MENY

Gällande vårdprogram tjock- och ändtarmscancer

Korrigeringar i kapitel 16 2016-03-15

13. Psykosocialt omhändertagande

Sammanfattning

Upprepad information och tidig kontakt med palliativ enhet är viktigt. Se också kap 12 Rehabilitering, kap 14 Omvårdnadsaspekter och vårdprogrammet för cancerrehabilitering.

13.1 Individuellt stöd

Identifiera de patienter som har behov av psykologiskt stöd. En kurator skall finnas kopplad till teamet för att kunna erbjuda patienter och närstående stödsamtal. Närstående bör också uppmuntras till delaktighet i vården.

Individuell hänsyn måste alltid tas till kulturell bakgrund. Tolk skall alltid erbjudas vid annat hemspråk än svenska vid viktiga samtal, inte bara med läkare.

Patienten skall vara väl informerad om sin sjukdom och dess behandling. Beskedet innebär ibland att patienten hamnar i en krissituation och behöver psykosocialt stöd (psykologiskt stöd och kristerapi), t.ex. samtalsstöd för att bättre kunna hantera sin situation. Via olika försvarsmekanismer borttränger eller förnekar patienten den information som givits. Informationen bör därför ges vid flera tillfällen, helst både i skriftlig och muntlig form. Även anhöriga bör informeras, om patienten ej motsätter sig detta.

Speciellt när en stomi måste anläggas upplever patienten ofta operationen som ett stympande ingrepp. Patienten förlorar sin förmåga att kontrollera sin tarmtömning. Rädslan för läckage, lukt och förstört sexualliv är stor. Adekvat stöd från psykolog, stomiterapeut och övrig personal minskar risken för att patienten skall isolera sig. Kontakt med ILCO och Mag-och tarmförbundet skall erbjudas och helst bör patienten träffa någon likakönad och jämn­gammal för att få höra någon annan i samma situation berätta om hur man löser vardagliga problem och framför allt förstå att hon/han inte är ensam.

Det är av stor vikt att det finns god kontakt mellan sjukvård och patient genom patientansvarig läkare och/eller patientens kontaktsjuksköterska, så att patienten vet vem hon/han skall vända sig till om problem uppstår. Om möjligt bör patienten följas upp på den avdelning/klinik som primärt utrett och behandlat. Cytostatikabehandling bör dock ges på onkologisk klinik.

Vid eventuell progress av sjukdomen, vilket ökar vårdbehovet, är det lämpligt att vården och ansvaret för patienten övertas av en palliativ medicinsk vårdenhet, antingen på sjukhus eller i ett hemsjukvårdsteam. Det är av stor vikt att patienten så tidigt som möjligt får kontakt med sin palliativa medicinska enhet, för att teamet med sina speciella kunskaper skall ha möjlighet att lära känna så mycket som möjligt av det ”friska” hos patienten för att senare under sjukdomsförloppet bättre kunna svara mot patientens behov såväl fysiskt som psykiskt.