MENY

Gällande vårdprogram livmoderkroppscancer

Fastställt av Regionala cancercentrum i samverkan 2018-06-27.

17. Uppföljning

Inledning

Efter behandling av endometriecancer brukar någon form av organiserad uppföljning ske. Uppföljningsprogrammen varierar såväl inom som utanför Sveriges gränser, vilket snarare återspeglar den regionala och nationella sjukvårdsorganisationen samt lokala traditioner än evidensbaserade rekommendationer.

Data från randomiserade studier saknas. Internationellt finns läsvärda rekommendationer för uppföljning efter endometriecancerbehandling framtagna av t.ex. ESMO (183), NCCN (184) och Ontario (185). Huvudsyftet med kontroller är ofta, mer eller mindre uttalat, att förlänga livet. Det finns ingen klar evidens för att detta syfte uppnås. Emellertid finns det andra värden som kan tillfredsställas med ett genomtänkt kontrollprogram (186) vilket diskuteras nedan.

17.1 Varför ett uppföljningsprogram?

För den enskilda patientens skull:

  • För att tidigt upptäcka recidiv då tidig upptäckt sannolikt resulterar i minskad morbiditet och mortalitet. Risken för recidiv varierar med stadium men risken varierar även inom stadium I. Ca 70 % av recidiven är symtomatiska. Rektovaginal undersökning uppges detektera 5–33 % av de asymtomatiska recidiven(185). Retrospektiva studier har generellt inte påvisat skillnad i överlevnad mellan symtomatiska och asymtomatiska recidiv, men skillnad kan finnas i lågriskgruppen (187). Kvinnor med lokala recidiv är potentiellt kurabla (148, 173).
  • För att förebygga, tidigt upptäcka och åtgärda sjukdoms- och behandlingsrelaterad morbiditet. Kvinnor som behandlats med t.ex. strålbehandling, framförallt extern strålbehandling, har stor risk att utveckla långvariga symtom från gastrointestinalkanalen (t.ex. avföringsträngningar, diarré, fekalt läckage) som inverkar på livskvaliteten. Även sexuell dysfunktion, symtom från urinvägar, skelettsmärtor från bäckenet och lymfödem kan uppkomma (173-175).
  • För att etablera en trygg och snabb kontakt för patienten att vända sig till vid problem. Tryggheten att ha någon att vända sig till vid symtom eller funderingar är viktig.


För vårdens skull:

  • Kvalitetskontroll, registrering av biverkningar och sena effekter av behandlingar.


Det är viktigt att förmedla att uppföljande besök är ett erbjudande med ovanstående innehåll. Patienter som inte vill följas bör uppmanas att söka vid symtom.

17.2 Vem ska sköta kontrollerna?

Det finns otillräckligt med data för att rekommendera vilken specialist som ska ansvara för kontrollerna, men det är viktigt att den som gör det har tillräcklig kunskap om sjukdomen, given behandling och dess potentiella sidoeffekter. För god handläggning och åtgärd av behandlingsrelaterade sidoeffekter behövs definierade vårdkedjor med olika specialiteter. Kontinuitet är viktigt för patienten liksom lyhördhet och empati vilket bör beaktas. Sjuksköterskor inklusive kontaktsjuksköterskan har en viktig funktion, inte minst för symtomuppföljning, vägledning och stöd. 

17.3 Patientinformation

Kvinnan bör informeras om potentiella symtom på recidiv då majoriteten av recidiven är symtomatiska. Efter genomgången strålbehandling bör hon också informeras om att liknande symtom kan vara orsakade av behandlingen.

  • Symtom på möjligt recidiv kan inkludera, men är inte begränsat till, vaginal blödning eller flytning, viktnedgång, persisterande smärta (buk, bäcken, rygg, höfter), långvarig hosta, andfåddhet, svullnad i buk eller ben.

17.4 Kontrollbesöket

  • Anamnes
    • Med inriktning på recidiv, behandlingsrelaterade symtom efter kirurgi, strålbehandling, cytostatikabehandling och hormonbehandling
    • Psykosociala besvär
    • Ärftlighet (HNPCC, eventuell remiss onkogenetisk mottagning)
  • Klinisk undersökning med gynekologisk undersökning inkluderande rektalpalpation samt TVS
  • Radiologi vid klinisk indikation
  • HRT individualiserat (se avsnitt 13.7 Hormonsubstitution)
  • Mammografi via hälsokontrollen, därefter klinisk indikation
  • Registrering i kvalitetsregister

Det finns ingen evidens för att rekommendera vaginal cytologi, lungröntgen och andra radiologiska undersökningar eller serum-CA 125 för upptäckt av asymtomatiska recidiv.

17.5 Kontrollintervall

Även om den medicinska nyttan med regelbundna kontroller är obevisad är det rimligt att rekommendera regelbundna kontroller. Då det saknas underlag för rekommendationer avseende kontrollintervall kan några sådana inte anges, utan regionala tillämpningar bör utformas. Nya behandlingsstrategier har och kommer att införas och det är viktigt att behandlande läkare ges möjlighet att följa sina patienter för att få kunskap om oönskade sidoeffekter. Om uppföljningen avbryts är det viktigt att patienten vid nytillkomna symtom snabbt kan erbjudas ett besök.

Nedanstående rutiner är att betrakta som tumregler. Utifrån patientens önskemål och prognosfaktorer kan man göra avsteg från dessa tumregler. Det kan t.ex. vara rimligt att kvinnor med låg risk för recidiv efter 3 års recidivfri uppföljning enbart kontrolleras årligen upptill 5 år efter behandlingen.

  • var 3–4:e månad upptill 2 år efter avslutad behandling, därefter
  • var 6–12:e månad upptill 5 år efter avslutad behandling

Patienter som ingår i studier ska följas enligt studieprotokoll, och patienter som behandlas enligt nya rutiner kräver ofta tätare kontroller och längre uppföljning.

Det är viktigt att registrera varje uppföljning i det svenska kvalitetsregistret för gynekologisk onkologi (INCA).