MENY

"Vi måste arbeta med både hjärna och hjärta"

Sidan publicerades 16 oktober 2013

Hur kan sjukvård och myndigheter bli bättre på att stötta cancerdrabbade mitt i livet? Det var frågan i fokus på dialogdagen den 1 oktober. Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan var två myndigheter som deltog.

Dialogdagen genomfördes i Göteborg och på plats fanns både patienter, närstående, vårdpersonal, samt personer från bland annat Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Tanken med dagen var att utbyta erfarenheter, upptäcka möjligheter och ta fram idéer för hur man kan arbeta vidare med frågan.

– Jag tror att vi måste hitta gemensamma sätt att arbeta. Och vi måste arbeta med både hjärna och hjärta. Ett av de viktigaste sätten att skapa nya möjligheter är dialogen. Att lyssna på varandra och ha en undersökande attityd, säger Nils Conradi, chef för Regionalt cancercentrum väst.


Karin Lindfors och Bodil Dower.


Den som drabbas av cancer mitt i livet behöver samhällets stöd på många olika sätt eftersom många aspekter av livet påverkas, både arbete, anhöriga och barn. Bemötande och samarbete är två nyckelfaktorer för att ge ett så bra stöd som möjligt och här finns mycket att göra.

Karin Lindfors, regionalt samverkansansvarig på Försäkringskassan var en av dem som deltog.

– Patienternas resa kan se väldigt olika ut. Av dem jag har lyssnat på, så har vissa haft väldigt goda erfarenheter och vissa betydligt sämre erfarenheter. Det gäller både vården och mötet med Försäkringskassan. Då känner man så klart att det finns mer att göra, säger hon.


Pia Dahl Leipe presenterar gruppens diskussioner.


Ökad dialog med sjukvård och andra myndigheter och större kunskap bland handläggarna anser hon är två nycklar för att skapa en så bra resa som möjligt genom sjukförsäkringsprocessen.

– Jag tror att våra handläggare kan behöva mer teoretisk kunskap kring cancer och dess symptom. Det vore även nyttigt att lyssna på patienternas berättelser, att få ta del av båda perspektiven. Det underlättar för att man ska kunna ge ett så bra bemötande som möjligt, säger hon.


När det gäller samarbete med sjukvården är flera aktiviteter på gång. Till exempel ska personer från Försäkringskassan finnas tillgängliga på ett antal onkologiska kliniker och man genomför även ett projekt med förebyggande sjukpenning för personer som insjuknar i bröstcancer för första gången. Men det finns mer att göra enligt Bodil Dower, aktivitetsledare vid Regionalt cancercentrum väst och en av personerna bakom dialogdagen.

– Grundtanken är att man måste möta patienten utifrån ett helhetsperspektiv. Beroende på hur en människas livssituation ser ut, så är det inte bara vården som blir ett stöd. Arbetsgivare, kommun, barnomsorg, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan, alla spelar en stor roll i tillfrisknandet. Att samarbetet mellan dem fungerar är extremt viktigt, säger hon.

 


Deltagare ur Patient och närståendeperspektivrådet.


Att skapa en gemensam plattform, skulle dels kunna vara virtuellt i form av en webbplats, dels i form av en fysisk plats. Att skapa ett gemensamt hus med olika rum för olika aspekter av den cancerdrabbades livssituation var något som ofta återkom när deltagarna fick drömma om framtiden. 
– Jag är väldigt nöjd med dagen. Det kändes som ett öppet och givande samtal där allas röster fick komma till tals på lika villkor, säger Bodil Dower.

Näst steg blir att göra en gemensam utvärdering av materialet från dagen. En tänkbar fortsättning är att arrangera lokala dialogmöten och att skapa olika förbättringsprojekt utifrån dem.

 

Fyra röster från dagen

Pia Dahl Leipe

Pia Dahl Leipe, närståendeföreträdare

Vad är ditt intryck av dagen?
– Gott. Det är fantastiskt givande att få höra så många olika berättelser. Jag har fått många aha-upplevelser och en ökad förståelse. Det känns gott att delta i något som är positivt, konstruktivt och framåtsiktande - och att man kan bidra med sin egen erfarenhet.


Vad tror du att ett ökat samarbete skulle ge?

– Ökad trygghet, men också att man får en känsla att bli respekterad, sedd och tagen på allvar. Att man är delaktig - både som närstående och patient. Att man som anhörig blir sedd och inte behöver sitta på avbytarbänken och bara bli inkallad ibland när det behövs. Anhöriga behöver också stöd för att klara av att vara aktiva och delaktiga.

Hur skulle ett samarbete kunna se ut?
– Det borde bygga på att alla aktörer känner till varandra och arbetar tillsammans. Jag tycker om bilden av alla aktörer i ett och samma hus, där alla är införstådda med att de arbetar för patientens bästa. Jag tror på en större helhetssyn och kortare vägar mellan aktörerna.

 

Bo FagerkvistBo Fagerkvist, läkare och försäkringsmedicinsk rådgivare på Försäkringskassan

Vad är ditt intryck av dagen?
– Positivt. Dagen har levt upp till de förväntningar jag hade med mig hit – att få ta del av andra människors perspektiv i de här frågorna. Själv lever man ju i sin egen vardag och sina egna perspektiv känner man ju till.


Vad tror du att ett ökat samarbete skulle ge?

– Jag kan inte se att någon aktör skulle förlora på det. Det finns bara mycket att vinna. Grundförutsättningen för ett förbättrat samarbete är att vi förstår varandras perspektiv bättre och det behövs samarbete på alla nivåer. Det som är viktigast för den cancersjuke är samarbetet på i den dagliga verksamheten tror jag, men får att nå dit behöver man också samarbeta på en strukturell nivå.

Vad tar du med dig hem i dag?
– Mycket. Det har varit många intryck och beskrivningar från personer som har andra ingångar än jag själv har. När jag har smält den här dagen tror jag att det kommer att förändra mitt sätt att se på en del saker.

Jessica MalmströmJessica Malmström, handläggare på Arbetsförmedlingen

Vad är ditt intryck av dagen?
– Det var en ynnest att få vara med och få ta del av allas berättelser. Jag tycker att det var ett väldigt bra upplägg. Det kändes positivt att höra att så mycket görs redan och att det finns ett så stort engagemang.

Vad tror du att ett ökat samarbete skulle ge?
– Jag tror det är jätteviktigt att man samverkar över huvud taget, så att man får en helhetssyn och en samlad planering. Det gör att man kan möta människor där de är – att man får en samlad plan och ett gemensamt mål. Jag har inte varit inkopplat som arbetsförmedlare i det här arbetet tidigare, men det är klart att vi också kan bidra med vår kompetens och vår förståelse,

Vad tar du med dig hem i dag?
– En positiv känsla och en ökad förståelse. Det var en givande dag, med alla livsöden man fick möta. Det fanns en dubbelhet i det, mycket svärta men också mycket ljus. En känsla av att man faktiskt kan göra någon tillsammans för att det ska bli bättre.

Annika KjellerAnnika Kjeller, patientföreträdare

Vad är ditt intryck av dagen?
– Väldigt positivt. Det har varit mycket nya idéer och intryck. Jag har fått dela med mig av mina visioner och berätta min historia. Och se att folk blir berörda även inom de här stora organisationerna. Det känns viktigt att det fanns höga chefer som var med och lyssnade.


Vad tror du att ett ökat samarbete skulle ge?

– I förlängningen så ser jag det ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Om man kan fånga upp människors perspektiv kring hur de blir bemötta på ett bra sätt, så tror jag att man kan korta sjukskrivningarna. Om folk kommer tillbaka till livsglädje och arbete snabbare, så finns det så klart stora ekonomiska fördelar.

Hur skulle ett samarbete kunna se ut?
– Jag tror absolut på en personlig koordinator, eller en sambandscentral där man fångar upp människor som inte mår bra guidar dem till det de behöver. Att ha en gemensam webbsida är bra, men man skulle även kunna ha föreläsningar, patienter som berättar sin historia, möjlighet att ställa frågor till Försäkringskassan och så vidare.

 

 Text: Karin Allander


Ansvarig redaktör: Karin Allander

Sidan uppdaterad: 9 juli 2015