MENY

Gällande vårdprogram Hodgkins lymfom

Fastställt av Regionala cancercentrum i samverkan 2018-03-16.

8. Kategorisering av tumören

HL indelas i 

  • nodulär lymfocytdominerad HL (NLPHL)
  • klassisk HL (cHL)
    • nodulär skleros (NSHL)
    • blandad celltyp (MCHL)
    • lymfocytrik cHL (LRCHL)
    • lymfocytfattig typ (LDHL) (21-23). 

NSHL och MCHL är vanligast. LDHL-diagnosen är dock svårdiagnostiserad och kan ibland förväxlas med aggressiva lymfom.

HL karaktäriseras av att tumörcellerna, av typen Hodgkin och Reed-Sternberg (HRS), utgör en minoritet av cellerna i tumörvävnaden och tumörstromat utgörs av ett inflammatoriskt infiltrat bestående av olika subgrupper av T-celler, NK-celler, makrofager, plasmaceller, B-celler, endotelceller, fibroblaster, eosinofila och neutrofila granulocyter och mastceller. Mikromiljön i HL är helt avgörande för tumörcellernas överlevnad och det finns ett intrikat nätverk av interaktioner mellan HRS-cellerna och de omgivande cellerna, bl.a. genom utsöndring av olika cytokiner och kemokiner i såväl parakrina som autokrina loopar (24). T-cellerna utgör den dominerande cellpopulationen i mikromiljön och majoriteten av dessa är CD4+ Th2 och regulatoriska T-celler vilka utövar immunsuppressiv aktivitet mot cytotoxiska T-celler.

I HL är HRS-cellerna positiva för CD30, CD15, PAX5 (något svagare än B-celler) och MUM1 men saknar eller uttrycker mycket svagt BOB1, OCT2 och övriga B-cells- och T-cellsmarkörer. HRS-cellerna är germinal-center-deriverade B-celler med klonalt rearrangerad och somatiskt hypermuterad IgVH-gen av såväl tung som lätt kedja (24, 25).

I vissa studier rapporteras att ca 30 % av HL-fallen uttrycker CD20 (21, 22) men det är viktigt att utreda med immunhistokemiska färgningar för att utesluta diffust storcelligt B-cellslymfom (DLBCL) och s.k. gråzonslymfom med drag av både HL och DLBCL som oftare uppvisar en mer aggressiv klinisk bild (26). Man bör lägga till in situ-hybridisering för EBER för att påvisa Epstein-Barr-virus.

Tumörcellerna i NLPHL utgörs av s.k. LP-celler som uttrycker B-cellsmarkörer såsom CD20, CD79a, PAX5, OCT-2 och BOB1, men som oftast saknar uttryck av CD30 och är negativa för CD15. Det finns en nodularitet i lymfomvävnaden med utbredda dendritiska nätverk som är positiva för CD21 och CD23 med rikligt av kvarvarande CD20-positiva B-celler. Differentialdiagnostiskt måste T-cellsrikt B-cellslymfom (TCRBCL) övervägas om det inte går att påvisa säker nodularitet. De T-celler som rosetterar kring LP-cellerna utgörs av CD4- och CD57-positiva Tceller medan CD8-positiva T-celler är vanligare i TCRBCL (21, 22).

Diagnosen bör ställas på kirurgisk biopsi enligt WHO-klassifikationen (21), se KVAST-gruppens rekommendationer för provtagning och provhantering (www.svfp.se). Diagnostik bör utföras av centrum med stor vana att diagnosticera HL, framför allt universitetssjukhus där hematopatologisk diagnostik bedrivs.