Gällande vårdprogram tumörer i hjärna och ryggmärg

Fastställt av Regionala cancercentrum i samverkan 2018-05-07

1. Sammanfattning

Detta vårdprogram beskriver handhavandet av patienter med den vanligaste typen av elakartade tumörer i centrala nervsystemet, gliom. Idag finns ingen botande behandling för gliom, men de behandlingar som finns tillgängliga är betydelsefulla för överlevnad och livskvalitet. Patienter med lågmaligna gliom har ofta en mycket lång överlevnad, medan högmaligna gliom har en allvarligare prognos. Hjärntumörer och tumörer i ryggmärgen är cancersjukdomar och i vårdprogrammet förekommer både orden cancer och tumör för att beskriva sjukdomen. 

Här följer en kort sammanfattning av de viktigaste slutsatserna och rekommendationerna:

Alarmsymtom: Det är viktigt att öka medvetenheten bland allmänhet och sjukvårdspersonal om symtom som kan tyda på hjärntumör. Följande symtom bör föranleda snabb utredning: 

  • förstagångs epileptiskt anfall
  • neurologiskt bortfall/personlighetsförändring/kognitiv påverkan som progredierar över dagar–veckor
  • ny eller markant förändrad huvudvärk
  • DT eller MR som visar misstanke om primär hjärntumör.

Handläggning: Gliom kräver snabb handläggning och behandling, då högmaligna gliom kan tillväxa mycket snabbt. Handläggningen sker enligt standardiserat vårdförlopp.

Utredning: MR är grunden för den radiologiska utredningen och postoperativ MR efter tumörresektion bör göras. Provtagning från tumören för histologisk och molekylärpatologisk analys (enligt WHO-klassifikationen 2016) bör föreligga som grund för beslut om postoperativ behandling.

Multidisciplinär konferens (MDK): Alla patienter med gliom ska diskuteras på postoperativ MDK för att lägga upp planen för postoperativ uppföljning, behandling och eventuell inklusion i kliniska studier.

Omvårdnad och rehabilitering: Hjärntumör är en diagnos som drabbar patienten och de närstående hårt, både fysiskt och psykosocialt. Alla patienter bör erbjudas en namngiven kontaktsjuksköterska, och en individuell skriftlig vård- och rehabiliteringsplan bör upprättas. Rehabilitering under hela sjukdomsförloppet är av grundläggande vikt för patientens livskvalitet. Det är viktigt att de närstående erbjuds adekvat stöd.

Symtombehandling: Hjärntumörers symtom kräver ofta kortisonbehandling och vårdprogrammet innehåller riktlinjer för användande, dosering och hantering av komplikationer. Epilepsi, tromboembolisk sjukdom och fatigue är andra symtom som är vanliga och behandlingsrekommendationer ges, liksom riktlinjer för körkort och vapentillstånd.

Egenvård och samvård: För attpatienter och deras närstående ska ha bästa möjliga livskvalitet är det viktigt att främja deras möjligheter att själva och i samarbete med sjukvården kunna arbeta för att förbättra och bevara sin hälsa och funktion. 

Primär- och återfallsbehandling: Tumörresektion bör göras, så makroskopiskt radikal som möjligt, om det är möjligt utan att man åsamkar patienten permanenta neurologiska skador. Vid lågmaligna gliom (grad II) ges omedelbar postoperativ behandling med strålbehandling och cytostatika om riskfaktorer för snabb tumörprogress finns. Vid högmaligna gliom (grad III–IV) ges postoperativ behandling med strålbehandling och cytostatika till alla patienter som bedöms kunna tolerera denna behandling. För vissa patienter kan kombinationsbehandling vara olämplig och en individualiserad bedömning måste då göras.

Vid progress eller återfall bör patienten på nytt diskuteras på MDK för ställningstagande till förnyad operation, cytostatikabehandling eller strålbehandling.

Kvalitetsregistrering: Tumörer i hjärna och ryggmärg registreras i Nationellt kvalitetsregister för CNS-tumörer.