MENY

Stort intresse för samtalskurs för läkare

Sidan publicerades 25 november 2015

Att spegla känslor, att vara tydlig och att sätta en gemensam agenda för samtalet, så att patienter och närstående får utrymme för sina frågor. Det är några saker läkare som deltar i kursen ”De nödvändiga samtalen” får träna på. Övningarna görs i smågrupper, tillsammans med särskilt utbildade skådespelare.

Kvinnans axlar är spända. Ena foten rör sig nervöst fram och tillbaka.

– Det är hemskt att se hur mamma tynar bort. Hon är så smal nu. Bryr ni er inte om henne? Varför gör ni ingenting? säger kvinnan argt.

Mattias Kristoferson, ST-läkare vid Citysjukhuset 7+ i Göteborg.

Läkaren behåller sitt lugn. Möter hennes blick. 

– Jag ser att du är upprörd, säger han och inväntar hennes reaktion.

– Din mamma befinner sig i livets slutskede. Det viktigaste nu är att hjälpa henne så att hon mår så bra som möjligt den sista tiden hon har kvar, säger han.

Då brister det för kvinnan. Ögonen tåras och hon för händerna till ansiktet.

Får testa olika samtalstekniker

Vi befinner oss på i ett litet rum på Nya varvet studios i Göteborg. Läkaren som Citysjukhuset +7 deltar i samtalet heter Mattias Kristoferson. Till vardags arbetar han som ST-läkare på vårdcentralen vid Citysjukhuset +7 i Göteborg och som underläkare på de psykiatriska akutmottagningarna vid Södra Älvsborgs Sjukhus och Kungälvs sjukhus.

Stämningen i rummet är känsloladdad och fokuserad. Tre andra ST-läkare som också går kursen iakttar hur samtalet utvecklas. Gör noteringar i sina block. Hur möter han kvinnans känslor? Vilka ord använder han? Ska han närma sig henne när hon gråter, eller verkar hon behöva mer distans i situationen?

– Tack vi pausar där. Hur tycker du att det gick? frågar kursledaren Wilhelmina Näs. 

Det är så övningarna fungerar. Läkarna får själva välja mellan ett antal scenarion, beroende på vad de vill träna på. Då och då pausar kursledaren för att ställa frågor och utmana dem att testa andra sätt att närma sig situationen. 

Tränar på att benämna döden

En sak man övar på är att våga vara rak, men samtidigt inkännande och möta patienten eller den närstående där den befinner sig. Enligt Wilhelmina Näs krävs det att läkare är tydliga i sin kommunikation.

– Det är viktigt att inte tassa runt ämnet och snirkla in sig så att samtalet blir otydligt. När vi gör det tror jag snarare att det handlar om en oro hos oss själva. Patienter och närstående tror jag inte mår sämre av att faktiskt förstå vad det är som händer. Trots allt är ju situationen som den är, säger hon.  

– Om man vågar använda ordet cancer och vågar benämna döden, så blir det också tydligt vad det handlar om. Det kan även bli förlösande för samtalet – om läkaren vågar prata om det här så kan jag också göra det. Det kan också skapa en trygghet, att den här doktorn vet vad den pratar om, säger hon.

Viktigt att finnas där även i livets slutskede

Wilhelmina Näs är en av tre läkare som leder kursen. Till vardags arbetar hon som ST-läkare på hematolog-avdelningen vid Östra sjukhuset i Göteborg. Att förbättra kommunikationen med patienter och närstående och att utveckla läkares förmåga att hålla svåra samtal är områden hon brinner för.

– Samtal är ett av våra viktigaste instrument, men det är ett område som har varit väldigt bortglömt. Under läkarutbildningen lägger vi jättemycket fokus på att behandla och ställa diagnoser, men för lite fokus på att våga möta patienter när vi inte längre kan använda oss av alla utredningar och behandlingar. Då står vi lite försvarslösa och vet inte riktigt vad vi ska göra, säger hon.

– Jag tror att vi behöver lära oss att hitta vår roll även i livets slutskede. Att inse att det finns saker vi kan göra och att våga finnas kvar. Att vara där som medmänniska. Det är också en del av läkarrollen, säger hon.

Ger möjlighet att utbyta erfarenheter

Kursen ”De nödvändiga samtalen” ges av Palliativt utvecklingscentrum i Lund, i samarbete med Regionalt cancercentrum väst. Kursen pågår under två dagar och innehåller både övningar i smågrupper och gemensamma teoripass där deltagarna lär sig olika verktyg, som de sedan får testa.

Samtal man övar på är till exempel att lämna diagnosbesked, eller att ha brypunktssamtal. Det kan handla om beslut om att avbryta en botande behandling och i stället rikta in sig på palliativ vård, eller att patienten av andra anledningar närmar sig livet slutskede. En viktig del med kursen är också att utbyta erfarenheter, något Mattias Kristoferson uppskattar.

– Min erfarenhet hittills är att läkaryrket många gånger är ett ganska ensamt yrke. I vissa specialiteter finns inte teamarbete så mycket. Därför har det varit värdefullt att dela erfarenheter med kollegorna som är här och att höra hur de tänker. För vi ser saker på olika sätt och vi tar upp lite olika saker i våra samtal, säger han.

Kursdeltagaren Annika Glise håller med:

– Jag tycker att vi läkare är för ensamma i vår situation över huvud taget. Vi får ganska lite stöd av varandra. Dels för att man helt enkelt inte har tid, de flesta har ju ett rätt stressigt jobb. Men också för att läkargruppen generellt är lite individualister. Vi är nog ganska dåliga på att ha nära relationer till varandra och våga prata och vara lite svaga.

Går att använda i många typer av samtal

Annika Glise arbetar som ST-läkare på njursektionen Södra Älvsborgs sjukhus, men har tidigare även arbetat inom onkologin och den palliativa vården. Hon tycker att hon har lärt sig värdefulla tekniker under kursen som hon kan använda i sin vardag.

– Jag har nytta av detta i princip dagligen. Av egen erfarenhet tycker jag att det upplevs positivt att säga som det är. Att låta patienter och närstående reagera på det, snarare än att de faktiskt inte vet. Man blir ofta lugnare av att veta vilken stig man befinner sig på än att stå i ett vägskäl. Jag tycker att kursen ger metoder för att prata med patienter på ett bra sätt överhuvudtaget. Det måste inte handla om brytpunkt och döden, utan kan handla om att ge ren information. Vad innebär den här sjukdomen för dig i din vardag? säger hon.


Ansvarig redaktör: Karin Allander

Sidan uppdaterad: 12 juli 2017