Vägledning för bäckenrehabilitering
Fastställt av Regionala cancercentrum i samverkan 2018-08-21.
D-vitamin spelar en väsentlig roll i kroppens kalcium- och fosforbalans, benmineralisering samt skelettillväxt. Uttalad D-vitaminbrist orsakar exempelvis urkalkning av skelettet, vilket leder till osteomalaci (benuppmjukning) hos vuxna och rakit hos barn. Vitamin D är en fettlöslig molekyl som förekommer i två former: D3 och D2. Vitamin D3 bildas i huden med hjälp av ultraviolett ljus samt tillförs i samband med kostintag och omvandlas sedan vidare i levern till kalcidiol (25OHD) som i sin tur omvandlas i njurarna till det metaboliskt aktiva vitamin D2. Vitamin D2 aktiverar en specifik receptor i cellens kärna som påverkar bland annat celldelning och celldifferentiering. D-vitamin lagras i kroppen, främst i fettväven och har en halveringstid på 2 månader [62].
Orsaker till D-vitaminbrist kan vara:
Man kan misstänka D-vitaminbrist eller kalciumbrist hos patienter som tidigare fått strålbehandling mot bäckenet och har kvarstående mag-tarmsymtom efter avslutad behandling [60, 61]. De laboratorieprover som rekommenderas är:
D-vitaminstatus bestäms efter mätning av kalcidiol (25OHD) i blodet. Värdet varierar med årstid och kostintag. Det finns ingen konsensus kring optimalt D-vitaminstatus. Brist definieras som kalcidiol (25OHD) koncentration < 25 nmol/l i serum. Koncentrationer i intervallet 25–50 nmol/l räknas som otillräckliga.
Riktlinjer för D-vitaminstatus
< 25 nmol/l D-vitaminbrist
25–50 nmol/l Otillräckliga nivåer
> 50 nmol/l Tillräckliga nivåer
75 nmol/l Optimal nivå
> 125 nmol/l Potentiellt farlig nivå
> 250 nmol/l Potentiellt toxisk nivå
Remiss till endokrinmedicinsk specialist för bedömning om 25OHD < 25 nmol/l är kvarstående lågt efter försök med vanlig D-vitaminsubstitution.
Man substituerar en D-vitaminbrist med vitamin D3 som mäts i internationella enheter (IE), där 1 µg motsvarar 40 IE [63, 64]. Rekommenderade dygnsdoser från Livsmedelsverket [65] är
Kost som är rik på D-vitamin är fet fisk, mjölk, margarin, ägg och kött. En person som exponerar ansikte, armar och händer för solljus i 15 min under en dag syntetiserar ca 1 000 IE vitamin D3.
Vid D-vitaminbrist rekommenderas kontinuerlig substitution. Dagligt intag bör inte överstiga 100 µg (4 000 IU) för vuxna.
Hos vuxna med lättare D-vitaminbrist (< 50 nmol/l):
Vid svårare D-vitamin- eller kalciumbrist (< 25 nmol/l):
Vid samtidig kalciumbrist:
Alfakalcidol (Etalpha) kan ges för snabbare symtomlindring (är aktivt vitamin D2) och ska skötas av specialist inom området (endokrinmedicin, njurmedicin). Behandlingen bör monitoreras noggrant med bestämning av s-kalcium, s-kreatinin och s-fosfat 2 ggr/vecka under inställningsperioden, sedan minst varje månad. Vitamin D ska inte användas i kombination med kalcium till patienter med gravt nedsatt njurfunktion.
Intoxikation med D-vitamin är mycket ovanligt. För höga D-vitamindoser kan leda till hyperkalcemi, kalciuminlagring i njurarna och njursvikt. Vid intoxikation med D-vitamin kan man få symtom som svaghet, illamående, aptitlöshet, huvudvärk, kramper och kräkningar.