MENY

Gällande vårdprogram akut myeloisk leukemi (AML)

Fastställt av Regionala cancercentrum i samverkan 2019-04-29

13. Autolog SCT

Rekommendation

Konsolidering av patienter med låg- eller intermediärrisk-AML i CR1 med auto-SCT är i utvalda fall ett rimligt alternativ, men bör i första hand utföras inom ramen för ett kliniskt studieprotokoll.

Konsolidering av patienter med högrisk-AML (non-APL) med auto-SCT kan inte rekommen­deras.

Strategin att i CR1 konsolidera med högdoscytostatikabehandling + infusion av G-CSF-mobiliserade perifera stamceller (d.v.s. auto-SCT) används av flera europeiska studiegrupper vid lågrisk-AML och vissa fall vid intermediärrisk-AML [131]. Det finns ett ökat intresse för auto-SCT, se t.ex. [48, 132]. I Cornelissens artikel analyseras långtidsresultaten för intermediärriskpatienter i HOVON-SAKK-studien där inklusionen avslutades 2006. Patienter som inte var aktuella för allo-SCT randomiserades mellan auto-SCT och fortsatt cytostatikabehandling. Efter 5 års uppföljning var auto-SCT förenad med lägre återfallsrisk och en tendens till bättre relapsfri överlevnad (p = 0,065). Cirka 30 % av de relapserade auto-SCT-patienterna, i åldern 40–60 år, genomgick allo-SCT efter återfallet. En Kaplan-Meier-analys av överlevnaden visar ingen skillnad mellan gruppen som genomgick allo-SCT tidigt och auto-SCT-gruppen (varav alltså en tredjedel genomgick allo-SCT i CR2). Resultaten kan tolkas som att auto-SCT skulle kunna vara ett rimligt alternativ hos vissa patienter med intermediärriskgenetik.