MENY

Gällande vårdprogram Hodgkins lymfom

Fastställt av Regionala cancercentrum i samverkan 2018-03-16.

26. Patientinformation

Allmänt

Hodgkins lymfom är en cancersjukdom som uppstår i celler som tillhör det lymfatiska systemet. Sjukdomen drabbar oftast unga vuxna men kan även drabba barn och äldre. Trots att Hodgkins lymfom är en allvarlig sjukdom finns det effektiv behandling i form av cytostatika och strålbehandling, vilket gör att de allra flesta blir friska efter behandlingen.

Det vanligaste symtomet är att en eller flera lymfkörtlar svullnar upp, oftast på halsen eller i armhålorna. En del patienter vänder sig till vården för att de blir andfådda eller har hosta, och en del söker vård pga. viktnedgång, långvarig feber eller svettningar nattetid. Dessa senare symtom kallas för B-symtom. Klåda kan också vara ett besvärande symtom.

Orsakerna till Hodgkins lymfom är till stor del okända. Dock kan ett nedsatt immunförsvar (t.ex. pga. hivinfektion eller en tidigare transplantation) vara en riskfaktor för insjuknande. En del reumatiska sjukdomar kan också öka risken något.

Det finns inga starka samband mellan livsstilsfaktorer och insjuknande i Hodgkins lymfom, förutom en lätt ökad risk hos rökare.

Det finns en viss ärftlighet, men för den enskilde individen är risken mycket liten och ingen kontroll av släktingar rekommenderas.

Utredning

För att säkerställa att det rör sig om Hodgkins lymfom krävs ett vävnadsprov från en av de förstorade lymfkörtlarna. Detta kan antingen göras genom att man tar bort hela körteln eller en del av den, och om körtlarna sitter mer svåråtkomligt kan man ta ett vävnadsprov via en nål.

Nästa steg blir att ta reda på hur utbredningen av sjukdomen ser ut i kroppen. Det innebär för de flesta patienter att man gör en PET/CT-undersökning, dvs. en kombination av två undersökningar: I den första (datortomografi eller CT) tittar man på utseendet och storleken av körtlarna i kroppen, och i den andra (PET) undersöker man aktiviteten i de förstorade körtlarna. 

Behandling

Behandlingen beror på utbredning i kroppen och förekomst av vissa riskfaktorer: 

    1. Om sjukdomsutbredningen är begränsad:
      2 eller 4 månaders cytostatikabehandling (ABVD) följt av strålbehandling.
    2. Om sjukdomen är utbredd:
      6 månaders cytostatikabehandling (ABVD eller AVD)
    3. Om sjukdomen är utbredd och det finns vissa riskfaktorer:
      Mer intensiv cytostatikabehandling ges i 4–6 månader (BEACOPP)

Vid utbredd sjukdom gör vi en ny PET/CT-undersökning tidigt i behandlingen. Resultaten av denna undersökning kan styra den fortsatta behandlingen.

ABVD eller AVD

ABVD och AVD är kombinationer av cytostatika, dvs. cellgift, som ges på dagvårdsavdelningen var 14:e dag. Behandlingen ges intravenöst (direkt i blodet), ofta via en kateter på bröstkorgsväggen eller i armen. Varje behandling tar ca 2–3 timmar.

Patienter över 60 år får sällan mer än 2 ABVD kurer eftersom det finns risk för biverkningar med bleomycin (=B i ABVD). Efter 2 månader övergår man till AVD.

BEACOPP

BEACOPP är en cytostatikakombination som ges både som intravenöst dropp på dagvårdsavdelningen och som cytostatikatabletter i hemmet. Ett något längre dropp ges första dagen i första veckan (3–4 timmar) och ett mycket kort dropp ges en–två veckor senare. Dagarna däremellan tar man cytostatikatabletter hemma enligt ett speciellt schema. Tv–tre veckor efter första droppet startar kur 2. 

Biverkningar

Det finns ett antal vanliga biverkningar som vi beskriver lite närmare här. 

Allmänna råd:

  • Fysisk aktivitet: Det är viktigt att fortsätta motionera och röra på sig i den utsträckning man orkar. Både illamåendet och tröttheten minskar och det går fortare att återhämta sig när behandlingen är avslutad.
  • Alkohol: Du bör inte dricka alkohol under de dagar du får cytostatikabehandling.
  • Vaccinera dig mot säsongsinfluensan. Socialstyrelsen och Läkemedelsverket rekommenderar att alla som har gravt nedsatt immunförsvar gör detta. Uppmana närstående att också vaccinera sig mot säsongsinfluensa. Även små barn kan vaccineras. 

Illamående

En vanlig biverkan av cytostatika är illamående. Det finns dock bra mediciner som dämpar illamåendet. Dessa mediciner får man före behandlingen och man har också dessa tabletter hemma att ta om det behövs dagarna efter behandlingen.

Låga blodvärden och infektionskänslighet 

En annan vanlig biverkan är att man blir infektionskänslig och får låga blodvärden. Det beror på att behandlingen påverkar benmärgens celler så att de röda blodkropparna (Hb) och de vita blodkropparna (LPK) sjunker. Benmärgens celler är en frisk vävnad som hinner nybilda sig tills det är dags för ny behandling men ibland kan man behöva hjälpa nybildningen av vita blodkroppar med en spruta som tas under några dagar. När de röda blodkropparna ligger lågt (lågt blodvärde) blir man ofta tröttare än vanligt, och brist på vita blodkroppar gör att man blir mer mottaglig för infektioner. Hör av dig till din behandlande mottagning eller avdelning (även kvällar och helger) om du får feber (över 38,5 °C) eller hosta. Då kan du behöva behandling med antibiotika som tabletter eller som dropp direkt till blodet. 

Trombocyter (eller blodplättar) finns också i benmärgens celler, och de kan tillfälligtvis bli färre efter behandlingen. Följden är att man blir mer lättblödande.

Allmänna råd för att undvika infektion: 

  • Var noggrann med handhygienen. Det gäller både dig själv och dina närstående. 
  • Träffa gärna folk – men undvik infekterade personer. 
  • Undvik gärna folksamlingar och köer om det går, speciellt under influensatider.
  • Undvik att vistas i närheten av husrenoveringar eller ombyggnationer, och undvik att gräva i jord. I jord och byggdamm kan det finnas svampsporer som kan ge farliga infektioner när du är infektionskänslig.
  • Om du kommer i kontakt med någon som är smittad med vattkoppor – ta snarast kontakt med din läkare för diskutera eventuella åtgärder. Vattkoppor kan vara farligt för dig. Risken att du blir sjuk är dock liten om du har haft vattkoppor tidigare eller om du har förebyggande virusprofylax (valaciklovir). 

Tappa håret

Cytostatika gör att man tappar hår, men alla tappar dock inte allt sitt hår. När behandlingen är färdig växer håret långsamt ut igen. Alla får ersättning från landstinget för att prova ut en peruk.  

Kemisk lunginflammation

I både ABVD- och BEACOPP-behandlingen ingår ett cytostatika som heter bleomycin, och det kan i sällsynta fall ge en kemisk lunginflammation. Det är därför viktigt att säga till om du blir ovanligt trött och andfådd eller får hosta. Risken för kemisk lunginflammation ökar om man behandlas med höga syrgastryck. Om du behöver sövas ska du därför alltid meddela narkosläkaren att du har behandlats med bleomycin. Detta gäller under behandlingstiden och ca 5 år framåt. Bleomycin kan också ge mörka märken i huden om man river sig, t.ex. kliar sig med vassa naglar. Dessa märken kan finnas kvar under lång tid, så klia dig försiktigt!

Stickningar och domningar

Vissa cytostatika kan ge biverkningar från de yttre nervändarna i form av stickningar och domningar i fingrar och fötter. Om dessa besvär blir påtagliga kan läkarna behöva justera cytostatikadoserna. Besvären brukar gå tillbaka efter avslutad behandling, men hos en del försvinner inte besvären helt.

Påverkad sexualitet

Hos kvinnor kan menstruationerna bli oregelbundna och även upphöra helt under cytostatikabehandlingen. Detta kan leda till besvär i form av värmevallningar och svettningar. Efter avslutad behandling återfår de flesta regelbunden mens. Underlivets slemhinnor kan bli sköra och torra. Dessutom kan illamående, trötthet och eventuellt håravfall påverka sexualiteten både hos män och hos kvinnor. Män bör använda kondom eftersom cytostatika kan finnas kvar i sperma i upp till 24 timmar efter behandlingen.

Infertilitet

Efter avslutad ABVD-behandling kan de allra flesta få barn, både kvinnor och män. Hos kvinnor finns det dock en risk att den fertila perioden blir kortare, eftersom det finns en ökad risk för att gå tidigare i klimakteriet. Efter BEACOPP-behandling är risken för infertilitet större för båda könen. 

Din läkare kommer att diskutera risken för infertilitet med dig och om det är lämpligt att frysa ägg eller spermier före behandlingen. 

Trötthet

Cytostatikabehandlingen gör ofta att man blir trött, speciellt en bit in i behandlingen. Det är viktigt att fortsätta göra det du tycker är roligt, att du rör på dig och lever så vanligt som möjligt de dagar behandlingen inte ges.

Känslig hud

Huden är känsligare än vanligt efter cytostatikabehandlingen så var försiktig med solen. Detta gäller även solarium. 

Mage- och tarmbesvär

Förstoppning är en vanlig biverkning under cytostatikabehandling. Den kan orsakas av läkemedel som ges mot illamående (exempelvis ondansetron), av morfinpreparat, eller av att man rör sig mindre. Fysisk aktivitet kan hjälpa, och det finns också flera olika läkemedel att använda mot förstoppning som din läkare kan förskriva

Strålbehandling 

Om du behöver strålbehandling börjar den ca 3 veckor efter sista cytostatikakuren. Innan behandlingen börjar blir du kallad till strålbehandlingsavdelningen på ett förberedande besök. Behandlingen ges varje vardag i 2–4 veckor, och varje behandling tar ungefär 15–20 minuter. Biverkningarna beror på vilket område som strålbehandlas och du får mer information från din läkare före strålbehandlingsstarten.

Uppföljning 

En till två månader efter avslutad cytostatika- eller strålbehandling görs en uppföljande röntgenkontroll och det är vanligtvis den sista röntgenkontrollen. Återbesök planeras ungefär var 3:e månad under det första året och sedan glesare i upp till fem år efter avslutad behandling. Om man har fått strålbehandling kan besöken fortsätta även efter fem år.