som erbjuds att delta i screeningprogrammet, med särskilda budskap och informationsinsatser till kvinnor som inte deltar i screeningprogrammet och kvinnor vars cellprov innehåller HPV.
  • I andra hand allmänhet, hälso- och sjukvårdspersonal och beslutsfattare.


Viktiga ambassadörer för att nå målgrupperna är:

  • Hälso- och sjukvårdspersonal som kommer i kontakt med kvinnor inom screeningprogrammets målgrupp, främst barnmorskor och gynekologer.

 

3.3 Informations- och kommunikationskanaler

För att nå målgrupperna och möta olika informationsbehov behövs informationsinsatser i flera olika kanaler. De som är centrala för screening som skydd mot och för tidig upptäckt av livmoderhalscancer listas nedan:

  • Kallelser och provsvar ger för många den första informationen om cellprovtagning och är därefter en central kommunikationskanal. För att ge konsekvent information och jämlik vård är det viktigt att säkerställa att nationellt framtagna mallar för kallelse och provsvar används. Det har även påvisats i en randomiserad studie att den nationella kallelsen bidrar till ett högre deltagande i screeningen.
  • Utbildningsmaterial för hälso- och sjukvårdspersonal ger nödvändig kunskap om vilka förändringar som screeningprogrammet innebär och en gemensam strategi kring kommunikation med gemensamma begrepp och tydliga budskap. 
  • Personliga möten och samtal mellan hälso- och sjukvårdspersonal och de kvinnor som deltar och erbjuds att delta i screeningprogrammet är viktig. Det gäller både vid provtagning och i andra sammanhang där frågor kan komma på tal.
  • Telefonrådgivning med möjlighet att även besvara frågor via e-post. För generella frågor och övergripande information om gynekologisk cellprovtagning och HPV, hjälp att förstå provsvar samt hänvisning till vart man kan vända sig för att boka om sin tid.
  • Informationsmaterial i tryckt form bör tillhandahållas i mottagningens väntrum och kan även fungera som ett informationsstöd som hälso- och sjukvårdspersonal kan överlämna till kvinnor i samband med provtagning och frågor. 
  • Informationsmaterial i digital form bör även finnas som en del av den information som finns på 1177 Vårdguiden om gynekologiskt cellprov och HPV. Information i digital form kan med fördel även spridas i andra etablerade kanaler inom landsting och regioner som relaterar till ämnet, t.ex. på webbplatser och i sociala medier.
  • Brett riktad information till allmänhet, hälso- och sjukvård och beslutsfattare om de förändringar som ingår i screeningprogrammet och dess förväntade effekter.


För att främja ett jämlikt deltagande bör även information som redan tidigare översatts till andra språk än svenska ses över och kompletteras.

3.4 Uppföljning

Följande uppföljning bör genomföras:

  • Att säkerställa att täckningsgraden är likvärdig med eller högre än före 2015, främst för åldersgruppen över 30 år som erbjuds HPV-analys. Uppgifter om täckningsgrad redovisas sedan tidigare i Öppna jämförelser.
  • Att medarbetare vid berörda verksamheter inom hälso- och sjukvården har fått information och utbildning om förändring och budskap – t.ex. genom spridning av vårdprogrammet.
  • Att baspaket med informationsmaterial har erbjudits barnmorskemottagningar i samtliga landsting/regioner. Tryckta exemplar eller för nedladdning eller beställning.
  • Att nationellt framtagna mallar för kallelse och provsvar finns tillgängliga digitalt för hälso- och vårdpersonal tillsammans med vanliga frågor och svar.
  • Att patientinformation som gjorts tillgänglig via webbplatsen 1177 Vård­guiden löpande uppdaterats i enlighet med vårdprogrammet och i samråd med medicinsk granskare för att säkerställa aktualitet och tillförlitlighet.
  • Att landstinget erbjuder särskilt anpassad telefonrådgivning, antingen lokalt eller samordnat. 
  • Att kvalitetsuppföljning av telefonrådgivning och e-postrådgivning sker.
  • Följs upp både med avseende på kvalitet och tillgänglighet med loggning av frågor och mätning av svarstider. Kvinnan bör även ges möjlighet att ge sitt omdöme efter samtalet/mailet, i den telefontjänst och mailtjänst som används.
  • Att löpande mäta hur nöjda screeningdeltagarna är. Det finns en nationell enkät framtagen för deltagare i cellprovskontroll som inte använts i full skala ännu – ”Var du nöjd?”[1]. Deltagare fyller i den direkt på plats, via pappersblankett eller digitalt t.ex. via läsplatta. Mätning under 1–3 månader/år beroende på mottagningens storlek, förslagsvis under perioden september till november.

 

[1] Enkäten är framtagen och prövad som pilot av Expertgruppen för cervixcancerprevention och Nationella arbetsgruppen för cervixcancerprevention.

4. Ansvarsfördelning

Regionala cancercentrum i samverkan

  • Samordning av nationellt/landstingsgemensamt framtaget informationsmaterial och underlaget till kommunikationsplan.

Nationell samordning mellan sjukvårdshuvudmännen

  • Samordning av gemensamt framtagna mallar (inklusive text och layout för kallelser och svarsbrev), informationsmaterial och kommunikationsplan. Övergripande ansvar för förvaltning och utveckling av gemensamt framtagna mallar, informationsmaterial och kommunikationsplan samt samordning och spridning av regionala insatser är en förutsättning för att kunna upprätthålla en nationellt samstämmig och tydlig kommunikation om screeningprogrammet. Detta arbete bör involvera personer med regionala och lokala engagemang i kommunikations- och utbildningsfrågor samt någon form av fokusgrupp med kvinnor.
  • Uppdatering av informationsmaterial samt underlag för kommunikationsplan i samband med revidering av vårdprogrammet. 
  • Säkra uppdaterat rådgivningsstöd för telefonrådgivning. och ev. samordning av telefonrådgivning. 
  • Ansvar för uppföljning. 

Landstingsnivå

  • Landstingens screeningorganisation ansvarar för kommunikation och utbildning om screening som skydd mot och för tidig upptäckt av livmoderhalscancer. Gemensamt framtaget material bör användas i första hand.

Enkäten är framtagen och prövad som pilot av Expertgruppen för cervixcancerprevention och Nationella arbetsgruppen för cervixcancerprevention.

5. Referenser