Gällande vårdförlopp gallblåsa och perihilär gallgång

Fastställt av SKLs beslutsgrupp 2015-12-21

Om vårdförloppet

Om cancer i gallblåsan och perihilär gallgång

Gallvägscancer utgörs av gallblåsecancer och gallgångscancer. Den senare delas upp i intrahepatisk, perihilär och distal gallgångscancer. Här beskrivs standardiserat vårdförlopp för gallblåsecancer och perihilär gallgångscancer. Övrig gallgångscancer beskrivs tillsammans med vårdförloppen för primär levercancer respektive cancer i bukspottkörteln och periampullärt.

Varje år drabbas cirka 300 personer av cancer i gallblåsa (C23,9 Malign tumör i gallblåsa) eller i perihilär gallgång (ingår i diagnoskod C24 men saknar egen specifik kod). Gallblåsecancern utgör knappt 60 % av dessa cancrar och är vanligare hos kvinnor. Perihilär gallgångscancer utgör drygt 40 % och uppvisar ingen tydlig skillnad i förekomst mellan könen. Prognosen för obehandlad cancer i gallblåsa eller perihilär gallgång är mycket dålig; 5-årsöverlevnaden är < 10 %.

Tidig, överraskande upptäckt av gallblåsecancer i samband med operation för gallsten ökar möjligheten att leva i 5 år till cirka 80 %. I länder med hög frekvens gallstensoperationer minskar incidensen av gallblåsecancer. Tydligast ses denna minskning för kvinnor. 

Cancer i perihilär gallgång kräver omfattande diagnostiska och terapeutiska åtgärder, inklusive möjlighet till levertransplantation, för att uppnå förbättrad överlevnad. I dag ses upp mot 50 % 5-årsöverlevnad i starkt selekterade patientmaterial. Majoriteten av patienter med gallblåsecancer eller perihilär gallgångscancer kommer att behöva relativt avancerade palliativa insatser av sjukvården, antingen primärt vid diagnos eller efter kurativt syftande behandling med återfall. 

Flödesschema för vårdförloppet

Arbetsgrupp

Per Gullstrand
Ordförande, docent, kirurgi

Universitetssjukhuset Linköping

 

 

Anna Abrahamsson
Med.dr, överläkare, med. gastro, hepatologi
Karolinska universitetssjukhuset Huddinge, Stockholm

 

Mats Andersson
Med.dr, radiologi,
Sahlgrenska universitetssjukhuset, Göteborg, RCC Väst

 

Stefan Bergström
Docent, onkologi, palliativ medicin
Onkologkliniken Gävle

 

Olof Danielsson
Med.dr, patologi,
Karolinska universitetssjukhuset Huddinge, Stockholm

 

Marcela Ewing
Allmänmedicin, onkologi
RCC Väst 

 

Thomas Gasslander
Docent, kirurgi
Universitetssjukhuset Linköping

 

Sam Ghazi
Med.dr, klinisk patologi,
Karolinska universitetssjukhuset Huddinge, Stockholm

 

Carl Hamilton
Patientföreträdare, ordförande
Patientföreningen PALEMA, Stockholm

 

Oskar Hemmingsson
Med.dr, specialistläkare kirurgi
Kirurgcentrum Norrlands universitetssjukhus, Umeå

 

Claes Hjalmarsson
Med.dr, kirurgi
Kirurgkliniken Kalmar/Oskarshamn

 

Bengt Isaksson
Docent, kirurgi
Karolinska universitetssjukhuset Huddinge, Stockholm

 

Gert Lindell
Docent, kirurgi
Skånes universitetssjukhus, Lund

 

Per Lindnér,
Docent, kirurgi
Transplantationscentrum Sahlgrenska universitetssjukhuset, Göteborg

 

Bo Ohlin,
Överläkare, övre gastrokirurgi
Blekingesjukhuset

 

Andreas Pischel

Med.dr, endoskopi, gastroenterologi

Sahlgrenska universitetssjukhuset, Göteborg, RCC Väst

 

Magnus Rizell,
Med.dr, kirurgi
Transplantationscentrum Sahlgrenska universitetssjukhuset, Göteborg, RCC Väst

 

Fredrik Rorsman
Docent, hepatologi
Akademiska sjukhuset, Uppsala

 

Maria Sandgren
Specialistsjuksköterska kirurgi
RCC Väst 

 

Per Sandström
Docent, kirurgi
Kirurgkliniken, Universitetssjukhuset Linköping, RCC Sydöst

 

Lennart Spång
Allmänmedicin
Region Jönköpings län

 

Anders Winbladh
Med.dr, överläkare, kirurgi
Jönköpings län, RCC Sydöst

Generellt om standardiserade vårdförlopp

Beskrivningens syfte och målgrupp

Syftet med standardiserade vårdförlopp är att cancerpatienter ska få en välorganiserad, helhetsorienterad professionell vård utan onödig väntetid oavsett var i landet de söker vård. Det innebär att samtliga steg i processen och samtliga ledtider är beräknade utifrån vad som är värdeskapande tid ur patientens perspektiv, alltså hur många dagar som krävs för att genomföra optimal handläggning och medicinsk behandling, men utan hänsyn till nuvarande organisation och arbetssätt. Vid implementering ansvarar respektive landsting för att skapa en organisation och resurser som möjliggör genomförande.

Nationellt vårdprogram

Det standardiserade vårdförloppet gäller för vuxna patienter. Det bygger på det nationella vårdprogrammet som fastställts av Regionala cancercentrum i samverkan. I vårdprogrammet finns beskrivningar och rekommendationer för vårdförloppets delprocesser samt hänvisningar till vetenskapligt underlag. Det finns ingen konflikt mellan innehållet i vårdprogrammet och det standardiserade vårdförloppet.

Se även de nationella vårdprogrammen för rehabilitering respektive palliativ vård, för underlag till rekommendationer på dessa områden.

Inklusion i standardiserat vårdförlopp

”Välgrundad misstanke” ska i detta sammanhang tolkas som kriterier för utredning enligt standardiserat vårdförlopp. Vid välgrundad misstanke ska patienten remitteras till en utredning enligt det standardiserade vårdförloppet. Varje landsting ansvarar för att tydliggöra hur remissgången ska gå till. 

Det kan finnas tillfällen då man trots att kriterierna är uppfyllda inte bör remittera patienten, t.ex. om patienten inte önskar att bli utredd i standardiserat vårdförlopp eller om patienten har betydande samsjuklighet som gör att hen inte klarar av utredning.

Även när kriterierna för välgrundad misstanke inte är uppfyllda kan en diagnos misstänkas. Patienten ska då remitteras till utredning enligt ordinarie remissrutiner. 

Målet är att så många som möjligt av de patienter som har fått diagnos ska ha utretts enligt det standardiserade vårdförloppet. Framtida utvärderingar av ”välgrundad misstanke” kommer att kunna leda till en justering av definitionen för att inkludera så många som möjligt utan att utreda patienter i onödan.

Av de utredningar som startas vid välgrundad misstanke kommer många att resultera i att cancermisstanken avskrivs och vårdförloppet avslutas. De patienter som har fortsatt behov av utredning för en annan sjukdom ska tas om hand av den enhet som inlett utredningen eller remitteras till en annan enhet som är bättre lämpad.  

Utredningsförloppet

I vissa fall kommer patienter att ha genomgått vissa undersökningar när utredningsförloppet inleds. Det innebär att man i de fallen inte behöver upprepa en adekvat genomförd undersökning.

Inklusion i kliniska studier

Patienter bör erbjudas plats i kliniska studier när sådana finns. Om studierna påverkar ledtiderna finns möjlighet att markera detta som en avvikelse i samband med att ledtiderna rapporteras.

Ledtider

Hos vissa av patienterna finns samsjuklighet eller andra faktorer som kräver stabiliserande åtgärder eller individualiserad utredning inför behandlingsbeslut, vilket kan innebära längre tid till start av första behandling. Det är överordnat att patienterna får en god vård även om det innebär längre ledtider. 

Den enskilda patienten kan också tacka nej till ett erbjudet utrednings- eller behandlingsdatum av personliga skäl, vilket leder till längre ledtider. 

När särskilda skäl finns bör detta noteras i journalen.

Koordinatorsfunktion

Syftet med koordinatorsfunktionen är att säkra kontinuitet i vårdförloppet och undvika onödig väntetid. Hur funktionen ska bemannas och organiseras beslutar och utvecklar man lokalt, anpassat till de lokala förhållandena. Koordinatorsfunktionen behöver inte bemannas av samma person under hela förloppet. 

Det ska finnas förbokade tider för undersökningar och behandlingar som koordinatorsfunktionen använder för att boka in patienten i hela vårdförloppet.

Samarbete över landstingsgränser

För att vården ska vara sammanhållen och utan onödiga väntetider för patienten kommer införandet av standardiserade vårdförlopp att ställa stora krav på samarbete mellan landsting. Vid införandet bör man tidigt identifiera de delar av vårdförloppet som kräver samverkan med andra landsting. Angående kvalitetskrav och behov av kringresurser, se aktuellt vårdprogram under rubriken Underlag för nivåstrukturering. 

Enligt patientlagen som gäller från januari 2015 har patienten rätt att få öppenvård i valfritt landsting.