Gällande vårdförlopp akut leukemi

Fastställt av SKLs beslutsgrupp 2016-12-14

Utredning och beslut om behandling

Utredningsförlopp

Block A

Block B

Block C

Anamnes och klinisk undersökning, inkl. värdering av funktionsstatus och samsjuklighet

Blodprover

Klinisk bedömning

Benmärgsprov för morfologi och immun­fenotypning

 

Genetiska analyser

Vid ALL dessutom: liquor* enligt Nationella riktlinjer för ALL

*Exakt tidpunkt bestäms av de nationella riktlinjerna för ALL.

Resultat av block A

Åtgärd

Stark klinisk misstanke om akut leukemi

Block B och C görs direkt

Svag klinisk misstanke om akut leukemi

Resultaten från block B inväntas innan block C utförs

Primär palliativ behandling är motiverad

Behandlingsbeslut kan i vissa fall fattas utan block C

Undantag: Vid B-ALL bör riktad analys av BCR/ABL göras inför val av palliativ terapi.

Misstanke om diagnos som inte omfattas av det standardiserade vårdförloppet

Det standardiserade vårdförloppet avslutas och patientens fortsatta utredning och behandling planeras individuellt

Multidisciplinär konferens (MDK)

Akut diagnostik görs i samråd mellan ansvarig hematolog, hematopatolog och eventuellt klinisk genetiker. MDK genomförs först efter start av behandling.  

MDK sammanfattar final diagnostik, riskstratifiering och resultat av primär behandling, och baserat på detta ges en rekommendation om fortsatt behandling. Följande personalkategorier ska medverka:

  • eventuellt kontaktsjuksköterska
  • primärt ansvarig hematolog
  • hematopatolog
  • ansvarig för genetikutredning.

Klassifikation och beslut om behandling

Alla beslut om behandling fattas av den ansvariga hematologen i samråd med patienten, och tillsammans med de närstående om patienten önskar det.

På MDK görs final diagnostik och riskstratifiering, som kräver resultat från block C. Detta utgör grund för den fortsatta behandlingens inriktning.

AML och ALL ska klassificeras enligt gällande WHO-klassifikation. 

Omvårdnad, rehabilitering och understödjande vård

Patienten ska tilldelas en namngiven kontaktsjuksköterska i samband med diagnosbeskedet. En ansvarig sjuksköterska bör närvara vid besked om diagnos och diskussion om behandlingsstrategier.

Kontaktsjuksköterskan ska arbeta enligt nationell arbetsbeskrivning vilket bl.a. innebär att ansvara för att Min vårdplan upprättas och uppdateras, samt för aktiva överlämningar. Kontaktsjuksköterskan ska vid behov kunna förmedla kontakt med en enhet för psykosocialt stöd.

Tandläkarbedömning bör utföras tidigt, om möjligt före behandlingsstarten. Det är viktigt med en dialog mellan tandläkare och hematolog om vad som behöver åtgärdas och när ingreppen bör utföras.

Alla patienter i reproduktiv ålder ska få information om hur behandlingen kommer att påverka fertiliteten. Män ska om möjligt erbjudas att frysa sperma innan induktionsbehandlingen startar. Kvinnor ska erbjudas kontakt med en fertilitetsenhet för rådgivning så snart det är kliniskt möjligt.

Rehabilitering och symtomlindrande insatser bör övervägas tidigt i sjukdomsprocessen; se det nationella vårdprogrammet för rehabilitering och det nationella vårdprogrammet för palliativ vård.

Kommunikation och delaktighet

Alla beslut om utredning och behandling ska ske i samråd med patienten, och även med de närstående om patienten önskar. Patienten ska vid behov erbjudas professionell tolk.

Patienten ska informeras i enlighet med patientlagen (kapitel 3), vilket bl.a. innebär att ge information om vilka behandlingsstrategier som kan vara aktuella och vilken strategi man rekommenderar, inklusive behandlingens syfte och biverkningar.

Den som ger informationen ska så långt som möjligt försäkra sig om att mottagaren har förstått innehållet i och betydelsen av informationen.