MENY

Gällande vårdprogram mantelcellslymfom

Fastställt av Regionala cancercentrum i samverkan 2018-02-06.

6. Symtom och tidig utredning

6.1 Ärftlighet

Det är väl känt att individer med en förstagradssläkting (biologisk förälder, syskon eller barn) som insjuknat i lymfom löper en ökad risk att själv insjukna. Högst är risken att insjukna i samma undergrupp av lymfom (11, 12). 

Även om en familjär överrisk föreligger, måste risken för den enskilde individen bedömas som mycket liten. Därför görs bedömningen att inga riktade åtgärder ska företas för nära släktingar till patienter med mantelcellslymfom. 

6.2 Symtom och kliniska fynd 

Symtomen vid mantelcellslymfom uppkommer vanligen under några månader. Sjukdomen kan uppträda som tumörer, vanligast i lymfkörtlar men även i andra organ, mjältförstoring eller genom förhöjt antal lymfocyter i blod (lymfocytos). Observera att blodbilden kan vara helt invändningsfri och patienten väsentligen symtomfri när diagnosen ställs.

Vanliga debutsymtom är 

  • förstorade lymfkörtlar
  • trötthet
  • sjukdomskänsla
  • gastrointestinala symtom 
  • ofrivillig, oförklarad viktnedgång (mer än 10 procent under 6 månader)
  • rikliga nattsvettningar 
  • oklar feber

De tre sista symtomen klassas som s.k. B-symtom. 

6.3 Ingång till standardiserat vårdförlopp

Vid misstanke om lymfom ska patienten i ett första steg utredas med blodstatus och fysikalisk status. Om undersökningarna leder till välgrundad misstanke om lymfom ska patienten remitteras till utredning enligt standardiserat vårdförlopp enligt lokala rutiner. 

Aktuell information om inledande undersökningar och definition av välgrundad misstanke

6.4 Utredning av patienter som inte uppfyller kriterierna för välgrundad misstanke

Även när kriterierna för välgrundad misstanke inte är uppfyllda kan lymfom misstänkas. Patienten ska då remitteras till utredning enligt ordinarie remissrutiner.